Att organisera tystnad

Syftet med studien är att ur ett genusperspektiv kontextualisera de organisatoriska förutsättningarna för kvinnliga chefer inom socialtjänsten genom att fokusera på osynliggörande och exkluderingspraktiker (forskningsområdet ostracism) inom organisationen för att få förståelse kring kvinnliga chefers erfarenheter av sådan praktik och hur det påverkar deras möjligheter att genomföra sitt uppdrag.

Följande frågor kommer att besvaras:

• Vilka erfarenheter av att bli avfärdad, ignorerad eller osynliggjord, ostracerad, kan identifieras?
• Hur beskriver kvinnliga chefer dessa erfarenheters effekter på möjligheten att utföra sitt uppdrag?
• Hur praktiseras tystnadsstrategier i den hierarkiska strukturen inom socialtjänst?
• Vilka organisationsspecifika situationer triggar tystnadsstrategier inom socialtjänsten i Sverige?

Fkusgrupper med mellan 8-12 deltagare från olika kommuners socialtjänster vid flera tillfällen med fokus på de olika frågeställningarna som ska besvaras i studien. 

Fokusgrupp: personliga erfarenheter i fokus

En fokusgrupp är en sammansättning av människor från en viss miljö eller med liknande erfarenheter för att debattera och kommentera för-definierade ämnen. Deltagandet bygger på människors personliga erfarenheter. 

Generell beskrivning av erfarenheter

Tillvägagångssättet är interaktionistiskt, vilket innebär att det skiljer sig från gruppintervjuer genom att det ger en generell beskrivning av särskilda praktikerfarenheter som diskuteras och påpekas när de delas med andra gruppmedlemmar. 

Denna strategi är särskilt lämplig för utmaningar där informationen är begränsad och ämnet som studeras är komplicerat (ibid.). Forskarna vägleder (eller modererar) fokusgruppen och leder processen genom från ett icke-dömande perspektiv. 

Fokusgrupper ger fördelar jämfört med andra kvalitativa metoder. Detta då analysen ger en gemensam bild av mönster och skillnader i upplevelser, som påpekas, läggs till och förändras under processen från deltagarnas perspektiv. 

Detta ger en snabbare helhetsbild än vad enskilda intervjuer ger. Fokusgrupper erbjuder en unik möjlighet till synergieffekter. Kreativa fokusgrupper har varit användbara för teoriutveckling genom att fånga vardagliga aktiviteter som annars skulle gå förlorade. 

Fokusgrupperna kommer att faciliteras genom öppen dialog utifrån en icke-dömande position. Det är viktigt att fokusgrupperna behandlas som "nedslag" i en process eftersom det är samma deltagare som reflekterar tillsammans kring sina erfarenheter. 

Samproducerandet mellan deltagarnas gemensamma och kontrasterande bilder av hur genuskodade normer tar sig uttryck i relation till osynliggörande och ignorering eller exkludering möjliggör en analys på verksamhetsnivå medan loggböckerna möjliggör individuella iakttagelser ifrån ledarskapets vardag inom respektive verksamhet.

Socialtjänsten har under de senaste åren blivit utsatt för närmast en häxjakt flankerad av desinformationskampanjer i sociala medier och hög personalomsättning. Hur ser då arbetsförhållandena ut inom socialtjänsten? 

Flera rapporter och forskningsstudier under det senaste decennierna visar på forcerade arbetsförhållanden i socialtjänsten. Arbetsvillkoren för medarbetare och chefer har generellt sett försämrats inom denna sektor. Såväl sorti, lojalitet och tystnad har utvecklats inom socialtjänsten som ett led i NPM styrd verksamhet där det råder motstridiga krav vilket skapar tystnadskultur, framkommer i forskning. Det råder konsensus i forskningen kring skildringen av stressiga arbetsförhållanden inom socialtjänsten. 

Bakomliggande orsaker till stressen är arbetsrelaterade krav, såsom:

• tidspress
• hög arbetsbelastning och rollkonflikter
• otillräckligt inflytande på beslut 
• otillräckliga resurser. 

