Vad gjorde du innan du började som doktorand på Institutionen för kost-och idrottsvetenskap? Och när bestämde du dig för att doktorera?
– Jag började mitt akademiska liv rätt sent, först när jag var omkring 40. Innan dess tillbringade jag tiden med cirkuskonster och teater och drev tillsammans med tre andra en fri grupp här i Göteborg som heter Teater Kolibri. Sedan utbildade mig till lärare i en kroppslig praktik, Alexandertekniken.
– När jag hade bildat familj och undervisade i Alexanderteknik och rörelse på Teaterhögskolan i Stockholm växte min önskan om att lära mig mera om pedagogiskt arbete. Då utbildade jag mig till gymnasielärare i ämnet teater på Pedagogen i Göteborg och jobbade sedan 10 år på ett gymnasium för scenkonst i Visby, eftersom vi bor på Gotland.
– Jag tyckte det var spännande att undervisa men upplevde det också utmanande att beskriva lärandet av, och arbetet med, rörelse i ord. Jag fortsatte därför att läsa en master i pedagogiskt arbete i Linköping och skrev en större uppsats inom pedagogik i Göteborg. Under denna tid bestämde jag mig för att doktorera ifall jag skulle få möjlighet till det.
Vad forskar du om?
– Jag forskar om rörelse och om vår kroppsliga praktik, det vill säga hur vi rör oss. Mer specifikt handlar det om hur lärare och elever rör sig i skolan och hur vi alla på ett mer hållbart sätt kan utöva eller träna rörelser. År 2022 startade en nationell forskaskola vid namn Sustainable movement education – SMOVE, där jag blev antagen som doktorand och som passade perfekt för mitt forskningsintresse
Vad är det mest spännande och utmanande med ditt doktorandprojekt?
– Det är just att kunna beskriva rörelse i ord. Jag vill beskriva vardagliga rörelser som exempelvis att sitta, stå, eller trycka fingret på ett tangentbord för att skapa en större insikt om hur dessa rörelser påverkar vårt liv och vårt stillasittande. I förlängning vil jag undersöka om hur en sådan insikt kan skapa en större lyhördhet för hur vi rör oss här och nu.
Vad gör du som doktorand?
– Ja, vad gör man… skriver, reflekterar, reviderar, samtalar med andra, går kurser och presenterar sig på konferenser. Det är intensivt och roligt.
Vad är det bästa och det mest utmanande med att vara doktorand?
– Jag känner mig väldigt priviligierad över att få skriva en avhandling, att få tid och möjlighet till det är verkligen stort för mig. Det är fantastiskt när pusselbitar faller på plats genom något jag hör från min partner eller mina handledare, eller när jag stöter på en artikel just i rätt ögonblick. Det är en underbar timing där jag känner att jag är på rätt plats vid rätt tid. Å andra sidan är det generellt väldigt utmanande för mig att vara doktorand, det är stressigt med inlämningar, att hantera egna och andras prestationskrav och att få tid och pengar att räcka till.
Hur hanterar du detta? Har du något tips till andra doktorander eller någon som är intresserad av att doktorera?
– För min del så jobbar jag på min struktur. Det gör jag dels genom att lägga ett schema, dels genom att alltid räkna med att saker kan ta längre tid, så jag försöker planera in marginaler i schemat för oförutsedda händelser som gör att planer ändras.
– I mitt hanterande ingår också att strukturerade mitt skrivande, vilket jag lärt mig via enheten för akademisk skrivande, ASK. Att konkretisera skrivuppgifter och sätta en ram har hjälpt mig enormt mycket, exempelvis genom att ha 2 till 3 skrivpass på ca 45–60 minuter varje dag. Det ger mig en regelbundenhet och är ungefär så länge jag orkar fokusera intensivt på skrivande. Det är kanske värt att pröva för andra med. Annars är det mycket tillfälligheter och kanske tur som gjorde att min önskan om att doktorera blev verklighet, så kanske är det bästa tipset att vara på rätt plats vid rätt tid.
Vad vill du göra när du har tagit doktorsexamen?
– Jag vill fortsätta forska kring hur vi kan röra oss mer hållbart. Förhoppningsvis kan resultaten från min forskning integreras i undervisning på lärarutbildningar, så att en hållbar relation till rörelse åter kan bli en självklar del av skolvardagen.
