Bild
Fiskodling.
Vattenbruk.
Foto: Pixaby
Länkstig

Vattenbruk kan kombinera hållbarhet och tillväxt

Publicerad

Vattenbruk, det snabbast växande området för livsmedelsproduktion, är ifrågasatt på grund av dess miljöpåverkan och sociala konsekvenser. Men i takt med ökade miljömässiga påfrestningarna för haven och att fler arter blir hotade eller utrotas, har vattenbruket gått om fisket som den främsta källan till fisk och skaldjur. En ny studie ger insikter om hållbarheten i vattenbruket.

Vattenbruk är produktion av fisk, skaldjur och vattenväxter, även kallat akvakultur. Det kan hjälpa till att återställa livsmiljöer och tillhandahålla försörjning och proteinkällor för världens växande befolkning.

"Vattenbruk är viktigt som en inkomstkälla och stöder livsmedelproduktionen för befolkningar i det globala syd", säger Håkan Eggert, Environment for Development (EfD), en av uppsatsens huvudförfattare.

Ifrågasatt hållbarhet

Men det finns också farhågor om vattenbrukets miljömässiga hållbarhet, till exempel dess påverkan på ekosystem, effekter av föroreningar, antibiotika och parasiter samt sociala effekter.

Brist på data har förhindrat systematisk jämförelse av globala vattenbruksproduktionssystem. Att använda Aquaculture Performance Indicators (API) är en snabb och billig metod för att ta fram sammanställa data.

Ger värdefull information

22 forskare, inklusive EfD-forskarna  Håkan EggertCarlos ChávezNnaemeka Chukwuone, and Byela Tibesigwa, har studerat 57 vattenbrukssystem globalt med hjälp av dessa API:er.

Den omfattande studien, som omfattar 88 mätvärden, visar på betydande variationer i hållbarhetsprestanda, och visar var man ska satsa på policyåtgärder och investeringar för att nå hållbarhetsmålen.

Nya insikter om vattenbruk

Studien visar att sötvatten och marint vattenbruk är lika ur ett hållbarhetsperspektiv. Detta utmanar de förutfattade meningarna att det förra är mer hållbart. Den föreslår att insatser och investeringar bör fokusera på att förbättra hållbarheten oavsett vilken vattentyp som användes för produktion.

Dessutom fick monokultursystem i genomsnitt högre poäng över de tre studerade typerna av hållbarhet (ekonomisk, social och miljömässig) jämfört med polykulturer, alltså att integrera flera olika arter. Detta resultat motsäger uppfattningen ​​att polykulturer är bättre för resursanvändning och hållbarhet.

Resultaten varierar mellan arter

Studien jämför också resultaten för viktiga odlade arter, såsom lax, tilapia, karp, räkor, blötdjur och havskatt. Skaldjur som livnär sig på plankton, bakterier och andra partiklar och som inte kräver tillverkat foder, utmärker sig i miljöprestanda men släpar efter i ekonomisk lönsamhet. Däremot får lax bra resultat i de flesta dimensioner, vilket återspeglar framgången med effektiva, tekniskt avancerade produktionssystem. Men de höga miljökostnaderna förknippade med laxodling visar på behovet av fortsatt innovation och reglering för att mildra dessa effekter.

Studien avslöjar vidare skillnader i hållbarhetsresultat mellan inhemska och exportorienterade vattenbrukssystem. I låginkomstländer överträffade exportorienterade system inhemska marknader när det gäller miljömässiga och ekonomiska prestanda. Medan de inhemska marknaderna i höginkomstländer fick högre poäng i miljömässig hållbarhet. Dessa resultat understryker behovet av nyanserade policy- och marknadsstrategier för att förbättra hållbarheten i olika sammanhang.

Nigeria, ett av länderna i studien, har utövat vattenbruk i cirka 70 år och näringen har vuxit rejält sedan omkring 2000. Nu bidrar den till cirka 25 % av landets produktion av fisk och skaldjur. Nnaemeka Chukwuone ledde det nigerianska forskarteamet.

"Vi hade väldigt lite data om nigerianskt vattenbruk. Våra API-data ger oss värdefull information. Vi ser att havskatt och tilapia-vattenbruk, de dominerande arterna i Nigeria, går bra ur ekonomiska och sociala perspektiv, men det finns miljöutmaningar. Efterlevnad av miljöbestämmelser och nivån på vattenavlopp är två områden att förbättra, säger Nnaemeka Chukwuone.

Ger vägledning för policy och investeringar

API:erna ger ett robust ramverk för att bedöma hållbarheten i vattenbrukssystem, och erbjuder värdefulla insikter för policy- och investeringsbeslut. Studien understryker att det finns potential för hållbar vattenbruksproduktion och att det behövs fortsatt datainsamling och analys för att driva på förbättringar i branschen.

Även om vattenbruksindustrin står inför betydande utmaningar, tyder data på att hållbar produktion är möjlig. Med rätt politik och investeringar kan vattenbruket stödja försörjning, livsmedelsproduktion och en sund miljö globalt.

Av: Cristóbal Vásquez och Petra Hansson.

Om studien

Studien med titeln Environmental, economic and social sustainability in aquaculture: the aquaculture performance indicators publicerades i Nature Communications och kan nås här.