Klimatfrågor ledde Anton till Konjunkturinstitutet
De brännande klimatfrågorna ledde Anton Fürle till studierna på Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram, och idag arbetar han som nationalekonom på Konjunkturinstitutet. ”Det ekonomiska systemet behöver anpassas för att vi ska kunna hantera klimatfrågan”, säger han.
Anton Fürle
Jobbar som: Nationalekonom på Konjunkturinstitutet, vid den miljöekonomiska enheten.
Utbildning och examensår: Samhällsvetenskapligt miljövetenskap (SMIL), Handelshögskolan i Göteborg, 2015-2018. Master i nationalekonomi, examen 2021.
Höjdpunkt under tiden på Handelshögskolan? "Alla roliga och intressanta människor, både studenter och lärare. Just SMIL-programmet består av studenter från många olika bakgrunder och erfarenheter. Det bidrog till intressanta diskussioner och grupparbeten."
Du jobbar som nationalekonom, vad gör du på jobbet?
– Jag arbetar på Konjunkturinstitutet och ett av våra uppdrag från Finansdepartementet är att publicera en miljöekonomisk rapport med ett aktuellt tema varje år. I rapporten från 2023 undersöker vi hur höga bränsle- och elpriser påverkar olika hushåll i Sverige med avseende på inkomst och bostadsort.
– En spännande arbetsuppgift jag har är att programmera och utveckla vår miljöekonomiska modell, en så kallad allmän jämviktsmodell. Modellen speglar Sveriges ekonomi och genom den kan vi göra prognoser över hur Sveriges koldioxidutsläpp kommer utvecklas över tid beroende på vilken politik som förs. Vi svarar också på många remisser av förslag och utredningar som handlar om eller tangerar miljö- och klimatområdet.
Hur fick du tjänsten på Konjunkturinstitutet?
– Efter min master arbetade jag som forskningsassistent på Institutionen på nationalekonomi med statistik på Handelshögskolan, vilket var en väldigt bra start på min karriär. Där fick jag en inblick i hur forskning ser ut i praktiken och fick jobba med flera olika forskningsprojekt inom miljörelaterade ämnen, bland annat om kemikalier och biodiversitet. Den erfarenheten tror jag banade vägen för jobbet på Konjunkturinstitutet.
Hur har din utbildning från Samhällsvetenskapligt miljövetenskap (SMIL) hjälpt dig i din karriär?
– Jag valde SMIL för att jag ville lära mig mer om klimatfrågan och därigenom försöka ta ansvar för klimatet. SMIL gav mig en bred kunskapsbas i miljövetenskap och naturvetenskap, men även en värdefull inblick i flera discipliner som till exempel humanekologi, kulturgeografi och statsvetenskap. Jag tror att komplexa samhällsproblem, som till exempel klimatfrågan, måste lösas tvärvetenskapligt där samhällsvetare av olika slag samarbetar med naturvetare och ingenjörer.
I årskurs två väljer studenterna inriktning, hur resonerade du när du valde inriktning på programmet?
– Jag tyckte alla inriktningar var intressanta, men jag valde nationalekonomi då jag tidigare hade läst några kurser i ämnet och visste vilken betydelse ekonomisk teori har på samhällets utveckling. Där och då kände jag att det ekonomiska systemet behövde anpassas för att vi ska kunna hantera klimatfrågan. När jag sedan läste min master i nationalekonomi fortsatte jag på samma tvärvetenskapliga spår från SMIL och valde till kurser i humanekologi om hållbar utveckling. Det är givande att förstå flera olika perspektiv av samma komplexa frågeställning.
Vad handlar hållbarhet om för dig?
– Med hållbarhet tänker jag direkt på ekologisk hållbarhet. Ett hållbart ekonomiskt system som minskar och effektiviserar vårt användande av naturresurser på ett långsiktigt sätt. Det innebär även att minska vårt bidrag till klimatförändringarna. I praktiken handlar det om att ställa om till hållbar produktion och konsumtion i samhället och jobba mot ambitiösa klimatmål. Det kan handla om att få till en beteendeförändring för att minska koldioxidutsläpp, till exempel genom att vi kör mindre bil.
Minns du någon särskild kurs eller händelse extra bra?
– Att skriva kandidatuppsatsen minns jag särskilt väl då det både var det mest utmanande under utbildningen och det roligaste! Vi fick för första gången helt fria händer och hade en ganska ambitiös ansats vad vi ville åstadkomma, något som i efterhand kanske var lite naivt. Men det är precis det som var det roliga och det mest lärorika, att det är svårt att veta ens egna, men även teoretiska och datarelaterade, begränsningar när man skriver en kandidatuppsats för första gången. Sikta högt och landa någonstans på vägen så blir det oftast bra!
Har du något tips eller råd till den som funderar på att läsa Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram (SMIL) eller arbeta med hållbarhet?
– Det finns många olika perspektiv inom begreppet hållbarhet och under SMIL-programmet får man möjlighet att utforska flera av dessa. Jag tror det är viktigt med en öppenhet mot att försöka förstå fler perspektiv än att fastna i ett i ett spår.