Autism hos vuxna psykiatripatienter
Uppföljningsintervju med Johan Nyrenius om hans avhandling "Autism hos vuxna psykiatripatienter - prevalens, komorbiditet, suicidalitet och kognition"
I vår förra intervju med Johan Nyrenius,"Vuxenpsykiatriska patienter med neuropsykiatriska symtom, främst inom autismspektrumet", berättade han om sin karriär så här långt och ämnet för sin doktorsavhandling. Anna Spyrou träffade Johan, som disputerar nu på fredag, för ett uppföljningssamtal om avhandlingen som helhet.
I vår förra intervju med Johan Nyrenius,"Vuxenpsykiatriska patienter med neuropsykiatriska symtom, främst inom autismspektrumet", berättade han om sin karriär så här långt och ämnet för sin doktorsavhandling. Anna Spyrou träffade Johan, som disputerar nu på fredag, för ett uppföljningssamtal om avhandlingen som helhet.
Johan, välkommen tillbaka. Kan du berätta om den andra artikeln som du just har publicerat? Vad handlar den studien om?
- Den andra artikeln i avhandlingen handlade om hur vanligt förekommande autism är bland sökande till allmänpsykiatrin. Artikeln blev publicerad i januari 2022. Vi undersökte de patienter som kom på nybesök hos allmänpsykiatrin i nordvästra Skåne. Vi tog kontakt med de patienter som fick resultat över ett visst antal poäng på ett frågeformulär om autism, och de som deltog i studien genomgick en undersökning. Det visade sig att autism var väldigt mycket vanligare bland sökande till allmänpsykiatrin än bland befolkningen i stort, nästan 19% jämfört med runt 1,5%. Det var lika vanligt bland män som bland kvinnor. David Eberhard et als artikel, som publicerades i maj 2022, visade på ungefär likadana siffror på en vuxenpsykiatrisk mottagning i Stockholm. Det behövs fler studier innan vi kan vara säkra på att det verkligen är så här vanligt generellt inom allmänpsykiatrin, men så här såg det åtminstone ut i Helsingborg – och i Stockholm. Drag av autism, alltså att ha något eller några symptom på autism, men utan att uppfylla kriterierna för en diagnos, var så vanligt bland våra patienter att det blev svårt att rekrytera en kontrollgrupp.
Kan du berätta lite om den tredje studien i avhandlingen?
- Den tredje artikeln ska snart publiceras och är en beskrivning av de patienter inom allmänpsykiatrin som har autism och inte har fått någon diagnos under barndomen. Vi beskriver patienterna utifrån en rad olika perspektiv, såsom vilka psykiatriska besvär de har, hur de bor och hur deras relationer ser ut, utbildningsbakgrund och så vidare. Vi kunde se att allmänpsykiatriska patienter med autism har stora likheter med allmänpsykiatriska patienter utan autism, särskilt vad gäller sociodemografiska parametrar som t ex utbildningsbakgrund, social och ekonomisk situation. Patienter med autism hade mer ångestproblem och mer utvecklingsrelaterade svårigheter, som till exempel ADHD eller tics.
Kan du även berätta något om avhandlingens fjärde studie?
- Den fjärde artikeln är precis inskickad till en tidskrift för granskning. Den handlar om suicidtankar, suicidplaner, suicidförsök och självskadebeteenden hos allmänpsykiatriska patienter med autism. Det vi har kunnat se i den fjärde artikeln är att suicidalitet och självskadebeteenden är vanligt i gruppen. Hög alkohol- eller drogkonsumtion och depressioner var förknippat med suicidförsök, medan självskadebeteenden var vanligare bland kvinnor, deltagare med antisocial personlighet och hos de som haft suicidplaner. Vid uppföljning ungefär ett år efter deltagandet kunde vi tyvärr se att hög alkohol- eller drogkonsumtion oftast inte hade uppmärksammats inom vården hos kvinnor med autism, men glädjande nog hade ingen av våra studiedeltagare fullbordat suicid.
Vad har varit ett av de mest oväntade resultaten hittills?
- Att autism var så väldigt vanligt inom allmänpsykiatrin. Vi trodde att det skulle vara betydligt vanligare bland allmänpsykiatrins patienter än bland befolkningen i stort, men att det visade sig vara nästan var femte patient var väldigt förvånande för mig.
Vilka konsekvenser har dina resultat för praktiken och därmed för det kliniska arbetet?
