Genom att jämföra data från en lång rad expeditioner i Arktis, har forskare sett hur pH-värdet sjunkit snabbt i havet norr om Alaska och Sibirien. Försurningen de senaste decennierna har gått 3–4 gånger fortare där än i andra hav, som också blir surare. Det beror på att mer koldioxid tas upp i vattnet när havet har direktkontakt med atmosfären utan en barriär av is. Tidigare har isen gjort att havsvattnet närmast Nordpolen inte varit mättat på koldioxid.
– Det är en lång tidsserie mätningar av pH-värdet, som har gjorts i den arktiska oceanen. De äldsta är från en expedition 1994, då var istäcket utsträckt och tjockt och man mätte i råkarna mellan isflaken. Under expeditionen 2014 kunde fartyget Oden gå i öppet vatten halvvägs från Sibirien till Nordpolen, säger Leif Anderson, forskare i marin kemi på Göteborgs universitet och en av författarna bakom studien.
Försurningen störst i kalla hav
Den uppmätta försurningen är cirka en tiondel på pH-skalan under de senaste 30 åren. Forskarna uppskattar att pH-värdet kommer sjunka ytterligare 0,3 fram till nästa sekelskifte, om koldioxidhalterna fortsätter att stiga i atmosfären som idag. Påverkan blir störst i de kallaste haven. Vattentemperaturen avgör nämligen hur mycket koldioxid som kan lösas i havet. Även en ökad mängd färskvatten från avsmält havsis bidrar till ett ökat upptag av koldioxid från atmosfären.
Kraftiga strömmar i Stilla havet driver näringsrikt vatten upp till polarhaven och under de långa sommardagarna i Arktis sker en hög primärproduktion i isfria vatten. Växtplankton tar upp mängder av koldioxid via fotosyntesen, och när vattnet strömmar vidare norrut under polarisen är det inte mättat på koldioxid. Men nu när istäcket försvinner på sommaren kan upptaget av koldioxid fortsätta och havet blir surare.
Vingsnäckor kan drabbas negativt
Försurningen påverkar det marina livet i polarhaven, det har forskarna redan kunnat se.
– Växtplankton som tar upp koldioxid gynnas av klimatförändringen. Värre är det för andra arter. Vingsnäckorna är en art som har skal av aragonit som de bildar av kalcium och karbonatjoner. Vi har uppmätt allt lägre nivåer av mättnadsgraden av aragonit i havet på våra expeditioner, säger Leif Anderson.
Vingsnäckorna är en nyckelart och en viktig basföda för många valar som normalt vandrar upp i ishaven för att äta upp sig. Men nu kan det alltså finnas mindre mat i skafferiet.
Det minskade istäcket är en viktig faktor till att polarhaven blir surare, en annan är uppvärmningen av tundran i Sibirien. Stora mängder organiskt kol frigörs och rinner ut i de sibiriska floderna, och bryts ner till bland annat koldioxid som bidrar till allt lägre pH-värden.
– Alltsammans är följdeffekter av klimatförändringarna och mer öppet vatten i Arktis förstärker effekten, säger Leif Anderson.
Vetenskaplig artikel i Science: Climate change drives rapid decadal acidification in the Arctic Ocean from 1994 to 2020
Kontakt: Leif Anderson, forskare på institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, telefon: 0766-22 90 05, e-post: leif.anderson@marine.gu.se
