Utan språk, inga diskussioner, inga förhandlingar, inga lagar som ett land kan styras med. Språk och politik är med andra ord tätt sammanflätade.
– För att förstå hur politik fungerar behöver man ta hänsyn till hur den bäddas in språkligt. Här kan både språkvetare och retoriker bidra med viktiga insikter, säger Magnus P. Ängsal som är universitetslektor i tyska och bland annat forskar om språk och politik.
Han är en av redaktörerna till ett nytt temanummer av den tvärvetenskapliga tidskriften Sakprosa som kommer ut på dagen ett år efter valet. Här finns analyser av Miljöpartiets valkampanj, svenska språkets ställning, Sverigedemokraternas partihistoria och Ebba Buschs retorik.
Från kommentarer i sociala medier till kampanjmaterial
För den som studerar politik och språk finns ett brett empiriskt material att ösa ur.
Det kan handla om allt från kommentarer i sociala medier, debatter i riksdagen och politiska samtal vid middagsbordet till politisk rapportering i massmedier och kampanjmaterial från partier till medborgare i en valrörelse.
Särskilt fruktbara att analysera med språklig utgångspunkt är, enligt Magnus P. Ängsal, de många ganska vaga ord och uttryck som har en tydlig ideologisk laddning och som partier och andra politiska aktörer använder strategiskt för att etablera en viss bild av verkligheten.
– Forskningen talar om en semantisk kamp där ordens själva valör, användning och lämplighet blir föremål för debatt.
Några sådana exempel från valrörelsen 2022 är ”Hjärtlandet” och ”Svenssonlivet" i Kristdemokraternas retorik, ”blåbrun” som etikett på SD och deras samarbetspartier och ”det gröna folkhemmet” hos Miljöpartiet.
– I analysen av Ebba Buschs retorik visar Jon Viklund exempelvis hur ”Hjärtlandet” fungerar som en föreställd plats, ett idealiserat och idylliskt Sverige i motsats till storstaden, men hur det sedan fylls med ett konkret, geografiskt innehåll – Dalarna, Värmland, Norrlands byar och så vidare.
Text: Janna Roosch