Lekstuga 2.0 – studenter och barn i möts i ny design
Utsiktstorn och panoramafönster i stället för vita knutar och spröjsade fönster. Vid Nääs Konsthantverk utanför Göteborg utmanar studenter på HDK-Valands mastersprogram Child Culture Design den traditionella bilden av en lekstuga. Designerfarenheter från hela världen möter svenska barns upplevelser av lek i en gemensam process som utforskar lekstugans möjligheter.
Nääs Slott har fått nya grannar. På ängen mittemot slottet, med utsikt över en liten sjö, byggs två nya hus med minst lika storlagen interiör. I alla fall om du frågar barn. För de här husen har både tunnel, ramp, bra gömställen och ett torn som lockar till klättring och bjuder på en magnifik utsikt.
Det är studenter på HDK:s mastersprogram Child Culture Design (CCD) som undersöker och experimenterar med lekstugans design. Kursen heter Mobility and Play och är ett samarbete med Nääs slöjd och byggnadsvård.
Lyssnar på de som stugorna är till för
Med utgångspunkt i platsen, forskning om barns utveckling och
delaktighet i designprocesser och framför allt − tankar och reflektioner från skolelever i närområdet − skapar studenterna lekstugor som sätter användaren i centrum.
− Lekstugor är ofta skapade utifrån vad vi vuxna tror och tycker är bra design för barn. Men om de ska bli använda måste vi lyssna på de som stugorna är till för. Barn är experter på lek, säger Leonie Magnusson som är en av studenterna.
Hennes händer och armar är blåa. På ängen framför Nääs slott ligger tomma färgburkar och blänker i solen på en fläckvis blå gräsmatta.
− Vi är mitt inne i någon sorts ”trial and error” just nu. Barnen i projektet har hjälpt oss att måla huset. Egentligen var tanken att bara vissa delar skulle vara blåa, men de gick loss ordentligt och ville måla allt blått. Så nu är det lite halv−blått överallt. Vi försöker arbeta utifrån det, säger Leonie och skrattar.
− Ja, nu måste vi avgöra om ska måla vidare med blått eller kanske välja en helt annan färg, säger Qiushi Wang, vars fingrar avslöjar att hon tillhör samma team som Leonie.
Studenterna kommer från hela världen
Co−design går som en röd tråd genom hela kursen och den gemensamma processen omfattar inte bara barn. Qiushi är från Kina och Leonie är från Tyskland. Studenterna på CCD kommer från hela världen och har helt olika designerfarenheter. Uppdelade i två team ska de tillsammans arbeta mot samma mål.
Intill det blåa huset ligger den andra gruppens lekstuga. Det hörs hamrande inifrån och ett par ben sticker ut ur stugan. De tillhör Luke de Jager som kommer från Sydafrika. Han tar en paus från arbetet med det som ska bli en tunnel och berättar att just möjligheten att ta del av de andras studenternas erfarenheter var en av orsakerna till att han sökte till programmet.
− En demokratisk process kräver olika idéer. Det gör att du får utforska, hitta verktyg att kommunicera och lära dig att hantera balansgången mellan kompromisser och gränser för ditt eget kreativa uttryck, säger han.
När även barn är med i den demokratiska processen krävs dock en helt annan verktygslåda. Pontus Johansson som är lärare på CCD berättar att kursen innehåller teoretiska och praktiska moment om hur man skapar och involverar barn i workshops.
− Utmaningen är att låta alla komma till tals på sitt sätt. Men också att få ta del av tankar och reflektioner som inte är färgade av vuxenvärldens förväntningar.
Delaktighet är ett återkommande tema genom hela mastersprogrammet, som Pontus Johansson menar är unik i sitt slag. På CCD finns ett helhetsperspektiv på barn och design som inte är vanligt.
− Vi jobbar med mycket mer än leksaker, tv−spel och kläder, som är en ganska vanlig uppfattning. Barn är vår målgrupp och vi fokuserar på att design för dem och med dem, från illustrationer till stadsplanering. Hela tiden i dialog med barn, säger han.
Del av utställningen ”Där fantasin bor”
I kursen Mobility and Play har den dialogen inneburit en hel del utmaningar i år. Förutom språkbarriären har alla möten skett genom en skärm.
− Vi löste det genom att låta barnen bygga sin dröm−lekstuga av tandpetare och klisterlera. Sedan pratade vi utifrån deras modeller, säger Luke.
− I vår grupp ritade vi tio olika typer av lekstugor där barnen fick berätta vad det gillar mest, hur de och deras syskon skulle leka med stugorna, säger Leonie.
Experternas vanligaste kommentarer maldes ner till ett några tydliga riktlinjer. En bra lekstuga ska ha flera olika höjder som är utmanande att klättra upp på, det ska finnas kryp−in in där du kan sitta för dig själv och stugan ska ha många entréer som inte tydlig visar hur du kommer in.
Nääs Slotts grannhus är snart inflyttningsklara. Lekstugorna kommer att bli en del av utställningen ”Där fantasin bor” som visas hela sommaren på Nääs slöjd− och byggnadsvård.
− Det ska bli så roligt att se hur de används. Då får vi ett definitivt besked om vi gjort ett bra jobb eller inte, säger Leonie.
Luke håller med henne.
− Samtidigt är det lite sorgligt att vi snart är klara, säger han. Efter den här vintern har det varit fantastiskt att vara på den här vackra platsen, umgås, arbeta med händerna och njuta av den svenska sommaren.
Både Leoine och Luke vill fortsätta att jobba inom området barn och design när de tagit sin examen. Leonie planerar att arbeta med digitala verktyg för skolan. Luke kommer att återvända till Cape Town där han bland annat formger bibliotek och lekplatser utifrån barns perspektiv.
Pontus Johansson berättar att alumner från CCD arbetar med allt från stadsbyggnadsprojekt, produktformgivning, lekplatser till kulturskolan och kommuner. Många jobbar med att driva designprocesser med barn.
− Gemensamt för våra studenter är att de brinner för att låta barns röst höras. Vilket inte alltid är fallet i vårt samhälle. Genom att göra barn delaktiga ökar chansen att de växer upp och förstår att de får och kan vara en del av samhället.
Vid den halvblåa lekstugan har Qiushi och Leonie bestämt sig.
− Det blir en helblå lekstuga!
Text: Åsa Rehnström
