Forskningskommunikation - Teori och praktik

 Forskningskommunikation är en del av kommunikationsfältet som handlar om att förmedla forskning och vetenskaplig information till en bredare publik. Det innebär att förklara svåra och komplexa ämnen på ett lättförståeligt sätt, samt att presentera forskningens resultat och slutsatser på ett engagerande och intressant sätt.

Forskningskommunikation kan ske på många olika sätt, till exempel genom skrivande av pressmeddelanden, artiklar, bloggar, rapporter, filmer, podcast, sociala medier eller genom direktkommunikation med allmänheten. Målet med forskningskommunikation är att öka medvetenheten om forskningen och dess resultat, för att bidra till en ökad förståelse och intresse för forskningen och dess relevans. Och även att kunna påverka och bidra till samhällsutvecklingen genom att sprida kunskap och förståelse för olika ämnen.

Det finns flera olika modeller för forskningskommunikation som vi kommer att behandla under kursens gång, här är några exempel:

•    "Deficit model" - en modell som antar att allmänheten inte har någon intresse eller förståelse för forskning, och därför måste informationen förmedlas på ett lättförståeligt sätt.

•    "Participatory model" - en modell som innebär att forskare och allmänheten samarbetar för att identifiera och prioritera forskningsfrågor, samt att involvera allmänheten i forskningsprocessen.

•    "Two-way symmetric model" - en modell som antar att forskare och allmänheten är jämlika parter och att kommunikation ska ske på ett ömsesidigt sätt.

•    "Translation model" - en modell som handlar om att översätta svårförståelig forskning till ett lättförståeligt språk för allmänheten.

•    "Engagement model" - en modell som fokuserar på att involvera allmänheten i forskningen och skapa engagemang för att öka förståelse och intresse för forskningen.

Ingen av dessa modeller är exklusiva och det kan vara lämpligt att använda en kombination av flera modeller beroende på forskningens ämne och målgrupp.