Lilian sätter hållbarhet på företagens agendor i New York

Berätta lite om din bakgrund, vad drömde du om som ung? 
– Jag är uppväxt utanför Göteborg men båda mina föräldrar är från Kina. Varje sommar spenderade jag i Shanghai. Jag minns att jag drömde om att bli sångerska eller diplomat. Jag var kanske 14 och visste väl egentligen inte vad diplomat var, men intresset för internationella relationer fanns där tidigt. Säkert mycket för att jag reste mycket som ung och hade den här dubbla landstillhörigheten till Sverige och Kina.

Vad läste du på Göteborgs universitet?
– Jag började på Europaprogrammet, mycket på grund av möjligheterna till utbytesstudier och praktik. Jag hade nog en bild av att jag skulle jobba på Europakommissionen. Jag gillade programmet! Det fick mig att träffa nya människor, en större blandning av folk med olika erfarenheter och bakgrunder. Mer än vad jag var van vid från tidigare skolår i Sverige. Jag började direkt efter gymnasiet, något jag på ett sätt kan ångra, men ändå inte. Jag fick resa och uppleva saker ändå.

Berätta om dina utbyteserfarenheter
– Jag gjorde utbyte på Sciences Po Lille i norra Frankrike under ett år. Det var rätt hard core, 60-70 procent av våra kurser gick helt på franska, det vara bara att köra på. Jag fick också praktik på svenska generalkonsulatet i Shanghai. Jag hade sommarjobbat på exportrådet och pratar kinesiska, vilket var en bra matchning.

Språk är så himla viktigt om du vill jobba internationellt! Det var en av anledningarna till jag fick mitt första jobb efter studierna.

Du hade tidigt ett intresse för omvärlden och utveckling. Hur kom det sig?
– Att jag var med i europeiska ungdomsparlamentet redan i gymnasiet är nog en bidragande faktor. Men så länge jag kan minnas, har jag haft ett intresse för samhällsfrågor. Under 90-talet och tidigt 00-tal var det en extrem tillväxtboom i Kina och speciellt i Shanghai. Varje sommar när jag kom dit, fanns en ny skyskrapa, mer affärer, mer liv och rörelse. Jag tyckte det var fascinerande, men såg också baksidorna av det. Min svenska bakgrund gjorde väl också att man direkt började fundera på frågor kopplade till jämställdhet och välfärdsystem.

Vad minns du från din studietid i Göteborg som stack ut?
– Min uppsats handlade om export mellan Kina och EU. Claes Alvstam, professor i internationell geografisk ekonomi (reds. anm), var min uppsatshandledare. Han var väldigt uppmuntrande och det kändes verkligen som att han ville att det skulle gå bra. Han kom till Shanghai när jag var där och föreläste på Fudan University och jag fick komma dit.

Du jobbade på FN i lite mer än 4 år, vad hände sen?
– Jag började som hållbarhetsstrateg på konsultföretaget Futerra. Där fick jag chansen att jobba med massa olika företag bland annat inom tech och modebranschen och hjälpa dem med deras målsättningar och planer inom hållbarhet. Mitt självförtroende inom yrket växte och jag fick också en mycket djupare förståelse kring företagsansvar och vad frågorna faktiskt innebär. 

Som konsult är du experten, så du behöver bete dig som en.

Varför har hållbarhet blivit din röda tråd i yrkeslivet?
– För det är kul! Det kommer ny forskning och ny kunskap hela tiden som man kan applicera. Det blir också ett tryck när det kommer ny lagstiftning och nya policys hela tiden. Behovet är enormt. För några år sedan fanns en eller kanske två roller: “hållbarhetskonsulten” eller en person på ett företag som jobbade med hållbarhet. Nu finns det hur många olika specialistroller och positioner som helst.

När trivs du som bäst på jobbet?
– Generellt så känner jag mig väldigt lyckligt lottad som får jobba med min passion: att påverka. Nu jobbar jag på techföretaget Braze, som gör software för kundengagemang. När jag blev anställd för sju månader sedan fanns knappt något hållbarhetsarbete på företaget. Jag och min chef fick börja från grunden. I slutändan handlar det om att försöka påverka personer och förändra en kultur. Du måste förstå vem du pratar med och anpassa dina argument. Men när du ser att det klickar till hos någon, att personen hittar sitt “varför” – då är det värt det. För jag kan inte göra mitt jobb själv, för att jag ska lyckas måste jag få med andra på tåget. 

November 2022. Skribent: Martina Sjövind