Barnfridsbrottet: Barns röster och den rättsliga hanteringen av ärenden där barn bevittnat brott mellan närstående
Kort beskrivning
Föreliggande projekt syftar till att studera den rättsliga hanteringen av barnfridsbrott, hur brottsutsatta barns rättigheter som målsägande tillgodoses samt hur barnen själva upplevt sin delaktighet i rättsprocessen. Projektet innehåller två delstudier. Den första studien består av en intervjustudie som undersöker barns upplevelser av att medverka i brottsutredningar och domstolsförfaranden gällande barnfridsbrott. Den andra studien syftar till att granska rättens skriftliga bedömningar i Tings- och Hovrättsdomar som rör barnfridsbrott. Sammantaget ämnar projektet att, från olika perspektiv, utvärdera om den nya lagen uppnår det den syftar till – att ge utsatta barn ett starkare straffrättsligt skydd vid bevittnande av brott mellan närstående.
Att bevittna våld mellan närstående kan få allvarliga konsekvenser för barns välmående, utveckling och uppväxtvillkor. Den 1 juli 2021 infördes en ny lag för att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnat brott i nära relation; Barnfridsbrottet. Straffbestämmelsen innebär att det nu är straffbart att utsätta barn för att bevittna (se eller höra) olika brott som genomförts av och mot en närstående till barnet. Barnfridsbrottet finns placerat i Brottsbalkens 4 kapitel, § 3.
Föreliggande projekt syftar till att studera den straffrättsliga hanteringen av barnfridsbrott, hur brottsutsatta barns rättigheter som målsägande tillgodoses samt hur barn själva upplevt sin delaktighet i rättsprocessen. För att döma någon för barnfridsbrott krävs ett grundbrott som barnet har bevittnat. Som grundbrott ingår bland annat våldsbrott, sexualbrott, olaga hot och ofredande. Genom den nya lagen har barn som bevittnat brott mellan närstående fått målsägandestatus och kan därför ha rätt till skadestånd. Barnet kan också få en särskild företrädare som tillvaratar deras intressen, eller ett målsägarbiträde. Detta innebär bland annat att en våldsutövande vårdnadshavares samtycke inte längre krävs för att genomföra barnförhör, vilket tidigare har begränsat barns möjligheter att få komma till tals.
Det saknas i dagsläget forskning om hur barnfridsbrottet kommer att hanteras i straffrättsliga sammanhang. Föreliggande projekt syftar till att hjälpa till att täppa till denna kunskapslucka. Projektet innehåller två delstudier. Den första studien består av en intervjustudie som undersöker barns upplevelser av att medverka i brottsutredningar och domstolsförfaranden gällande barnfridsbrott. Den andra studien syftar till att granska domstolars skriftliga bedömningar i Tings- och Hovrättsdomar som rör barnfridsbrott. Sammantaget ämnar projektet att, från olika perspektiv, utvärdera om den nya lagen uppnår dess syfte – att ge utsatta barn ett starkare straffrättsligt skydd vid bevittnande av brott mellan närstående. Detta kan, i sin tur, bidra till en ökad förståelse för de drabbade och hur deras rättigheter tillgodoses i rättsprocessen. Projektets resultat kommer att förmedlas till de som är i bäst behov av kunskapen, det vill säga de praktiker som arbetar med att utreda och fatta beslut om barnfridsbrott. Projektet resultat kommer även att presenteras på nationella och internationella konferenser samt publiceras i internationella vetenskapliga tidskrifter.
