Göteborgs universitet
Bild
kulturreservatet Lillhärjåbygget i Härjedalen
Korna getas ut på bete, fritt ute i skogar och myrar i utmarkerna, i kulturreservatet Lillhärjåbygget i Härjedalen.
Foto: Hjalmar Croneborg
Länkstig

Utmarksbruk och skog

I äldre tiders jordbruk skilde man inte på odlingslandskap och skogslandskap, som man gör idag. Vad vi idag kallar skogslandskap brukades förr som en integrerad del av gårdens drift. Främst bedrev man betesdrift, men utmarken nyttjades även för virkesuttag av olika slag, lövtäkt, utängar, kolning och mycket annat.

Ett mångsidigt brukande

I dagens modernt brukade skogslandskap finns ett behov av att knyta an till det traditionella mer mångsidiga och extensiva nyttjandet från gångna tider. Vilka traditionella kunskaper kan vi dra nytta av idag, för att bidra till att nå de olika mål som samhället har ställt upp?

Situationen idag

De delar av all utmark i hela landet, som vi idag benämner skogslandskap, har genomgått en radikal förändring. Forna tiders mångbruk har ersatts av ett brukande med bara ett mål: produktion av virke och fibrer. Därtill har trakthyggesbruk kommit att bli den allenarådande metoden för att uppnå det målet. Det här har sedan mitten av förra seklet genomförts med en så stor effektivitet att vi idag bara har enstaka rester kvar, av den gamla mångfaldens utmarker.

Exempel på konkreta frågeställningar

Mångbruk som brukningsform

Uttag av gagnvirke: plockhuggning och blädning

Bete i utmark och skog

Uttag av annat nyttovirke: material till gärdesgårdar och annat

Uttag av stubbar och tjärved till tjärbränning

Uttag av ved och material till kol

Stängsling av utängar och åkrar, eller vallning av djur

Svedjebruk

Lövtäkt i utmarker

Biologiskt kulturarv i utmarker

Historisk bakgrund

Med utmarksbruk avses ett mångbruk. All mark som inte stängslades in som inäga har benämnts utmark. Hela detta omland har nyttjats på många sätt, och det har växlat i tid och rum, över historiens gång. Själva kombinationen av betesdrift, gagnvirkesuttag, lövtäkt, svedjor, utängar, tjärdalar, kolbottnar och annat är det som har format utmarkerna.

Det betyder också en stor variation i hur skogklädda markerna har varit. Vissa landsändar och landskapsavsnitt har under vissa tider klätts av djupa skogar. Periodvis kan vissa delar ha nyttjats så hårt att de blivit helt avskogade och öppna. Ett känt exempel är Hallands ljunghedar. På de flesta håll har marker befunnit sig i olika tillstånd däremellan, i olika tider. Många gånger har tätare skogspartier omväxlat med öppnare stråk, i myrar och på hedar.

Fördjupningar i intressanta kulturlandskapsavsnitt

Detta fokusområde kan studeras i kontinuitetsskogar och andra marker där 1900-talets markanvändning inte har utplånat strukturer och spår av äldre brukande. Även i modernt brukade marker kan man arbeta med restaurering och återskapande av en mosaikartad och varierad utmark.