Känslor och mikrosociologi i fokus när Majse skapar film
När Majse Vilstrup kom till HDK-Valand var hon relativt ovan att prata om sitt filmande. Tidigare konstskolor hade inte haft samma fokus på att studenterna skulle diskutera sina idéer med varandra. ”HDK-Valand var ett steg närmare att lära mig dela det jag gör”, säger hon.
Efter flera års studier i först Österrike och sedan Sverige, är den danska filmskaparen Majse Vilstrup tillbaka hemma i Köpenhamn. Hon är fortfarande uppslukad av allt det praktiska en flytt brukar innebära. Samtidigt som hon arbetar med distributionen av ”Being Seen Seeing”. Den kortfilm som blev till på HDK-Valand, där hon i våras tog en masterexamen i film.
− Just nu är jag sysselsatt med att lägga på undertext, eftersom jag tänker skicka filmen till olika filmfestivaler, bland annat Berlinale i Tyskland, säger Majse Vilstrup.
Filmen är i dokumentär stil och utspelar sig på Nørrebrogade i Köpenhamn. Det är en gata som kännetecknas av ett ständigt flöde av intryck, människor och hastiga möten. Majse berättar att den känns lite som en ”catwalk”, och konstaterar att stämningen på gatan gör något med det mellanmänskliga som äger rum där.
Vad säger folk när de träffas? Vilka känslor går att skymta i deras ansikten? Vilka signaler sänder de små gesterna?
− Det är den här mikrosociologin som intresserar mig. Den interpersonella kommunikationen. Jag samlar på de små observationerna, detaljerna, och vad de har att säga oss på ett generellt plan, säger hon.
”Being Seen Seeing” är Majses första spelfilm. Tidigare har hon jobbat dokumentärt. Som till exempel i kortfilmen ”Supply and A Million Times Goodbye”, som hon förra året fick visa på dokumentärfilmfestivalen CPH:DOX. Även i den filmen hade hon sociologin i fokus.
− Den är filmad på Danmarks största auktionshus. Jag hade inspirerats av sociologen Erving Goffman och hans idéer om hur vi kan se på vardagen som en teater, säger hon.
Som barn ägnade sig Majse främst åt att teckna och måla. Men redan när hon i unga år flyttade till Wien för att plugga på konstakademin hade filmintresset börjat ta över.
− Där var inte många som arbetade med film på det sättet jag gör, och jag kände mig ofta ensam och missförstådd. Men det var när jag gick på Konsthögskolan i Malmö som jag insåg att jag saknade ett annat sätt att prata om och utveckla film i utställningssammanhang, säger hon och fortsätter:
− Oftast snackades det mer om den fysiska installationen än det filmade materialet och själva innehållet.
Längtan efter filmens värld och uttryck var det som fick henne att söka sig till Göteborg och masterprogrammet i film på HDK-Valand. När Majse dessutom fick veta att regissören Ruben Östlund hade gått på skolan blev hon än mer motiverad.
− Jag tycker att hans film ”De ofrivilliga” är helt fantastisk, säger hon.
På HDK-Valand fick hon äntligen möjlighet att lägga all kraft och energi på filmandet. Hon insåg att hennes tidigare utbildningar hade utvecklat hennes förmåga att vara självgående. Samtidigt gav klasskompisarna henne ett sammanhang.
− Dynamiken i klassen är nog det som gav mig mest. Vi var inblandade i varandras projekt och fick lära oss alla delar i en produktion, vilket jag tycker är bra. Det är värdefullt att ha förståelse för varandras funktioner i ett team, säger hon.
För tillfället trivs Majse utmärkt med att vara tillbaka i Köpenhamn. Hon håller fortfarande på och landar, men ser framför sig att det är här hon ska bo och jobba den närmaste tiden. Härnäst väntar en musikvideo åt skotsk-danska artisten Clarissa Conelly.
− Det är första gången jag regisserar en musikvideo och det ska bli kul. Det känns bra att ha fått ett jobb direkt nu när jag flyttat tillbaka till Danmark, säger hon.
Men det stora projektet är att jobba vidare mot drömmen – en långfilm.
− Jag har varit personlig assistent åt en tjej med sjukdomen MS. Tillsammans håller vi på och utvecklar en annorlunda berättelse om funktionsnedsättning, inte alls den sortens narrativ som publiken kommer att förvänta sig, säger Majse.
Text: Camilla Adolfsson