Vardagsrasism i skolan individualiseras

I den aktuella studien, ”The past and the present: Following in the footsteps of a neo-Nazi movement in a rural Sweden school”, har forskarna undersökt förekomsten av rasistiskt förtal och förekomsten av nynazistiska symboler och hälsningar i skolan genom att intervjua tio lärare, elevhälsopersonal, rektorer och 14 elever på bruksorten. Alla var mer eller mindre medvetna om att en rasistisk jargong används på den aktuella skolan.

Bild

– Acceptansen för dessa händelser varierar mycket, men det som slog oss var den starka tendensen bland skolpersonal och framför allt elever att ibland bagatellisera och avfärda, vardaglig sexism och rasism. Istället för att prata om rasism talade vissa lärare till exempel om främlingsfientlighet och hävdade att det var en mildare form av rädsla för främlingar och inte riktig rasism, säger Thomas Johansson, professor i pedagogik och en av forskarna bakom studien.

Rasistisk jargong normaliseras

Elever och lärare berättar att rasistiska skällsord är vanligt förekommande. Ibland målar någon en svastika på skolans väggar, någon annan gör en Hitlerhälsning och sydstatsflaggor hänger från EPA-traktorer på skolans parkering.

– Även om ord som "nigger" och "arab" användes på ett nedsättande sätt, betraktades dessa rutinmässiga uttryck inte som ett "problem" av eleverna. Den rasistiska jargongen normaliserades. I grund och botten blir dessa handlingar av mikrovåld en del av vardagen i skolan, något eleverna måste uthärda.

Tidigare forskning har visat att den nazistiska rörelsens fästen under mellankrigstiden tenderar att förbli fästen ett sekel senare, så också i detta fall. Sedan den svenska nationalsocialistiska rörelsen grundades på den aktuella bruksorten har den varit ett starkt fäste för den nationalsocialistiska och nynazistiska rörelsen. Idag består den lokala rörelsen av medelålders före detta skinheads som har ett eget klubbhus och barn som går i den lokala skolan. Under de senaste decennierna har orten präglats av avindustrialisering och ekonomisk nedgång.

– Det finns en stark tendens att psykologisera eller använda bruksstadsmentaliteten som en ursäkt för varför studenter använder rasistiska uttryck.

Rasistiska tendenser lever kvar

De intervjuade lärarna berättar att det under en period förekommit ganska mycket bråk och rasism och hot mot invandrade familjer. Forskarna kunde konstatera att de rasistiska tendenserna levde kvar. Även om nazisterna inte är så synliga så vet både elever och lärare om att de finns, men man bryr sig inte längre så mycket om det eftersom de inte längre uppträder lika hotfullt.

Thomas Johansson menar att den nazistiska historien tar sig uttryck i skolans vardag. Det blir en slags reproduktionsprocess av den nazistiska historien på vissa platser, som finns närvarande med olika intensitet under årens lopp, menar han.
– Det är väldigt svårt för lärarna att hantera den ständiga närvaron av vardagsrasism. De tenderar att sänka ribban för vad de accepterar och låter det passera när de inte klarar av att reda ut allt som händer, säger Thomas Johansson.

Rasism individualiseras

Trots att alla intervjuade märkte neo-nazistiska symboler, uttryck och beteenden ansågs rasism fortfarande inte vara ett "problem". Tvärtom sågs de som undantag och uttryck för individuella beteenden, snarare än som rutinmässiga och konstanta trakasserier.
– Genom att individualisera problemet istället för att se strukturerna bidrar skolan oavsiktligt till att nazirörelsen reproducerar neo-nazistiska och högerextrema miljöer. Man kommer inte åt den institutionella rasismen om man individualiserar problemen för mycket.

Skapa trygg miljö
Forskarna bakom studien menar att det behövs en ökad medvetenhet, utbildning och olika åtgärder för att motverka vardagsrasism och nazism i svenska skolor.
– Det är avgörande att skapa en miljö där elever och personal känner sig trygga och respekterade oavsett bakgrund. Att möta dessa utmaningar kräver en kollektiv ansträngning från skolledningar, lärare och samhället som helhet för att skapa en mer rättvis och inkluderande lärandemiljö, säger Thomas Johansson.

Text: Ragnhild Larsson