Återbruk av antiken i staden Rom

Rom kännetecknas av ett ständigt återbruk av antiken. Staden har varit kontinuerligt bebodd sedan grundläggningen på 700-talet f.Kr. och alla historiska perioder har förhållit sig till spåren av det förflutna. Kursen behandlar återbruk i Rom i olika former – från tolkningar av händelser i Roms historia till konkret återanvändning av material från antika byggnader som t.ex. kolonner, tegel och marmorutsmyckning samt nybyggnation inspirerad av antik arkitektur.

Genom historien fick byggnader och platser kontinuerligt nya funktioner och utseende, en process som accelererade efter kristendomens införande då tempel byggdes om till kyrkor och teatrar till palats. Under renässans och barock återanvändes antiken i ny tappning i påvarnas Rom genom inspiration från studiet av de antika lämningarna i staden. Under 1800-talet blir återbruk av antikens Rom – både som idé och gestaltning – en bärande idé i den unga nationalstaten Italien. Med fascismen förstärktes detta ytterligare och tog sig uttryck i en omvälvande omdaning av stadsrummet som än idag präglar Rom. Alla dessa perioders återbruk studeras och analyseras där frågor om selektion inom återbruk särskilt diskuteras.