De ansträngda arbetsvillkoren leder till konsekvenser i form av stressrelaterad ohälsa. Olika former av exitstrategier är också en konsekvens av arbetsvillkoren. 

När medarbetare och chefer saknar möjlighet att påverka sin arbetssituation och eller att göra sin röst hörd, kan det ses som en form av organisatoriska tystnadsstrategier och kvinnliga chefer har visat sig sakna legitimitet i en sådan miljö.

I praktiken har även den faktiska personalomsättningen ökat inom socialtjänsten. Socialtjänstens chefer har visat sig vara mer lojala mot sina organisationer än biståndsbedömare, men båda grupperna överväger att lämna socialtjänsten. Chefer som upplevde rollkonflikter var mer benägna att lämna. Denna läsning visar att de ansträngande arbetsvillkoren leder till att både medarbetare och chefer väljer att lämna socialtjänsten. 

I Anneli Matssons avhandling Handslaget: Att organisera tystnad – En fallstudie av pragmatisk särbehandling (diva.org) framkom det att kvinnliga chefer inom hälso- och sjukvård blir utsatta för tystnadsstrategier som blockerar deras handlingsutrymme och försvårar deras arbete. Detta oavsett i vilken linje och befattning.  

En fråga för vidare forskning från avhandlingen var att undersöka tystnadsstrategier gentemot kvinnliga chefer i andra organisationer. Det är denna fråga som är i fokus för detta projekt. Socialtjänsten är en kvinnodominerad sektor som befinner sig under stark press med hög personalomsättning och problematiskt arbetsklimat. 

Under en längre tid har även ett yttre tryck på verksamheten ökat med hot, våld och desinformationskampanjer. Etiska problem och tystnadsstrategier inom socialtjänsten påverkar chefernas vilja att stanna kvar. Verksamheters stabilitet förutsätter möjligheter för chefer att göra sin röst hörd och kunna problematisera etiska problem annars är risken hög att ledarskapet inom socialtjänst blir begränsat med destruktiva konsekvenser som följd för såväl tredje part, medarbetare som cheferna själva. 

Denna studie kommer att bidra med ny kunskap kring arbetsklimatet i socialtjänsten i en tid där allt hårdare krav ställs på verksamheten, där chefer i första och andra linjen ofta är kvinnor. 

Att kontextualisera kvinnliga chefers erfarenheter av tystnadsstrategier i en sådan speciell tid och sammanhang som råder för svensk socialtjänst med sitt samhällskritiska uppdrag bedöms därför som originellt och av stor vikt då stabiliteten i verksamheten bygger på möjligheten att göra sin röst hörd och våga problematisera etiska problem. 

När det gäller tystnadsstrategier (ostracism) så är det en form av särbehandling som sällan är i fokus och som sällan kontextualiseras ur ett genusperspektiv. Projektet förutsätter hög kontextförtrogenhet hos forskaren, vilket här föreligger. Detta projekt kommer att bidra med kunskap om hur tystnadsstrategier praktiseras gentemot kvinnliga chefer inom svensk socialtjänst och hur det påverkar möjligheten att utföra sitt ledningsuppdrag. 

Kombinationen av att 

• söka kunskap om ett ofta dolt beteende som ostracism utgör ur 
• ett genusperspektiv i 
• en särskilt ansträngd arbetsmiljö och 
• en samhällskontext där hård press, hot och desinformation riktas mot socialtjänsten, bidrar med kunskap.

Kunskap som

1. är nödvändig för att initiera förändring mot stabilisering av samhällsviktig verksamhet
2. behövs för att skapa drägliga arbetsvillkor för socialtjänstens chefer och få dem att stanna kvar
3. bidrar med ny empirisk förståelse för kontexten för problemet
4. teoretiskt bidrag till flera berörda kunskapsfält. Det gör sammantaget projektet originellt och högaktuellt.

Det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda – En policystudie av den externa kommunikationen kring särbehandling i Sveriges regioner. (journals.lub.lu.se), Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg 31, 2025.