Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram: Miljöpolitik

På inriktningen Miljöpolitik vid Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram (SMIL) studerar du miljöfrågor med utgångspunkt i statsvetenskap. Några centrala frågor för studier i miljöpolitik är:

• Hur miljöpolitiska processer och beslut kommer till
• Varför individer gör miljöpolitiska val, som att rösta på vissa partier, bete sig miljövänligt eller engagera sig i eller emot miljörörelser
• Teoretiska analyser av politiska systems framgångar i att lösa miljöproblem
• Vad som är en rättvis fördelning av klimatansvar
• Framgångar och motgångar i internationella miljöförhandlingar, inom EU:s miljöpolitiska ramverk och i utvecklingsländer

Statsvetenskapen är ett av de äldsta ämnena inom samhällsvetenskapen – redan de gamla grekerna, som Platon och Aristoteles, skrev böcker om politik. Dagens statsvetenskap är en modern och livaktig samhällsvetenskap, i centrum för både debatt och forskning om samhälle och politik.

Vid institutionen i Göteborg är vi ungefär ett 20-tal personer som forskar och undervisar i miljöpolitik. Därutöver har vi en rad forskningsmiljöer som anknyter till hållbarhetsfrågor, som Centre for Collective Action Research och Quality of Government Institute.

Utbildningen vid institutionen omfattar cirka 1200 studenter per år. Utöver kurser i statsvetenskap och specialinriktningen miljöpolitik, finns även kurser i Europakunskap, samhällsstyrning i ett globalt perspektiv och samhällskunskap. Kurserna kan läsas som fristående kurser, men de kan även ingå i program.

Möjligheterna att förlägga delar av utbildningen utomlands är goda. Institutionen samverkar med flera utländska universitet såväl på individuell basis som inom ramen för olika utbytesprogram (till exempel inom ERASMUS, Nordplus). Efter att ha fullgjort utbildningsprogrammet med miljöpolitisk inriktning har du behörighet att söka våra masterutbildningar, där det finns flera kurser med hållbarhetsfokus.

Vad kan du arbeta med?

Statsvetenskap kombineras i allmänhet med andra samhällsvetenskapliga ämnen. Samhällsvetenskapliga utbildningar leder sällan till ett specifikt yrke utan ger generella kunskaper samt förmåga att självständigt analysera komplexa skeenden ur såväl ett nationellt som internationellt perspektiv. Traditionellt arbetar statsvetare främst inom offentlig sektor, men allt fler arbetar även i privat sektor, till exempel i organisationer och industri. Många väljer också att starta egna företag inriktade på administration, utredningsarbete och utvärderingsuppdrag.

En statsvetare med miljöinriktning får, utöver en god vetenskapsmetodologisk bildning, synnerligen god kunskap om och förståelse för den svenska miljöförvaltningen, något som är värdefullt inom många fack. Typiska arbetsuppgifter/yrkestitlar efter att ha läst miljöpolitik (statsvetenskap) är:

• Utredare/kvalificerad utredare inom i stort sett alla organisationer som har miljömässiga beröringspunkter
• Forskare/lärare vid universitet, högskola och gymnasium
• Departementssekreterare
• Handläggare av miljöärenden vid myndigheter och förvaltning, till exempel Naturvårdsverket och Sida
• Samordnare inom till exempel EU
• Politisk sakkunnig
• Politisk sekreterare
• Journalist, informatör, informationssekreterare
• Marknadsundersökare

Kursupplägg

Vad kan vara bra att komplettera med?

Det är ofta bra att som samhällsvetare specialisera sig inom ett område. Att läsa inriktningen Miljöpolitik är redan det ett sådant val av specialisering. För att utveckla din specialisering kan tre strategier vara till hjälp när du väljer bland de valfria kurserna.

Strategi ett är att skaffa sig en miljövetarutbildning där miljöpolitik kompletteras med så mycket naturvetenskap som möjligt. Du bör alltså välja bland de valfria kurser som utbjuds från den naturvetenskapliga sidan och som du har behörighet till. Denna inriktning är särskilt intressant för dig som tror dig komma att jobba inom en organisation där samhällsvetare och naturvetare arbetar med samma frågor, men ur delvis olika perspektiv, till exempel som forskare med tvärvetenskaplig inriktning, eller som utredare/forskare vid någon av de större miljöorganisationerna eller förvaltningarna.

Strategi två innebär att du satsar på bredd inom fältet miljö. Fortfarande har du din spetskompetens inom området miljöpolitik, men därutöver får du med dig i bagaget en rad olika miljöinriktade kurser inom såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap. Med en sådan målsättning bör du välja kurser som innehållsligt är så spridda som möjligt, till exempel miljöekonomi, miljöpsykologi, miljörätt, samt ett antal mer naturvetenskapligt inriktade kurser. Denna strategi lämpar sig för dig som antingen har en stor törst för miljöfrågor i allmänhet och/eller för dig som ganska säkert vet att du vill arbeta med miljöfrågor men kanske inte riktigt vet var, eller på vilket sätt.

Strategi tre innebär att du inriktar de valfria kurserna mot främst samhällsvetenskapliga miljökurser. På så sätt får du, utöver de djupa kunskaperna i statsvetenskap med miljöinriktning, en viss bredd men som helhet ändå en djup samhällsvetenskaplig förståelse för miljön och miljöfrågor. Ett sådant val är lämpligt för den som tänker sig att jobba med något där det främst är den samhällsvetenskapliga förståelsen av miljöproblem som efterfrågas, och där andra perspektiv bearbetas av människor med andra bakgrunder.