Pia Desai - Färre skador hos vanliga motionärer som genomgår skadeförebyggande träningsprogram

Bild

Länk direkt till avhandlingen 

Färre skador hos vanliga motionärer som genomgår skadeförebyggande träningsprogram

Löpning, som en form av fysisk aktivitet, fortsätter att växa i popularitet och har flera positiva effekter för både kropp och själ. Att ta en löprunda är enkelt, kräver inte mycket planering, har låga omkostnader och är ett stimulerande sätt att bibehålla en aktiv livsstil även längre upp i åldrarna. Men ett av de största hoten som utmanar dessa positiva effekter är de löprelaterade fysiska skadorna som kan uppkomma, och som gör att man slutar med löpningen.

– För att kunna göra löpning till en hållbar form av fysisk aktivitet för vanliga motionärer, är det viktigt att ta redo på vilka som är de vanligaste skadorna, möjliga orsaker till varför dom uppstår och vilka det är som drabbas. Detta har varit det övergripande syftet med min avhandling, men även att ta reda på mer om hur man kan förebygga skadorna, säger Pia Desai, legitimerad fysioterapeut, som även varit affilierad med Center for Health and Performance, vid Göteborgs universitet.

Forskningsdeltagarna i studierna var alla löpare som rekryterats från Göteborgsvarvets register.

– Med hjälp av dessa löpare har vi i delstudierna haft olika typer av tester, till exempel; löpanalys, styrketester och ledrörlighetstester för att försöka ta reda på löparnas fysiska egenskaper, observerat deras löpvanor över ett år samt utformat ett skadeförebyggande träningsprogram.

Vanligare att drabbas av nya löprelaterade skador om du varit skadad tidigare

Man såg att de flesta löprelaterade skador drabbade knät, hälsena/vadmuskel samt foten/fotleden.

– Resultaten visade att löpare som har en relativt sen timing av maximal pronation, det vill säga en variabel som mättes under löpanalysen, drabbades av flera skador jämfört med löpare som hade en relativt tidig timing av maximal pronation. Dessutom kunde man se att löpare med svagare muskler på utsidan av låret i relation till musklerna på insidan av låret drabbades av flera skador än löpare med relativt starkare muskler på utsidan av låret.

Man såg också att löpare med en tidigare skada nästan dubbelt så ofta drabbades av en ny löprelaterad skada än löpare utan tidigare skada.

– Löpare som genomförde det skadeförebyggande träningsprogrammet två gånger i veckan under 18 veckor* hade 85 procent mindre sannolikhet att drabbas av en löprelaterad skada jämfört med löpare i kontrollgruppen, det vill säga de som inte genomförde träningsprogrammet. Dessa resultat kan förhoppningsvis vara en pusselbit i det komplexa pusslet som är löprelaterade skador.

Pia Desai menar också på att vårdpersonal och tränare bör vara extra vaksamma med löpare som visar ”biomekaniska egenskaper” som sen timing av pronation vid hälisättning under löpningen, samt löpare som har relativt svagare muskelstyrka i utsida lår. Likaså de löpare som drabbats av en tidigare skada, för att förhindra att ytterligare löprelaterade skador uppstår. Detta för att kunna bibehålla en aktiv livsstil och fortsätta med en skadefri löpning.

– Jag växte upp i Kenya och har alltid haft ett intresse för löpning, det tillhör nästan kulturen där! Att få forska inom detta ämne har varit spännande och roligt, och att dessutom kunna få bidra med information om hur man möjligen kan förlänga löpningslivsstilen hos aktiva individer, samt upprätthålla ett fysiskt aktivt samhälle, känns viktigt och angeläget.

MER FAKTA

* I delstudie III 0ch IV som är jämförelsestudier, så delades löparna in i en interventionsgrupp och en kontrollgrupp. De fick skicka in veckorapporter om sin träning och eventuell smärta eller skada, under 18 veckor. Interventionsgruppen fick ett skadeförebyggande träningsprogram innehållande neuromuskulär kontroll- och ’foam-rolling’ övningar, att utföra 2 gånger i veckan under studiens gång.