Restaurering av stortare
Kort beskrivning
Tareskogar är bland de mest produktiva och artrika ekosystemen i kalla hav över hela världen. Under de senaste 50 åren har stora delar av världens tareskogar, inklusive de skandinaviska, varit på tillbakagång.
I detta projekt kommer vi att inventera tidigare kända platser med stortare, Laminaria hyperborea, i Natura 2000-området Koster-Väderöfjorden, med fokus på förändringar i utbredning och täthet. Dessutom kommer vi att utveckla metoder för att återskapa hotade tareskogar. Med hjälp av ny teknik kommer vi att driva upp livskraftiga plantor som är väl rustade för pågående miljöförändringar och som kan användas för stödplantering.
Vi tror att detta projekt kan vara startskottet på ett nytt sätt att restaurera tareskogar, och som också kommer att kunna användas på andra platser.
Bakgrund
Tareskogar är bland de mest produktiva och artrika ekosystemen i kalla hav över hela världen. De bidrar med många ekosystemtjänster, bland annat som uppväxtmiljöer för många fiskarter och de är oerhört viktiga för marina biogeokemiska kretslopp genom reglering och lagring av kol och kväve. Under de senaste 50 åren har stora delar av världens tareskogar, inklusive de skandinaviska, varit på tillbakagång. Orsakerna tros vara antropogena stressfaktorer, inklusive minskad vattenkvalitet, ökade havsvattentemperaturer, överfiske och överbetning.
Vad vi ska göra
Inventering
Utbredning och täthet av stortare, Laminaria hyperborea, i Natura 2000-området Koster- och Väderöfjorden kommer att inventeras med hjälp av dykning och undervattensvideo (dropvideokamera).
Restaurering
Projektet ska utveckla och jämföra två olika metoder för tarerestaurering:
- Green gravel är en kostnadseffektiv och enkel metod som tidigare testats för sockertare, Saccharina latissima, i Gullmarsfjorden. I korta drag går metoden ut på att unga groddplantor sås in på stenar som får växa under kontrollerade förhållanden innan de transplanteras till området som ska restaureras.
- Pelagic planting är en metod som har utvecklats för kommersiell tareodling., Den innebär att de unga plantorna först odlas i öppna havet innan de transplanteras till botten. De får på så vis bättre miljöförhållanden för sin tillväxt och överlevnad. Vi tror att metoden kan vara särskilt fördelaktig i exponerade vattenmiljöer.
Temperaturtålighet
Inom projektet ska vi även undersöka den genetiska variationen i temperaturtålighet hos lokala populationer med stortare i så kallade ”common-garden” experiment. Här låter man groddplantor från olika föräldrar växa i vatten med hög temperatur. De plantor som klarar sig bäst väljer man sedan som föräldrar till nästa generation.
Uppföljning
Under år 2 och 3 kommer vi att undersöka effektiviteten av restaureringsåtgärderna genom att övervaka de transplanterade tareplantornas utbredning och täthet. Vi vill också undersöka om transplanterade plantor överlever bättre i närvaro av vuxna plantor. Detta har stor betydelse för framtida beslut om vilka bestånd som kan restaureras. Livskraftiga tareskogarna kommer att gynna hela ekosystemet och leda till ett friskare och renare hav, ökad biologisk mångfald och ett bättre fritids- och yrkesfiske.
Forskare i projektet
Gunilla Toth, universitetslektor vid Institutionen för marina vetenskaper.
Kristoffer Stedt, doktorand vid Institutionen för marina vetenskaper.