Peter Apelgren disputerade den 25 februari på en avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, inom ämnet plastikkirurgi
Titel på avhandlingen: Promoting the Clinical Relevance of 3D Bioprinting
Från 3D bioprinting i labbmiljö - till sjukvården och patienten
Rekonstruktioner av förlorade kroppsdelar som till exempel en näsvinge, ett bröst eller ett ytteröra utgör idag en stor utmaning inom plastikkirurgin. Det funktionella resultatet har alltid högsta prioritet, men den kosmetiska dimensionen är också central, särskilt i ansiktet.
Med hjälp av 3D-bioprintingteknologi kan man utifrån patientens egna celler återskapa form och funktion. Patientens celler blandas med en bärargel, ”biobläck”, och laddas i en 3D-bioprinter som sedan lager för lager bygger upp en tredimensionell struktur. Strukturen kan sedan transplanteras till önskad plats.
– Min avhandling fokuserar på metodutveckling och utvärdering av 3D-bioprintad mänsklig broskvävnad genom främst in vivo-studier* i nakenmusmodell. Med hjälp av bland annat histologi, immunohistokemi och MRI har biologiska egenskaper hos den 3D bioprintade vävnaden analyserats på cellnivå, säger Peter Apelgren, plastikkirurg, plastikkirurgiska kliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Från mänskliga celler och nanocellulosa** har vi med hjälp av 3D-bioprintingteknologi lyckats skapa broskliknande strukturer med många fördelaktiga biologiska och mekaniska egenskaper. Förhoppningen är att vi i framtiden får ytterligare en rekonstruktiv metod att tillgå i behandlingen av våra patienter.
Ett sådant kliniskt exempel är medfödda öronmissbildningar där målet är att utifrån patientens egna celler återskapa en kopia av en normal öronform och dessutom undvika några av de idag vanliga behandlingsrelaterade problemen samtidigt som slutresultatet blir bättre.
– Våra broskliknande strukturer uppvisar formbeständighet över tid, de mänskliga broskcellerna överlever printingprocessen, prolifererar*** och återskapar de byggstenar som krävs för broskvävnad. Vi har även i detalj studerat kärlnybildning och biomaterialegenskaper, exempelvis diffusion, med hjälp av magnetkamera.
MER INFORMATION
*in vivo-studier: studier av levande celler, när de är i sin rätta miljö **Nanocellulosa: är ett biokompatibelt material som kan produceras av bakterier, utvinnas från sjöpungar eller ur trämassa och användas som stödjematerial (”biobläck”) inom 3D bioprinting. *** Proliferation: celldelning med nybildning av likartade celler.