Sanna forskar på naturens värden

Att jobba som forskare innebär stor intellektuell frihet och ger möjlighet att fördjupa sig inom ämnen som intresserar dig. Å andra sidan krävs ett starkt intresse för att hålla motivationen uppe genom hela forskningsprocessen, förklarar Sanna Stålhammar som sedan ett halvår är anställd forskare vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, i skånska Alnarp.

— Genom att jobba med forskning känner jag verkligen att jag är med och bidrar till omställningen mot ett hållbarare samhälle, vilket väldigt viktigt för mig, säger hon.

I sin forskning intresserar hon sig för hur samhället värderar natur och biologisk mångfald samt hur dessa värden kopplas till det som kallas ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster handlar om alla de produkter och tjänster som naturens ekosystem ger oss människor och bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Det kan till exempel handla om rekreation, renare luft, regnuppsamling eller pollinering. Just nu arbetar hon mycket ute i fält, men på kontoret lägger hon stort fokus på att analysera data, läsa artiklar och uppdatera sig inom forskningsområdet.

— Jag brukar också ägna en hel del tid åt att skriva vetenskapliga artiklar. Inom mitt område finns ett flertal tidskrifter där jag har möjlighet att bli publicerad.

Kräver framförhållning

Det är ett utvecklande och spännande jobb, men inte utan utmaningar. Att som färdig doktor få en forskartjänst kan vara svårt i sig, och när du väl har fått en position pågår en ständig jakt på forskningsmedel, berättar Sanna. Som forskare måste du hela tiden tänka framåt – på hur nästa forskningsprojekt ska finansieras.

— Det bygger dels på att du kan lägga tid på ansökningar men också att du har ett stort nätverk där du kan söka forskningsmedel tillsammans med andra.

Genom att jobba med forskning känner jag verkligen att jag är med och bidrar till omställningen mot ett hållbarare samhälle, vilket är väldigt viktigt för mig.

Tankarna på att hon ville utbilda sig inom miljöområdet började någonstans under gymnasietiden. Hon beskriver det som att hon genomgick något av en existentiell kris när hon förstod hur illa det var ställt med miljön, och att utvecklingen gick åt fel håll. Det som lockade med utbildningen på Smil och inriktningen humanekologi var att ämnet handlar om relationen mellan människor och natur – dels vår samhälleliga och ekonomiska relation till naturen, men också den individuella. Om vi ska lyckas med en omställning måste vi jobba med samtliga dimensioner, menar Sanna.

— Vi hade många bra föreläsare och jag minns att jag blev väldigt påverkad. Det är något som jag tänker mycket på i mitt nuvarande jobb, där jag själv undervisar. Nu förstår jag hur mycket jobb det ligger bakom en bra föreläsning.

Forskarstudier utomlands

Innan hon fick sin forskartjänst vid SLU läste hon en doktorandutbildning vid Lunds Universitet, och genomförde bland annat forskningsstudier i Rio de Janeiros favelor och Kapstaden i Sydafrika. I dagsläget jobbar hon i ett europeiskt projekt tillsammans med ett interdisciplinärt forskningsteam. Fokus för forskningen är att skapa inkluderande och engagerande förvaltning av gröna ytor i utsatta områden. Fallstudier pågår i Malmö, Köpenhamn och Södertälje. Sanna fokuserar på Malmö och ett utsatt område i där staden vill förtäta och bygga bort vissa gröna stråk – nu har ärendet blivit en rättsprocess. Här tittar Sanna på om ekosystemtjänst-begrepp används för att rättfärdiga planeringsprocessen samt hur boende beskriver den urbana naturen och deras möjlighet att påverka utvecklingen.

– Jag vill se hur man beskriver naturen och gröna ytor och hur man argumenterar för att bevara dem, säger hon och fortsätter:

— Det har blivit mycket vanligare att prata om naturen i form av en ”tjänst” för människans nytta, alltså som en ekosystemtjänst. För 20 år sedan använde man inte den här typen av argument alls. Nu pratar man om grönstruktur i staden och fokuserar på naturens värde i form av olika funktioner.