Vissa miljömyndighetsbeslut baseras på tillit till medborgardata

Dick Kasperowski och Niclas Hagen, båda vetenskapsteoretiker, har i en ny studie tittat på hur länsstyrelser och Skogsstyrelsen använder rapporter i Artportalen – en webbplats för artobservationer av Sveriges växter, djur och svampar där vem som helst kan rapportera in arter. Mer än 90 miljoner observationer finns registrerade och den är nu en av de större artportalerna i världen. Genom denna form av medborgarforskning skapas en mycket värdefull kunskapsbank för svensk naturvård om arters utbredning. Eftersom Artportalen används av flera myndigheter och domstolar ger den också forskare en unik möjlighet att förstå hur medborgardata används.

Avverkning och vägbyggen

Studien bygger på intervjuer med tjänstemän runtom i Sverige som använder medborgares observationer för att fatta beslut i mark- och vattenärenden. Det kan handla om skogsavverkningar eller exploatering av mark- och vattenområden för vägbyggen, vindkraftverk, utsläpp, etableringar av industrier eller andra typer av ingrepp som har konsekvenser för miljön. Forskarna har studerat hur tjänstemännen förhåller sig till dessa observationer när de skapar underlagen för sådana ärenden.
 
– Vi såg att det är ett fåtal människor som avgör vilka inrapporterade observationer som kommer att påverka beslut om miljö och användning av land och vatten, och det behöver inte vara ett problem i sig, men lite tillspetsat uttryckt så är en observation inte säker bara genom att den har rapporterats, utan den görs säker genom en rad olika arrangemang och nätverk där teknologier och människor samverkar och där tillit måste skapas, säger Dick Kasperowski.
 
Det handlar om komplicerade interaktioner mellan tjänstemäns tolkningar av lagtexter, användning av datorprogram för att kartlägga observationer, listor över utrotningshotade arter, verktyg för att fastställa tid och plats för observationer samt valideringar av kommittéer inom Artportalen. Men det kan också handla om att en tjänsteman känner rapportören eller lokalkännedom hos medlemmar i en ornitologisk förening som värderas högt av personal på myndigheten.

Beroende av engagemang

– Inte sällan är vissa indata osäkra och då träder tilliten in. Vi visar också att tillit inte är jämnt fördelat i detta system, utan mer koncentrerat till vissa aktörer, och det beror på mellanmänskliga relationer som har utvecklats över tid, säger Niclas Hagen.
 
Det kunskapsunderlag som ska hjälpa våra styrande att fatta mer informerade beslut om de stora samhällsutmaningarna, klimat och artbevarande är beroende av att många människor engagerar sig, som i Artportalen.

– Men det är ett fåtal tjänstemän, medlemmar i evalueringskommittéer och miljöjurister som bedömer observationernas giltighet. Det betyder att de stora förväntningar som finns om att medborgarforskning demokratiserar vetenskapen, i en närmast representativ mening, inte kan levas upp till. Ju högre upp vi kommer i beslutspyramiderna desto färre och resursstarka blir bedömarna. Det är en fråga som behöver studeras närmare, säger Dick Kasperowski.

Bild

Internationell forskning visar att de som deltar i medborgarforskning generellt har högre utbildning, tillhör en övre medelklass och är medelålders eller äldre. När det gäller stora artobservationsprojekt över lång tid domineras de av individer som identifierar sig som män med intresse för vissa arter, särskilt fåglar.
– Vi ska nu gå vidare med studier av hur ojämlikheter kan komma till uttryck inom medborgarforskning, säger Niclas Hagen.

Aktivister använder portalen

Studien visar också att Artportalen används vid miljöaktivism för att driva vissa miljöfrågor, till exempel vid planer på avverkning på platser som bedöms vara av högt bevarandevärde. Detta har resulterat i ärenden i mark- och miljödomstolar mot svenska myndigheter för att de inte har uppfyllt nationella eller internationella miljölagar och konventioner.
 
– Hur detta kan förändra de politiska processerna vid svåra miljöfrågor ligger långt bortom denna artikel, men är definitivt en fråga för framtida forskning, säger Niclas Hagen.
 
 
Text: Monica Havström