Bengt Göransson var en framstående folkbildare och en folkrörelsemänniska med rötter i ABF och IOGT-NTO. Dessutom var han politiker. Under åren 1985-1991 representerade han Socialdemokraterna i riksdagen. Som statsråd innehade han posterna som kulturminister (1982-1991), skolminister (1982-1989) och utbildningsminister (1989-1991).
År 2006 utsågs Bengt Göransson till hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Vid samma lärosäte innehade han år 2010 gästprofessuren till Torgny Segerstedts minne. Han var ordförande för demokratiutredningen ”En uthållig demokrati! Politik för folkstyret på 2000-talet” (SOU 2000:1) vars betänkande stimulerade till offentlig debatt.
Som nytillträdd prefekt vid statsvetenskapliga institutionen blev ett av mina första uppdrag att fungera som värd för Bengt Göransson i samband med att han promoverades till hedersdoktor. Jag minns hans spiritualitet och öppna intellekt. Han var väldigt glad över utmärkelsen och över det erkännande den innebar över hans gärning i demokratins tjänst.
Bengt Göransson drevs av ett ideologiskt engagemang och en vilja att skapa en jämlik tillgång till kulturen. Han var nyfiken och tyckte om att träffa människor. Runt om i landet drog han fulla hus på seminarier om demokratifrågor. Jag minns när jag någon gång i början av 2000-talet tog med min svärfar som var varvsarbetare till ett seminarium på restaurang Trappan i Göteborg där Bengt Göransson medverkade. Efter seminariet pratade min svärfar och Bengt Göransson en lång stund med varandra. Min svärfar, som inte brukade besöka sådana seminarier, utbrast efteråt i ett uppsluppet ”han var bra, den där”.
Han var bra, den där. Det är lätt att instämma i orden. Politiker som kan inspirera och ta människors behov och frågor på allvar känns ibland som en bristvara. Låt oss minnas Bengt Göransson och hans gärning med tacksamhet och med värme.
Ulf Bjereld
Professor i statsvetenskap, 2006-2012 prefekt vid Statsvetenskapliga institutionen. Aktiv inom Socialdemokraterna.
