Bildlärare sammanfattade allt för Rebeca

Det är tidig förmiddag och en av Rebeca Arwléns elever kliver in i klassrummet. Ett leende spricker upp i Rebecas ansikte. ”Vad kul att du är här. Välkommen tillbaka!”, säger hon, och ger sin elev en varm kram.
− Det är så viktigt att ha det här samspelet. Att eleverna litar på mig och jag på dem. Om eleverna inte är trygga i skolan kan de ändå inte lära sig något, säger Rebeca.

Sedan i höstas jobbar hon 80 procent som bildlärare på det nystartade Designgymnasiet i centrala Göteborg. Övriga 20 procent är hon på Klaragymnasiet, bara 350 meter bort.
Hon trivs och har inte ångrat sitt yrkesval en enda sekund. Inte än, i alla fall. 
− Fråga mig igen om 15 år, då kanske det låter annorlunda, säger hon och skrattar.
 

Bild

Att bli lärare var knappast något Rebeca drömde om som barn. Hon hade siktet inställt på att arbeta med kultur och gick estetisk med inriktning teater på gymnasiet. Ett tag fanns tankar på att bli designer, men hon kände sig inte lockad av att behöva sitta vid ett skrivbord eller jobba på uppdrag gentemot olika kunder.
Så en dag lyckades hennes kusin sammanfatta nästan allt Rebeca tycker om. I ett enda yrke.
− Min kusin sa ”du har alltid målat, du älskar att jobba med barn, du har vikarierat på skola och älskar att undervisa och lära ut. Varför blir du inte bildlärare?”, berättar Rebeca.

Då kom insikten – och övertygelsen. Givetvis var det bildlärare hon skulle bli. Och givetvis var det på HDK-Valand hon skulle utbilda sig.
− Jag ville bli bildlärare och jag ville stanna kvar i staden jag bott i hela mitt liv. För mig fanns det bara en skola. En skola som dessutom har ett gott rykte, konstaterar hon.

Bild

Nu har det gått två år sedan lärarexamen. Första året arbetade hon på en mellanstadieskola. Ett givande jobb, men som färdigutbildad gymnasielärare ville hon vidare.
− På Designgymnasiet får jag användning för det jag lärt mig. Jag har pluggat till bildlärare i fem år och gått igenom så mycket olika delar, saker du inte hinner med i en klass du har 45 minuter i veckan. Här har jag lektioner på två timmar och 40 minuter, varje dag, säger hon.

Rebeca hade gärna haft ännu mer av teknik- och materialgenomgång under bildlärarutbildningen. Samtidigt fick hon med sig saker hon inte hade förväntat sig, men som i princip dagligen kommer väl till pass. Som gedigna kunskaper om normer – vad de innebär och hur de påverkar oss – och hur det går till att arbeta normbrytande.
− Jag var inte riktigt beredd på det, men är glad att jag lärde mig det.

Det är kunskaper jag har nytta av, inte bara i mina egna ämnen, utan också som vuxen på en skola, säger hon.
En annan sak hon värdesätter från sina studier på HDK-Valand är alla samtal om att undervisa med ett öppet förhållningssätt.
− Det pratade vi jättemycket om. I stället för att säga att alla elever ska måla en fågel i akryl, kan uppgiften vara att nu ska vi jobba med tema vatten. Vad händer då? När eleverna själva får välja material och teknik? säger Rebeca.

Inte minst i hennes roll som bildlärare på gymnasiet är det ett väl fungerande arbetssätt.
− Det var svårare när jag arbetade på mellanstadiet. Där var jag tvungen att gå igenom tekniken på ett annat sätt. Där fanns elever som knappt hållit i en pensel förut. Det gör det inte här, säger hon.

Text: Camilla Adolfsson