... and sings while it's still dark
Culture and languages
A programme about life and death, hope and despair, love and hate.
Concert
A programme about life and death, hope and despair, love and hate.
Rösten ur mörkret sjunger
Ulrika Emanuelsson; Lyrics: Göran Sonnevi
Dieu! Qu'il la fait bon regarder! from Trois Chansons
Claude Debussy; Lyrics: Charles d'Orléans
Hope
Ingunn Ligaarden; Lyrics: Emily Dickinson
Intet from Strandbarnet: Sven Smedberg
Halleluja – vor Gud er forrykt!
Adolf Wölfi/Per Nørgård; Lyrics: Adolf Wölfli
Blå psalm
Jorge Alcaide; Lyrics: Jorge Alcaide
Är gryningen redan här?
Lyrics: Medeltida text
Från Provence
Lars Johan Werle
Kärleksvisa: Elisabet Hermodsson
Bossa på Tå(b)
Lars Gullin/Gunnar Eriksson/Stefan Forssén; Lyrics: The Song of Solomon
When David Heard
Thomas Tomkins; Lyrics: 2 Samuel 18.
I Did Not Die
Anders Paulsson; Lyrics: Mary Elizabeth Frye
Vi blir människor: Claes Andersson
Snubbla på tröskeln
Bo Hansson; Lyrics: Göran Tunström
Je l'ayme bien
Orlando di Lasso; Lyrics: Charles d'Orléans
Inbjudan till Bohuslän
Evert Taube/Gunnar Eriksson; Lyrics: Evert Taube
Chamber Choir at the Academy of Music and Drama
Conductor: Gunno Palmquist
Soloists: Alice Thorsell, Mikael Hedlund, Martin Eliasson, Nisse Blomster
Reading: Gerda Valatkevica
Instrumentalists: Nils Frändén, piano, Nisse Blomster, guitar, Simon Isaksson, bas
Gud, vad det är ljuvligt att betrakta henne,
den graciösa, vackra och behagfulla,
hennes förstånd, hennes kropp och utstrålning.
Lovorden om henne hörs överallt; kan någon tvivla på hennes skönhet?
Varje dag förnyas hennes skönhet
Gud, vad det är ljuvligt att betrakta henne.
Över haven, långt borta eller nära; även där konkurrensen är hård
är hon drottning, Det är en dröm att tänka på henne.
Gud, vad det är ljuvligt att betrakta henne
Hopp är någonting med fjädrar
som slår sig ner i själen
och som sjunger sången utan ord. Den upphör aldrig.
Hopp är någonting med fjädrar.
De vackraste som hörs i den milda vinden,
och ondskan måste vara den storm som kan förvirra den lilla fågeln
som hållit så många varma.
Hopp är någonting med fjädrar.
Jag har hört det i det kyligaste land
och på det märkligaste hav
Ändå, inte ens när det var som värst
frågade det ett uns efter mig.
Hopp är någonting med fjädrar.
Hopp är någonting. Hopp.
Då David hörde att Absalom var död blev han häftigt upprörd.
Han gick upp i kammaren ovanför porten och han grät och ropade:
”Absalom, min son, min son! Absalom, min son! Om jag ändå hade fått dö
i stället för dig! Absalom, min son, min son!
Stå inte vid min grav och gråt.
Jag är inte där, jag sover inte
Jag är de tusen vindarna som blåser
Jag är diamantglimt i snö
Jag är solljuset på mogen säd
Jag är det milda höstregnet.
När du vaknar med morgonens tystnad, är jag det snabba,
uppsvingande ruset av tysta fåglar i cirkulerande flykt,
Jag är dagen som övergår i natten.
Stå inte vid min grav och gråt…
Jag är inte där, jag dog inte
Jag älskar henne och skall så göra,
vid denna föresats är och skall jag vara
och förbli hela mitt liv
och vad man än säger mig därom av avundsjuka
älskar jag henne och skall så göra
About events at the Academy of Music and Drama