- Många! En konsekvens är hur vanligt det visade sig vara. Det betyder att vuxenpsykiatrin behöver höja kompetensen kring autism och kring kombinationen av autism och psykiatriska besvär. Om det är så vanligt som nästan var femte patient måste alla som arbetar inom vuxenpsykiatrin ha god kunskap om vad autism är och hur man behöver anpassa information, behandlingar och annat till personer som har det sättet att fungera.
En annan implikation är att vuxenpsykiatriska patienter med autism på en övergripande nivå är väldigt lika vuxenpsykiatriska patienter utan autism. Det som skiljer grupperna mest åt är just symptomen på autism. Flera saker som tidigare har ansetts som något slags ”sanningar” stämde inte i vår grupp; till exempel kunde vi se att hög alkohol- och drogkonsumtion var lika vanligt bland de med autism som de utan autism, och självskadebeteende såg också likartat ut hos de med autism jämfört med de utan autism. Att grupperna liknade varandra så mycket betyder att vi inte skall ta något för givet utan att vi alltid måste vara noggranna i våra bedömningar.
Om du skulle göra om ditt doktorandprojekt, vad skulle du göra på samma sätt och vad skulle du ändra?
- Jag skulle ha velat fortsätta att samla data under en längre period, så att vi kunde dra fler slutsatser. Tyvärr gick inte det på grund av pandemin. Några misstag i detaljplaneringen av studien hade jag också velat låta bli att göra. Fast då hade jag väl gjort minst lika många andra misstag.
Om du fick önska något för vuxenpsykiatrin, vad skulle det vara?
- Att vuxenpsykiatrin börjar förstå att ”neuropsykiatri” och ”psykiatri” är samma sak. Uppdelningen som har uppstått är inte sund och jag tror att den har bidragit till ett synsätt att det skulle vara ”antingen eller”. Det synsättet har drivit fram en konstgjord konflikt kring hur vi skall förstå psykisk ohälsa. Är patientens tillstånd på något sätt medfött eller har det uppstått genom en dysfunktionell miljö? Det är naturligtvis oändligt mycket mer komplicerat än så och vuxenpsykiatrin behöver skifta fokus till att det i de allra flesta fall handlar om ”både och”. Ett exempel kan vara en person med autism och normal begåvning som insjuknat i depression. Det blir svårt, på gränsen till omöjligt, att behandla depressionen utan att ta hänsyn till att det finns en autism. Det blir lika svårt att behandla depressionen om man tänker att allt handlar om personens autism. Många patienter hamnar tyvärr ”mellan stolarna” idag på grund av det här ”antingen eller”-tänket och får inte den hjälp de behöver.
Om du skulle fortsätta på samma väg som ditt avhandlingsämne, vad skulle du studera härnäst och varför?
- Psykoser hos personer med autism, eftersom det är väldigt svårt att skilja psykoser från autism. Fenomenen liknar varandra väldigt mycket och min kliniska erfarenhet är att de som har ”både och” får alltför lite hjälp, bland annat eftersom kunskapen saknas. Eller undersöka om det finns en grupp vuxna med autism som aldrig söker hjälp för psykiatriska besvär och aldrig söker utredning. Vilka är de? Hur mår de? Eller undersöka hur olika behandlingsmetoder inom vuxenpsykiatrin fungerar för gruppen med autism. Eller förstå mer om depressioner. Eller…
Nu räcker det! Vi avslutar där. Du kommer att försvara din avhandling nu på fredag. Hur känner du dig?
- Peppad och panikslagen på samma gång. Det känns jättekonstigt att projektet nästan är slut, samtidigt som jag tror att arbetet inte kommer att hopa sig så mycket som det gör just nu någon annan gång i livet. Så det skall bli både tomt och skönt när det är klart.
Vad har du för planer efter disputationen?
- Jag vill komma igång med nya projekt, helst kring den här gruppen personer. Fast helst med en lite mindre hysterisk takt än det senaste året. Efter disputationen får jag lite tid över att fokusera om och tillsammans med samarbetspartners planera nya projekt mer konkret och i detalj, och söka medel. Jag vill fortsätta att driva kliniska studier och fortsätta att jobba med alla fantastiska människor som har varit inblandade i och stöttat det här projektet.
Om du vill lyssna på mer om Johans avhandling, i verkligheten eller via zoom, är du välkommen att delta vid disputationen. Mer information finns här
