Skrivandets metoder i konstnärlig praktik 2

Kan essän som tankerörelse fördjupa förståelsen av demokratin som livsform? Och har detta något att göra med hur vi förstår ordet konst, vad det betyder att skapa och vara i dialog med världen? 

Det franska ordet essai kan översättas med försök eller prov. Det är också detta som står i fokus i den fristående kursen Skrivandets metoder i konstnärlig praktik som har getts årligen på HDK Valand sedan 2014. Det essäistiska skrivande som praktiseras testar sig fram, det har inte bestämt sig i förväg var gränslinjerna går och vad målet för undersökningen är. 

Men lika viktig är verbformen essayer där ordet, förutom att prova och försöka, också betyder att sätta på prov. Den aktiva dimensionen är avgörande. Det finns ett risktagande som är en del av essäns natur. Kursen riktar sig främst till utövande konstnärer som är intresserade av att närma sig essän som form, och i detta spänningsfält föds nya strategier som gör det möjligt att ställa frågorna på ett litet annat sätt. Essäskrivandet och konstutövandet tycks ha med varandra att göra.  

Nu får denna kurs som uppföljnings- och fördjupningskurs. Här hamnar metodfrågorna i fokus, hur man strukturerar och skapar täthet i en essä, vad det betyder att skapa kontextuell fördjupning och ställa de väsentliga frågor som får textens betydelser och sammanhang att öppna sig. Att ge sig hän det problematiska, spänningen mellan ordning och oordning, passionen som driver skapandet framåt.  

I en kombination av föreläsningar, seminarier, skrivövningar och individuella handledningstillfällen kan kursdeltagarna gå vidare i sitt skrivande, men också hitta nya former för dialog kring det egna skapandet.  

Den lyssnande, demokratiska praktik som en gång föresvävade den amerikanske pedagogen John Dewey, när han i början av 1900-talet formulerade idéerna om "learn by doing" har fortfarande bärkraft och är något av en ledstjärna för kursen Skrivandets metoder i konstnärlig praktik. Det gäller inte minst mötet mellan teoretiska och praktiska perspektiv. Essäns plats som pedagogiskt instrument skall ses i ljuset av de mätande principer som kommit att prägla stora delar av skolväsendet, också inom universitets ramar. I sin obestämbarhet har essän en naturlig tendens att vandra iväg, förbi de kontrollerande och reglerbara strukturerna. I stället för att en och samma sak reproduceras gång efter gång, blir avvikelserna och de individuella variationerna lärandets signum. Jag lär mig av dig och du lär dig av mig. Du har saker att förmedla som jag inte känner till. När vi möts föds idéer som inte går att räkna ut i förväg. I den öppenhet för nya sätt att formulera sig som uppstår har kursen Skrivandets metoder i konstnärlig praktik hittat sin plats som konstnärligt och mänskligt behov, och i själva mötet mellan kursdeltagarna blir det också möjligt att fördjupa de egna frågeställningarna, de egna metoderna.

Kursträffar 

Undervisningen äger rum med i form av föreläsningar, seminarier och handledningstillfällen som inträffar på måndagar, tisdagar och onsdagar, var tredje vecka.