Statsvetarprofessor Jon Pierre har en imponerande publikationslista. Genom åren har han skrivit eller redigerat mer än 40 böcker och drygt 80 tidskriftsartiklar. Han berättar att han gillar att skriva och att det egentligen var journalist han ville bli. Precis som sina föräldrar.
– Tanken var att jag först skulle ta kandidatexamen vid Lunds universitet och plugga sociologi men jag gick in i fel sal på introduktionsdagen. Efter ett tag upptäckte jag att jag hamnat på introduktionen till statsvetenskap och det lät mycket mer spännande än sociologi, så jag blev kvar.
År 1979 började han forskarutbildningen i statsvetenskap vid Lunds universitet. En av kurskamraterna var statsvetaren Bo Rothstein, som med tiden kom att bli en nära vän. Båda disputerade 1986 med två veckors mellanrum. Han själv med en avhandling om politiska partier och Bo Rothstein om ett ämne som senare skulle komma att bli Jon Pierres egen forskningsinriktning – förvaltningspolitik.
Det var en stor sak för familjen att sonen Jon disputerade i just ämnet statsvetenskap. Pappan var vid den här tiden politisk chefredaktör på Arbetet och övertygad socialdemokrat, och uppväxten präglades av diskussioner om politik.
– När jag började med avhandlingen ville pappa att jag skulle skriva något om Socialdemokraterna, vilket jag gjorde. Jag argumenterade för en sak som stred mot partilinjen men pappa accepterade det, och vi fick faktiskt en ny och djupare relation tack vare mitt avhandlingsarbete.
Kulturkrock i Göteborg
Jon Pierre berättar om lundatiden och ler åt sina minnen. Så här i efterhand tycker han att det är roligt att berätta att han fick inbjudningar till fester där det angavs om klädseln skulle bäras med eller utan ordnar.
– Jag tyckte miljön var borgerlig, hierarkisk och att jag inte passade in. I samma veva som jag började längta bort från Lund dök det upp en ledig tjänst som förvaltningsforskare vid Göteborgs universitet som jag uppmanades söka och fick.
Nu har han varit forskare och lärare vid Göteborgs universitet i över 35 år. När han började i mitten av 1980-talet kom han till en miljö som han var ovan vid, där det var naturligt för forskare att ifrågasätta och kritisera varandras arbeten. Han glömmer aldrig sitt första seminarium i Göteborg när två av statsvetarna blev ordentligt oense.
– Det var när Gunnar Falkemark presenterade en kritisk text om variabeltänkande som gjorde Sören Holmberg rejält upprörd. Diskussionen blev hätsk och väldigt spännande. Jag tänkte, vad är det som händer? Men efter seminariet gick Holmberg fram till Falkemark, lade armen om honom och sa ”nu går vi ner på Liseberg allihop”, och det gjorde vi.
Högt i tak
Jon Pierre tycker att det alltid varit högt i tak på Göteborgs universitet men är medveten om att alla kanske inte håller med honom. För honom är det på Göteborgs universitet som han hittar det han anser vara akademins positiva sidor.
– Här finns en forskarmiljö som är duktig och produktiv. Samtidigt är den pragmatisk, vilket betyder att vi akademiker inte har monopol på att vara viktiga. I Göteborg känner man också trycket från näringslivet, och det gör att man får lite distans till sig själv som akademiker.
Som förvaltningsforskare har han studerat offentlig förvaltning både i Sverige och internationellt. Mycket av inspirationen har han fått från Bo Rothstein vars idé är att den offentliga sektorn är en fundamental del i en fungerande demokrati.
– Om vi inte har en kompetent, opolitisk, expertbaserad offentlig sektor så fungerar inte demokratin. Då kan vi i värsta fall få en förvaltning som är mer intresserad av göra det den själv tycker är viktigt än det som medborgarna och politikerna tycker är viktigt. Bo drev den tesen genom sitt avhandlingsarbete, och just det demokratiska perspektivet på offentlig förvaltning har också präglat min förvaltingsforskning här vid Göteborgs universitet.
Tidig med att studera styrning
Ett annat forskningsområde som Jon Pierre har ägnat en stor del av sin karriär åt är governance. Governance handlar om styrning och samordning av samhället, hur det går till och vilka modeller som olika länder eller policyområden använder för att samordna sig.
Han förklarar att modellerna som används för att styra och samordna ett land har både för- och nackdelar. Om exempelvis informella nätverk styr och lockar till sig människor som bara vill ha mycket att säga till om, så får man en självutnämnd klick som fattar de stora besluten.
– För mig som statsvetare är det viktigt att ta reda på hur ett sådant system blir demokratiskt hållbart. Det kan skapas en centraliserad, hierarkisk ordning som kan vara demokratisk men inte förankrad i samhället, vilket kan bli problematiskt.
Tillsammans med den amerikanske statsvetaren Guy Peters har han sedan 1990-talet skrivit många artiklar och böcker om governance, och blivit ett känt namn i den internationella forskningen.
– Vi var tidiga med att studera detta, Guy Peters och jag. Vår bok Governance, Policy and the State som kom ut år 2000 har citerats drygt 5 000 gånger och ”satte” begreppet inom forskarvärlden.
Att se unga forskare växa
När han ser tillbaka på sin långa karriär så ligger åren då han var gästprofessor vid universitetet i Melbourne i Australien honom varmt om hjärtat. Där var han med och etablerade Melbourne School of Government och dess masterutbildning i offentlig förvaltning. Han återkommer flera gånger till hur roligt det är att undervisa.
– Det bästa med mitt jobb har varit att se unga duktiga studenter ta sig genom masternivån och in på forskarutbildningen. Att få följa hur de utvecklas och bidrar med nya perspektiv som forskare har varit väldigt kul.
Går du i pension helt och hållet nu?
– Ja. Men jag jobbar 30 procent fram till nästa sommar. Har man varit forskare i trettio år så blir det en del av ens personlighet. På gott och ont. Det onda är att forskningen stänger ute en massa andra saker man skulle velat göra. Jag gillar skrivandet som hantverk och skulle kunna tänka mig att skriva om helt andra saker än statsvetenskap i framtiden. Men det blir nog ingen skärgårdsdeckare typ ”Morden på Björkö” där jag bor. Vi får se.
Text: Anna-Karin Lundell
