Jesper vill lyfta hantverket, skapandet och det praktiska kunnandet inom slöjd
Efter några år som snickare sökte sig Jesper Aaröe till HDK-Valand för att bli slöjdlärare i stället. I dag arbetar han på en högstadieskola i Mölnlycke. ”Eleverna kräver mycket tid och engagemang, men allt jag lägger in i jobbet får jag tillbaka med ränta”, säger han.
Om Jesper Aaröe sitter på tåget och stickar händer det att folk hajar till. En man. Som stickar. Dessutom främst bebiskläder till den lilla nykomlingen där hemma.
− Jag älskar att sticka, men det finns så mycket könsbundna normer inom hantverk. Det blir tydligt när skolans elever själva får välja mellan trä- eller textilslöjd, säger Jesper.
Han hoppas att han, som slöjdlärare på Ekdalaskolan i Mölnlycke, kan visa eleverna att det går att både virka och tälja. Bygga möbler och sy kläder. Oavsett könstillhörighet.
− Innan jag sökte till lärarutbildningen trodde jag att man blev antingen trä- eller textilslöjdlärare, men fattade ganska snabbt att det inte fungerar så längre. Det kändes roligt. Jag har eleverna i all slöjd och tycker att det är bra, säger Jesper.
Numer är han lika flink med fingrarna när han arbetar med mjuka material som med hårda. Men han medger att så inte var fallet när de under utbildningen gick igenom de olika hantverksteknikerna. Just stickningen var en utmaning.
− På HDK-Valand fick jag börja från början och lära mig hur jag skulle hålla stickorna. Försöka få in de där muskelrörelserna. Jag fick verkligen uppleva hur det är att vara elev och knäcka koden, vilket jag har nytta av nu när jag undervisar, säger han.
På Ekdalaskolan ligger slöjdsalarna på nedre plan, alldeles intill varandra. Jesper trivs med att vara där och jobba, vilket också eleverna för det mesta gör. Slöjd är ett populärt ämne. Den slutsatsen drar Skolverket i nästan alla sina undersökningar. Samtidigt har Jesper fått vänja sig vid att då och då tvingas försvara slöjdens plats på schemat. Eleverna kan säga ”jag ska ju inte bli snickare, varför måste jag kunna det här?”, och de ifrågasättande rösterna kan även komma från lärarkollegor och föräldrar.
Jesper känner sig trygg med att ha gott om argument att plocka fram vid behov.
− Argumenten för slöjd i skolan är så många. Eleverna får arbeta i processer, utveckla problemlösningsförmåga och annat de har nytta av. Dessutom är ämnet rätt i tiden med tanke på hållbarhetsaspekten och hur hantverk hänger ihop med kvalitet, säger han.
Ändå vill han helst inte ge sig in i debatten på kritikernas planhalva.
− Då finns risken att slöjden bara får ett värde i relation till teoretiska ämnen och yrken. Jag vill i stället lyfta hantverket, skapandet och det praktiska kunnandet.
Tiden som student
När Jesper själv valde att byta riktning från ett praktiskt yrke till att bli lärare var det i huvudsak slöjden som lockade. Men som student på ämneslärarprogrammet för årskurs 7-9 fick han kombinera sitt förstaämne med ytterligare ett område – och då föll valet på språk.
Hans nuvarande tjänst består därför av både slöjd och engelska, vilket Jesper beskriver som en bra kombination med de mest intensiva perioderna olikt fördelade över terminen. Han har även behörighet att undervisa i svenska som andraspråk.
Timmarna i HDK-Valands slöjdsal var dock den absoluta höjdpunkten under utbildningen.
− Ja, wow, jag var så glad att jag hade slöjden. Det fanns en intimitet där som gjorde att vi som satt och jobbade i verkstaden kändes som en liten familj. Vi studenter fick många fina relationer med både lärare och med varandra. På något sätt resulterade den tiden i en stark lojalitet med slöjdlärarutbildningen på HDK-Valand, berättar Jesper.
Samtidigt stärkte studierna hans identitet som skapande människa. Något som i dag spiller över på fritiden.
− Jag gör något så fort jag får chansen. Exakt vad går i perioder. Jag har snidat en del. Nu bygger jag mycket möbler. Det har blivit garderober, en tv-bänk och en hallbyrå, säger han.
Text: Camilla Adolfsson