Leo kombinerar studier med löpning
Leo Magnusson ägnar sitt liv åt löpning och satsar samtidigt på en akademisk karriär inom ekonomisk historia. Från att representera Sävedalens AIK till att tävla på internationell nivå och delta i evenemang som Universiaden i Kina, balanserar han studier och elitidrott med hjälp av Riksidrottsuniversitetet vid Göteborgs universitet (RIU). Läs om hans erfarenheter, utmaningar och drömmar efter examen.
Leo, du har en intressant resa som löpare samtidigt som du har satsat på din akademiska karriär. Kan du berätta för oss om hur din passion för friidrotten började?
– Jag håller på med friidrott och mer specifikt medel- och långdistanslöpning. Jag sprang Lilla Göteborgsvarvet som mitt första lopp när jag var åtta år, men började med löpning i organiserad form när jag var elva och precis vunnit Lilla Göteborgsvarvet för första gången. Sedan dess representerar jag Sävedalens AIK, men hör hemma på andra sidan stan i Majorna.
Balans mellan studier och idrott
Varför valde du den utbildning du går nu och hur har RIU hjälpt dig att balansera dina studier och din idrottssatsning?
– Det var lite av en chansning. Jag har läst samhällsanalysprogrammet i ekonomisk historia och kulturgeografi, ett nystartat program som ligger under Institutionen för ekonomi och samhälle. Nu läser jag sociologi med planen att skriva ytterligare ett kandidatarbete i november.
– Att plugga på RIU var en självklarhet när det blev studier på universitetsnivå. RIU:s förmåner är främst kopplade till idrottandet i sig, men blir genom det också en avlastning för studierna då de båda förstås hänger ihop.
Idrottsliga framgångar
Du har nått fina framgångar som friidrottare, kan du dela med dig av några av dina mest minnesvärda ögonblick?
– Som ungdom var min största merit en niondeplats på Ungdoms-VM (UVM), där jag var tredje bästa europé. Det blev två ytterligare internationella mästerskapsfinaler som junior. Som senior är inomhus-EM, SM-silver inomhus, 2:a plats på Finnkampen, 8:e plats på Universiaden och tiden 3:39 på 1500 m, det jag värderar högst.
Universiaden i Kina
En av dina oförglömliga upplevelser var Universiaden i Kina. Kan du berätta om dina intryck och vad det betytt för dig som idrottare?
– Universiaden var verkligen en fräck upplevelse! Det var mitt första internationella multisportevenemang och det slog alla andra arrangemang jag har deltagit i med hästlängder. Allt från logistik och invigning till deltagarbyn och publiken var något särskilt och i termer av deltagarupplevelse är Universiaden nog det närmsta man kommer ett olympiskt spel.
– Många av deltagarna i tävlingen kom också från en rad olika länder jag sällan stött på i andra mästerskap, som ett antal centralasiatiska och afrikanska stater. Den sportsliga nivån var god men varierade en del mellan olika sporter, exempelvis simningen dominerades av kinesiska seniorvärldsmästare medan min gren (1500 m) snarare höll bra europeisk klass. Jag slutade åtta i finalen, vilket var bättre än jag var rankad på i förhand men var ändå en lätt besvikelse då jag länge sprang för medalj.
Roliga och viktiga möten
– Det absolut roligaste med Universiaden var tveklöst mötena med andra studerande från runtom i världen, som jag mötte ute på de gemensamma ytorna i byn och umgicks med. En naturlig kontaktpunkt blev utbytet av pins som skedde överallt, och GU-märkena och Sverigeemblemen gick åt fort.
Stora kontraster
Du beskriver Kina som värdland för Universiaden som "annorlunda." Kan du berätta mer om dina intryck av Kina, särskilt Chengdu, och hur kulturella skillnader påverkade din upplevelse?
– Kina var ungefär som jag förväntade mig, det vill säga rätt så annorlunda. Värdstaden Chengdu, huvudstad i Sichuanprovinsen är den västligaste av de stora städerna och bara den saken att staden är folkrikare än Sverige med sina 15 miljoner invånare gör att kontrasterna blir stora. Just eftersom staden ligger i ytterkanten av den tätbefolkade delen av Kina var känslan att utlänningar var något ovanligt, då invånarna titt som tätt ville ta bilder med oss deltagare även när vi gick runt i civila kläder.
– Volontärerna som gjorde detta jätteevenemang möjligt gjorde verkligen ett hästjobb, och känslan var att alla var extra måna om att ge alla deltagare en så bra upplevelse som möjligt och visa upp Kina från sin bästa sida. Invigningen var nästintill av OS-kaliber och bevistades rentav av president Xi Jingping, vilket visar på vilket allvar arrangemanget togs på.
– På bussresorna till arenan åkte vi förbi världens största byggnad, New Century Global Center som var en tingest på 1,7 miljoner kvadratmeter. Efter tävlingarna besökte vi stadsmuseet med såpass omfattande samlingar att det var svårt att ta in ens en bråkdel, en pandapark (de allra flesta pandor i världen finns just i Sichuanprovinsen) och strosade runt fritt i staden. Gatumarknaderna funkade lite annorlunda än hemma. Fiskar simmade runt i små tankar och hoppade då och då från tank till tank, det fanns levande ålar som dekapiterades och flåddes och bredvid låg nät med sprattlande grodor på en våg.
– Alla appar funkade som hemma. Engelskanivån var generellt sett låg, i stället användes översättningsappar flitigt. Tråkigast var den väldigt stora mängden kameror och användandet av ansiktsigenkänningsteknologi, något som jag tror skulle vara ett misstag för Sverige att ta efter.
Starka kvinnor
– Något roligare är att Sichuan förutom sin starka mat också tydligen är kända för sina starka kvinnor, där mannens lön i regel ges till kvinnan som basar över hushållet och sen ger veckopeng till mannen, som också får ta mycket stort ansvar för hemmet och barnomsorgen.
Sichuan – världens enda matriarkat? Att sitta i ett tehus i folkets park och tugga solrosfrön med lokalbefolkningen till stängning var också en höjdpunkt, en autentisk Chengdu-upplevelse. Mycket rymdes i denna stad som få i Sverige någonsin har hört talas om.
Viktiga erfarenheter av RIU
Vad är det viktigaste du har lärt dig som student på RIU?
– Allt som allt är studier och elitidrott en ganska bra kombination. Väldigt många elitidrottare utövar en sport där ytterst få kan försörja sig och är därför nödgade att antingen plugga eller jobba. Att studera på högskola är i regel mycket flexiblare än att jobba och innebär att man kan bedriva en mer optimal satsning. Samtidigt måste studierna klaras och det fria schemat fordrar att man är disciplinerad i sitt egenarbete, något som jag själv har tyckt varit utmanande.