Världens länder har enats om att ta gemensamt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser och allt fler har infört, eller överväger att införa, beskattning av koldioxid. Samtidigt visar siffror från bland andra OECD att 51 länder under bara år 2021 hade skattelättnader i form av subventioner av fossila bränslen till en kostnad av 697 miljarder dollar. Det är en fördubbling mot året innan och tre gånger mer pengar än vad som behövs för att bekämpa extrem fattigdom globalt varje år.
– En av de absolut viktigaste åtgärderna för att minska koldioxidutsläppen är att ta bort subventionerna på fossila bränslen. De uppmuntrar till ökad produktion och konsumtion av fossila bränslen och motverkar möjligheterna till effektiv koldioxidprissättning. Samtidigt skulle slopade subventioner frigöra offentliga medel som i stället kan användas till investeringar i social och ekonomisk utveckling, i synnerhet i utvecklingsländer, säger Niklas Harring, docent i statsvetenskap.
Stora subventioner i utvecklingsländer
Många av de länder som subventionerar konsumtionen av fossila bränslen är just utvecklingsländer. Att ta bort subventioner på exempelvis kol, gas och olja skulle innebära stora prisökningar för såväl företag som privatkonsumenter.
– En omställning mot ett fossilfritt samhälle är en stor utmaning i många utvecklingsländer, och höjda bränslepriser riskerar att drabba de mest utsatta människorna hårdast. Den politiska genomförbarheten av att ta bort subventioner på fossila bränslen beror i hög grad på i vilken utsträckning medborgarna accepterar en sådan förändring, och det är något som vår studie är först med att undersöka, säger Sverker C. Jagers, professor i statsvetenskap.
Niklas Harring och Sverker C. Jagers har tillsammans med kollegor vid Göteborgs universitet, Luleå tekniska universitet och University of Delaware, jämfört människors attityder till klimatpolitiska styrmedel i Ecuador, Egypten, Indien, Indonesien och Mexiko. Detta är några av de länder som i dag subventionerar sin produktion och konsumtion av fossila bränslen allra mest. I studien, där närmare 7 000 individer deltog, studerade forskarna bland annat skillnader i attityder mellan införande av inhemsk koldioxidskatt och förslaget om att ta bort subventioner på fossila bränslen.
– Deltagarna var lika mycket emot beskattning av koldioxid som avskaffande av subventioner på fossila bränslen, säger Niklas Harring.
Designen av politiska förslag viktig
Forskarna undersökte om deltagarnas attityder till avskaffande av subventioner på privat konsumtion av fossila bränslen påverkades om de samtidigt fick information om så kallad intäktsanvändning. De formulerade ett politiskt förslag om slopade subventioner på fossila bränslen som kombinerades med exempel på olika investeringar som skulle kunna göras med pengarna i stället: investeringar för att öka välfärden, inkomstskattesänkningar, investeringar i klimatanpassningsåtgärder och kontantöverföring till de fattigaste och mest drabbade hushållen.
– Deltagarna som fick preciserat för sig vart pengarna skulle gå visade sig vara mer positiva till förslaget än de deltagare som inte fick intäktsanvändningen preciserad. Klimatanpassningar var det som ökade stödet för borttagna bränslesubventioner mest i Mexico och Ecuador, medan detta förslag inte ökade stödet i exempelvis Egypten.
Resultaten indikerar att beslutsfattare bör ta hänsyn till landspecifika egenskaper när de utformar politiska förslag.
– För oss är det av stort intresse att förstå varför vissa politiska förslag möter motstånd bland medborgarna men inte andra, men också att bättre förstå hur utformningen av policys kan bidra till att påverka människors klimatpolitiska attityder. Vår studie visar att även designen av politiska förslag kan spela roll, säger Sverker C. Jagers.
Text: Anna-Karin Lundell
