Katastrofmedicinsk utbildning på gamla och nya läkarprogrammet

Katastrofmedicin är en vetenskap som syftar till att utveckla och analysera arbetssätt för situationer där det akuta vårdbehovet överstiger det som kan tillgodoses med tillgängliga resurser (1). Det är ett brett fält som överlappar med bland annat akutmedicin, folkhälsovetenskap och militärmedicin och täcker hela katastrofhanteringscykeln (figur 1), från prevention och beredskap till anpassade behandlingsmetoder och rehabilitering i eftermälet av en händelse (2). Utöver stora trauma- och masskadesituationer behandlas också hantering av potentiellt farliga driftstörningar som kan drabba hälso- och sjukvården, såsom störningar av IT-system, elnät eller tillgång till rent vatten. En viktig komponent inom katastrofmedicin berör principer för ledning och prioritering i extraordinära situationer

Begreppet katastrofmedicin grundar sig i termen ”katastrof”, som kan ha olika betydelser i olika geografiska, politiska och historiska sammanhang. I Sverige används de tre begreppen ”särskild händelse”, ”stor olycka” och ”katastrof”.

Särskild händelse är ett samlingsbegrepp för alla typer av omfattande händelser som kräver särskild organisation, ledning och resursfördelning (5). Socialstyrelsens termbank definierar en katastrof inom hälso- och sjukvården som ”en särskild händelse där tillgängliga resurser är otillräckliga i förhållande till det akuta vårdbehovet, och belastningen är så hög att normala kvalitetskrav för medicinsk behandling trots adekvata åtgärder inte längre kan upprätthållas” (6).

En stor olycka definieras av Socialstyrelsen som samma typ av händelse, men ”där det genom omfördelning av resurser och förändrad teknik är möjligt att upprätthålla normala kvalitetskrav för medicinsk behandling” (7).

Skillnaden mellan en stor olycka och en katastrof är således möjligheten att upprätthålla den kvalitet på vården som normalt eftersträvas. Estoniakatastrofen 1994 är med det synsättet ett exempel på en sann katastrof, då räddningsinsatsen tvingades prioritera de som hade störst chans att överleva (8). Samlingsbegreppet ”särskild händelse”, eller ”allvarlig händelse” som också förekommer, blir användbart under pågående insatser då det inte går att säga förrän i efterhand huruvida önskvärd vårdkvalitet kunde upprätthållas.

Med utgångspunkt i att en katastrof är en händelse som kräver mer resurser än vad som finns att tillgå i det drabbade området eller samhället går det utöver naturkatastrofer att räkna exempelvis trafikolyckor, väpnade konflikter och epidemier som katastrofsituationer. En sådan definition gör det också tydligt att risken att drabbas av katastrofer är störst i områden där resurserna för att minimera skador är begränsade. Ett till katastrof närliggande begrepp är ”kris”, vilket inte finns med i Socialstyrelsens termbank men i Svensk Ordbok definieras som en ”mycket svår (samhälls)situation” (9). Ett viktigt komplement till traditionell katastrofmedicin är det bredare begreppet ”krisberedskap”, som bland annat handlar om att, genom utbildning och övning, kunna förebygga och hantera krissituationer (10).

Specifika vetenskapliga frågeställningar som denna undersökning ämnade att försöka besvara var: Inkluderas katastrofmedicin i utbildningsmålen på läkarprogrammen och vilka katastrofmedicinska delområden inkluderas i så fall? Med vilka metoder utbildas studenterna inom katastrofmedicin på läkarprogrammen idag? Ändras mängden och/eller typen av katastrofmedicinsk utbildning i det nya läkarprogrammet? Finns det skillnader mellan universiteten avseende frågeställning 1-3?

En kartläggning av den katastrofmedicinska utbildningen på svenska läkarprogram genomfördes
under vårterminen 2023. Studien har använt en så kallad mixad metod, det vill säga att det finns både kvantitativa och kvalitativa komponenter. I den första delen av studien genomfördes en systematisk läsning av kursplaner från de sju universiteten som erbjuder läkarutbildning. I den andra delen genomfördes intervjuer med programansvariga samt ämnesansvariga lärare inom katastrofmedicin från sex av de sju universiteten.

Undersökningen bestod av en genomgång av kursplaner från samtliga svenska läkarprogram och intervjuer med programansvariga och undervisningsansvariga från samtliga läkarprogram utom Karolinska Institutet angående ovan nämnda frågeställningar. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultaten visar att samtliga svenska läkarprogram erbjuder undervisning i katastrofmedicin som en del i det obligatoriska kursutbudet och två av sju erbjuder även valbara fördjupningskurser inom ämnet. Undervisningstid och -metoder varierar mellan universiteten, från omkring två timmars föreläsning till omkring 16 timmar med både teori och praktisk övning. Inför det nya läkarprogrammet räknar samtliga svarande med att katastrofmedicin kommer att undervisas i samma utsträckning som idag eller utökas. Brist på tid och resurser är vanliga förklaringar till svårigheter med utökning. De preliminära planer som finns antyder att det fortsatt kommer att finnas skillnader mellan universiteten avseende den katastrofmedicinska utbildningen på läkarprogrammet.

Slutsatser
Denna kartläggning av katastrofmedicin på svenska läkarprogram har visat att universiteten skiljer sig åt vad gäller mängden katastrofmedicinsk utbildning och vilka metoder som används. Samtliga svarande anser att ämnet har en plats i grundutbildningen för läkare men en majoritet påpekar att främst basala kunskaper kan eller bör ingå. Brist på tid och resurser försvårar utökning av den katastrofmedicinska undervisningen, men samtliga svarande tror att den kommer att vara kvar i nuvarande omfattning eller utökas.

Att det i nuläget saknas samordning mellan lärosätena beträffande undervisningen i ämnet talar för att skillnader kommer att kvarstå även i det nya läkarprogrammet. Det kan finnas ett värde i att etablera ett diskussionsforum på någon nivå som innefattar ämnesansvariga och möjliggör utbyte av idéer och undervisningsmaterial. Kanske skulle exempelvis Universitets- och högskolerådet kunna tillhandahålla en mötesplats där sådana diskussioner kan äga rum.
 

• Teaching extent and military service improve undergraduate self-assessed knowledge in disaster medicine: An online survey study among Swedish medical and nursing students. Robinson Y, Ragazzoni L, Della Corte F, von Schreeb J.
  Front Public Health. 2023 Mar 31;11:1161114. doi: 10.3389/fpubh.2023.1161114.
• Katastrofmedicin på svenska läkarprogram. Examensarbete 2023-05-23. av S. Olsson.

Sofia Olsson, läkarstudent vid Göteborgs universitet
Yohan Robinson, huvudhandledare och föreståndare för Centrum för katastrofmedicin
Fabian Taube, forskare inom avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, huvudanställning vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg.
Nils Rosario Högberg -
Anders Jonsson - professor med inriktning Katastrofmedicin och stressforskning, stress i blåljusyrken, arbetsledning på skadeplats, vid Högskolan i Borås
Anton Mittendorf - doktorand Karolinska Institutet

Samarbetspartners
Johan von Schreeb - Centrum för hälsorisker

Luca Ragazzoni - Scientific Coordinator of CRIMEDIM. Associate Professor at the Università del Piemonte Orientale,