Ansjovis, sardin eller sardell – professorn reder ut begreppen
Ansjovishyllan gapar tom i matbutiken och julfriden är hotad när Janssons frestelse står utan den salta fisken. Men varför är den slut när vi behöver den som mest? Och vad är ansjovis egentligen? Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, reder ut begreppen.
Sill (Clupea harengus) är vår vanligaste sillfisk och den fiskas runtom hela Sveriges kustområde. På Västkusten heter den sill och i Östersjön heter den strömming. Kan bli allt från 15 – 30 centimeter. Säljs i butik som sill eller strömming.
Skarpsill (Sprattus sprattus) förekommer i Västerhavet och Östersjön utom längst upp i Bottenviken. Skarpsill skiljs från sill genom sina skarpa fjäll på buken, som har gett den det äldre namnet vassbuk. Ett annat namn på skarpsill är brissling. Blir 16 – 18 centimeter lång. Säljs i butik som ansjovis eller sardin, beroende på inläggning.
Ansjovis (Engraulis encrasiocolus) förekommer endast sällsynt vid svenska västkusten. Utbredningen är längs Atlantkusten från södra Norge till nedanför ekvatorn samt i Medelhavet och Svarta havet. Är cirka 20 centimeter. Säljs i butik som sardell.
Sardin (Sardina pilchardus) påträffas sällsynt vid svenska västkusten. Utbredningen är längs Atlantkusten från södra Norge söderut till ekvatorn samt i Medelhavet och Svarta havet. Kan bli upp till 28 centimeter lång. Säljs i butik som sardin.
Sardell är ett svenskt namn på inläggning av ansjovis (Engraulis encrasiocolus). Sardell är inte en fiskart.