Möt Christian – masterstudent i marina vetenskaper
Redan som barn visste Christian Nilsson att han ville bli marinbiolog. Just nu skriver han sitt masterprojekt om hur artsammansättningen i Kosterfjorden förändrats under de senaste tre decennierna – något som passar hans specialintresse för djuphavsbiologi.
Vad gör du just nu?
– Jag gör mitt examensarbete. Det är på 60 poäng – ett helt akademiskt år. Jag är ganska forskningsintresserad och ville ge mig själv så mycket tid som möjligt på projektet, ha tid att göra fel och lära mig av felen.
– Mitt arbete är inom projektet Koster Seafloor Observatory och handlar om artsammansättningen på större djup i Kosterfjorden. Jag utvecklar maskininlärningsmodeller som känner igen marina arter i videos, främst de arter som lever fastsittande på hårdbotten, som limamusslor och anemoner, men också hur deras levnadsmiljö har förändrats under de senaste trettio åren. Vi hoppas kunna upptäcka eventuella förändringar när haven blir varmare och salthalten sjunker och hur det påverkar djur som är fastlevande och inte kan flytta till kallare, saltare platser – vad som händer med dem och hur det påverkar ekosystemet.
Hur gjorde du för att hitta ditt examensprojekt?
– När jag skulle göra min kandidatuppsats tog jag kontakt med Thomas Dahlgren, en forskare som då undervisade om djuphavsbiologi, och frågade vad det finns för möjligheter om man ville skriva sitt examensarbete om djuphavsbiologi. Jag fick jobba med hans kollega Helena Wiklund på ett projekt där jag fick beskriva en nyupptäckt art från djuphavet.
– Masterprojektet hittade jag i Institutionens Degree Project Catalogue och tog därefter kontakt med den ansvariga forskaren Matthias Obst. Vi diskuterade vad jag var intresserad av och tillsammans kom vi fram till vad jag skulle göra i mitt masterprojekt.
Vad händer efter examen?
– Jag vill jättegärna fortsätta inom akademin som doktorand, men eftersom mitt intresse för djuphavsbiologi är ganska nischat, så kan jag tänka mig att jobba tills det perfekta doktorandprojektet dyker upp. Genom mitt masterprojekt har jag kommit i kontakt med många olika aktörer och myndigheter där det finns jobbmöjligheter och det är kul att kunna jobba med det man brinner för. Inom mitt intresseområde är möjligheterna att doktorera lite färre just i Sverige och i slutändan är det projektet som avgör, snarare än var i världen projektet finns.
Vad fick dig att vilja bli marinvetare?
– Vi hade ett projektarbete i sjuan där man skulle skriva ett brev till sitt framtida jag och då skrev jag att jag ville bli marinbiolog. Jag sysslade mycket med sportfiske som liten och som tonåring blev jag mer intresserad av att fånga många olika arter. För det krävdes att jag tog reda på arternas specifika levnadssätt och miljö och jag tror att det var därifrån jag fick en djupare fascination för havet. Jag gick på Gullmarsgymnasiets marinbiologiprogram, och sedan började jag plugga kandidatprogrammet inom marin vetenskap på Göteborgs universitet.
Någonting som är särskilt bra med masterprogrammet?
– Jag gillade verkligen första kursen ”Marint projekt - från idé till handling”, där man totalt kastades in i marin vetenskap. På kursen fick vi lära oss programmering och tillsammans med andra grupper planera en egen forskningsexpedition med det stora forskningsfartyget Skagerak, där vi skulle hämta och analysera egen data. Kurserna på programmet har mycket labbarbete, projekt och metoder, litteratursökning och problembaserat lärande. Det innebär väldigt mycket eget ansvar att först ta reda på vad man vill veta och sedan ta reda på det – något jag hade mycket nytta av i min tredje masterskurs, där jag valde att göra praktik i ett forskningsprojekt.
– Jämfört med kandidatprogrammet är masterprogrammet mycket mer tillämpat, där man använder sig av sina färdigheter och kunskaper och arbetar självständigt. Man förbereds väldigt bra för till exempel en doktorandutbildning, eller arbete där man också jobbar självständigt.
Har du några tips till de som funderar att söka?
– Det är viktigt att våga ta för sig och knyta kontakter för att skapa framtida möjligheter. Det är många toppforskare som undervisar på programmet och det gäller att ta kontakt för en eventuell praktik eller examensarbete. Genom mitt masterprojekt fick jag till exempel möjlighet att följa med på konferensen SBDI Days, där jag träffade många inspirerande människor, fick nya kontakter inom mitt forskningsfält och fick idéer på hur jag kunde förbättra mitt masterarbete.
Intervju: Maria Burzlaff och Annika Wall
