”Mitt projekt på GEOEO-expeditionen handlar om att få bättre kunskap om hur klimatet i Arktis har förändrats under de senaste århundradena, vilket är speciellt viktigt eftersom uppvärmningen går mycket snabbare här än de flesta ställen på jorden. Förändringar i Arktis kan dessutom påverka klimat och väder på lägre breddgrader. Tyvärr finns här få meteorologiska stationer med data som sträcker sig 100 år tillbaka i tiden, de flesta serier är mycket kortare. För att nå längre tillbaka i tiden, och representera platser där det inte finns några mätningar, kan man använda biologiska eller fysiska källor till information om till exempel temperatur eller nederbörd.
I min forskning vill jag ha så hög upplösning på klimatdata som möjligt, gärna årlig, och de källor som Arktis främst kan erbjuda är iskärnor från glaciärer, laminerade sjösediment och årsringar från träd och buskar. I detta blogginlägg tänkte jag beskriva mer om varför vi samlar in och analyserar drivved från dessa nordliga områden.
Hur hamnar en trädstam på norra Grönland?
Drivved kan hittas på stränder runt om i Arktis och är en fantastisk källa till klimatinformation. Det var många miljoner år sedan träd växte här, så den drivved som man finner härstammar från de boreala skogarna i Eurasien och Nordamerika. Det är en hård och spännande resa som krävs för att en trädstam ska hamna på norra Grönland. Den ska klara sig ut till havet via en av de floder som rinner ut i Arktiska havet, och innan den sjunker (beroende på vilket trädslag det är så kan en trädstam hålla sig flytande mellan 6 och 18 månader) måste den frysas in i havsis. Väl inpackad i sitt frusna transportmedel färdas sedan drivveden dit havsströmmarna tar den. Att ta sig över Arktiska havet kan i bästa fall ta 2–3 år, men ofta betydligt längre. Väl framme ska veden smälta ut från havsisen och spolas i land och fastna där.
Den största delen drivved som vi hittar kommer från Sibirien där det i samband med avverkning under första delen av 1900-talet förlorades stora mängder under flottning av timret. Men vi hittar också betydligt äldre material: drivved har spolats upp på Arktiska stränder under 12 000 år. Ett tydligt tecken på om drivveden trillat ner i en flod av naturliga orsaker är om delar av roten finns kvar och gammal drivved hittar vi ofta nerbäddad i jorden eller på hög höjd.
Data om landhöjning, utbredning av havsis och förändrade havsströmmar
Drivved kan bidra med flera sorters klimatinformation. De äldsta exemplaren som hittas högt över dagens havsnivå, kan om de 14C-dateras ge information om hur snabbt landhöjningen skett efter den senaste istiden. Eftersom transporten av drivveden är starkt kopplad till is ger förekomsten (eller inte) information om utbredningen av havsis och de glaciärer som rinner ut i de Nordgrönländska fjordarna som vi undersöker. Variationer i drivvedens ursprung (Eurasien eller Nordamerika) kan ge indikationer på förändringar i havsströmmar. Om ett träd växte under de senaste cirka 500 åren kan vi genom jämförelse med referenskronologier ta reda på exakt ålder samt var trädet växte, och genom att bygga på dessa kronologier med mer material får vi möjlighet att rekonstruera klimatet i dessa områden.
En vanlig drivvedsdag
En vanlig ”drivvedsdag” söker vi av ett område som vi valt ut genom att titta på kartor och satellitbilder samt vår kunskap om var vi oftast hittar dyrgriparna. Det är viktigt att området inte är alltför exponerat för vågor och havsis. Vi börjar med att söka av stranden närmast vattnet där det är störst chans att hitta något (drivved på Wulff Land). Sedan rör vi oss högre upp i terrängen för att hitta gammalt material, men det är lite som att hitta en nål i en höstack, speciellt om veden är begravd. Det är alltid väldigt tillfredställande att hitta en riktigt gammal trädstam! Det kan ta en hel dag att söka av en strand på cirka 10 km, och som nämnts tidigare har vi mycket att släpa på, inklusive motorsåg och vapen. Men när vi hittar fin drivved är det värt allt slit!"
