Från psykologi till en master i Applied Data Science
Fionn Delahunty från Irland lockades av ett masterprogram inom data science som välkomnar studenter med en bakgrund från andra ämnen.
Hur skulle du beskriva ditt program?
– Masterprogrammet i Applied Data Science är ganska väl lämpat för studenter som jag med en lite annorlunda bakgrund. Själv har jag en kandidatexamen i psykologi från Irland. Jag får ibland frågor om varför jag bytte bana, men jag ser det inte som att jag har gjort det. Data science finns idag inom alla områden och jag ägnar mig fortfarande åt studier inom psykologi, men kan nu åstadkomma mer intressant forskning genom de kunskaper och färdigheter jag har fått från området data science.
Varför valde du Applied Data Science?
– Data Science är ett hett område just nu, men nästan samtliga masterprogram som dyker upp inom området verkar vända sig till studenter som har läst datavetenskap. För mig som kommer från psykologiområdet fanns inte särskilt många alternativ. I Europa hittade jag bara en ettårig magisterutbildning i Nederländerna och den här tvååriga masterutbildningen i Sverige. Det är rätt märkligt med tanke på att mycket av utvecklingen inom datavetenskap och maskininlärning har anknytning till helt nya och tillämpade områden.
– Programmet var precis vad jag letade efter. 60 procent av programmet handlar om grundläggande kunskaper i data science och maskininlärning och den återstående tiden har jag kunnat välja mellan kurser som jag kände skulle ge mig specifika färdigheter för min framtida karriär.
– Jag känner att mina kunskaper inom området mänskligt beteende ä också ger mig intressanta perspektiv på det här med data. När du har hand om stora datamängder från människor finns ofta frestelsen att glömma att du faktiskt tittar på människors liv och att dina beslut också kan ha inverkan på dessa.
Hur fick du idén att kombinera psykologi med data science?
– När jag närmade mig examen på mitt kandidatprogram i psykologi började jag se forskningsresultat från en Facebookstudie dyka upp, där nästan en miljon Facebookanvändare ingick i studien. Facebook delade in användarna i tre grupper och försöket gick ut på att påverka vad dessa tre grupper hade möjlighet att se på sina konton. I en av grupperna kunde användarna bara se nedstämda inlägg från sina vänner, användarna i en annan grupp kunde bara se inlägg om roliga grejor, medan den tredje gruppen var en kontrollgrupp. De personer som bara kunde se de nedstämda och negativa inläggen började själva skriva inlägg om negativa saker, medan det omvända hände i den grupp som bara kunde se positiva inlägg. Experimentet testade framgångsrikt teorin att ett socialt beteende ”smittar”, där ett mänskligt beteende påverkas av den sociala grupp man ingår i.
– Även om det här bara var ett väldigt enkelt experiment, är det sett till deltagarantalet det mest omfattande beteendeexperiment som någonsin utförts i världen. Jag såg att detta var framtiden, att den tid var förbi då man tar ett litet antal människor till laboratorier för att låta dem delta i experiment.
– Däremot finns det stora etiska problem med Facebookexperimentet som jag ser det. Även om användarna indirekt givit sitt samtycke till reglerna när de gick med Facebook – vilka innefattar att Facebook äger det material som användarna placerar där – hade de inte uttryckligen givit något samtycke till att medverka i den här studien. Rent lagligt ja, men inte så som vi inom psykologi och medicin skulle se på det.
Finns det ett ökande behov av etiska regler?
– Ja. Om du vill ta fram ett nytt läkemedel till exempel, har du mycket strikta regler att följa när läkemedlet ska testas. Läkemedelsföretag begår ibland misstag och det händer att de ansvariga hamnar i fängelse. Det här är inte något vi hör om när teknikföretag begår misstag, eftersom fungerande lagar och regelverk saknas för dessa. Om teknikföretag gör ett experiment och något i experimentet går fel, kan någon ställas till svars?
– Min egen forskning just nu handlar om att upptäcka depression i sociala medier med hjälp av maskininlärning. Projektet är intressant och min forskargrupp vill hjälpa människor, men vi tror också att vår forskning eventuellt skulle kunna användas av andra människor i andra syften. Vi vill ändå göra den här studien och publicera resultaten, då den akademiska världens kontroll av vetenskapligt material garanterar en viss kvalitet, bättre än vad som kan ses inom ett privat företag. Skillnaden inom akademin är att varje beslut jag fattar i min forskning måste backas upp av vetenskapen. Mitt arbete granskas av experter inom områdena artificiell intelligens och medicin som ser till att det är mycket väl genomfört. När du arbetar med människors liv tror jag att du behöver den högsta nivån av granskning.
Har programmet motsvarat dina förväntningar?
– Data science är ett intressant område, eftersom det finns så många områden som det kan tillämpas på. Och vad data science är för något är ännu inte helt definierat. Jag hade inte så många förväntningar på utbildningen, men när jag under min sommarpraktik efter första året tittade lite på kollegor från andra universitet blev jag övertygad om att mina kunskaper ligger på motsvarande nivå eller inom vissa områden högre.
– Det var konstigt att byta från en kandidatutbildning i psykologi till en masterutbildning i data science och det har varit ett tufft år. Just kurserna i programmering var inte så tuffa dock, de var bra. Ett par av mina favoritkurser så här långt har varit Applied Machine Learning, och Techniques for Large Data Sets. Det var först när jag började jobba som jag insåg hur användbara de kurserna var, jag uppskattade dem nog inte lika mycket just när jag läste dem. Det fanns även en kurs inom statistik vid institutionen för matematiska vetenskaper som jag tycker gav mycket.
– Bara ungefär en fjärdedel av studenterna på masterprogrammet är svenska studenter, vilket ger den stora fördelen att du lär känna och jobba med människor från hela världen. Det var något som jag inte riktigt hade förväntat mig och blandningen av nationaliteter gör att du utvecklar många viktiga mjuka färdigheter.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag har tänkt fortsätta med min studie av
depressionsdetektering för mitt examensarbete. Efter det hoppas jag på någon form av karriär där jag förhoppningsvis kan återvända till akademin och doktorera någon gång i framtiden.
Vad tycker du om Göteborg som studentstad?
– Det finns alltid lite problem förstås och att hitta boende är det största problemet. Trots det är det en bra stad att bo i, inte för stor och inte för liten, med vänliga människor och massor av natur i hela staden.
Text: Catharina Jerkbrant, 2018
