Hängande musslor överlistar rovgiriga sjöstjärnor
Förra året var ett riktigt musselår, med upp mot 1000 gånger fler blåmusslor än vanligt i vissa områden längs Västkusten. Vad ökningen beror på vet inte forskarna riktigt, men den är ett bra tillfälle att ta reda på mer om artens förutsättningar.
En sak står klar – att hänga verkar vara ett framgångsrecept för överlevnad.
Det blåser snålt in från Kosterfjorden och solen vägrar titta fram genom de grå molnen. Om ett drygt halvår kommer badplatsen vid Bofors camping på Tjärnö vara full av badgäster, men den här januaridagen lyser de med sin frånvaro. Nu bedrivs här i stället forskning på blåmusslor vid en av bryggorna, och masterstudenten Filip Leander, som jobbar med en vetenskaplig uppsats vid Institutionen för marina vetenskaper, är ute och kontrollerar resultaten av ett experiment.
Det senaste halvåret har han tillbringat på Tjärnö marina laboratorium, där han assisterar Mats Lindegart, professor vid Institutionen för marina vetenskapar, i ett flerårigt forskningsprojekt kring blåmusslor och deras livsmiljö.
– Var musslorna settlar, har stor betydelse för hur de överlever. Det är ett fenomen som det inte är så mycket forskat på och det är det som jag undersöker, säger Filip Leander.
Var klarar sig musslorna bäst?
Vid flera bryggor på Tjärnö har han sänkt ner stenar i vattnet, totalt 40 stycken. Hälften ligger på botten och resten hänger en bit ovanför. Varje sten hade 30 vuxna musslor fästa vid sig, det gjordes inne i labbet. I naturen hade mussellarverna "settlat", alltså satt sig fast på en yta för att sedan utvecklas till musslor.
Nu, några veckor senare, är det dags att ta upp stenarna för se var musslorna klarat sig bäst.
Över flera decennier så har musselpopulationen längs Västkusten minskat. Det har rapporterats från flera håll, även om det ännu inte finns några tydliga vetenskapliga data som styrker den trenden. 2024 blev i stället ett riktigt musselår. Flera medier har rapporterat om en musselexplosion och även forskarna har kommit fram till att populationen ökat kraftigt, när de gjort provtagningar längs Västkusten under hösten och vintern.
– Det har varit väldigt mycket mer, jämfört med tidigare år, av de blåmusslor som är yngre än ett år. Jag skulle uppskatta det till upp mot 100 till 1000 gånger fler i vissa områden. Så det är en enorm ökning, säger Mats Lindegart.
Men varför musslorna fick sådan fart förra året finns det inget riktigt svar på.
– Det är inte så att situationen har blivit radikalt bättre för musslorna under det här året utan antagligen är det något tillfälligt som hänt. Det skulle kunna vara att vädret var gynnsamt, att de drogs in mot land precis när de settlat eller att temperaturen var bra. Det kan finnas väldigt många orsaker men exakt vad ökningen beror på vet vi inte, säger Mats Lindegart.
– Sedan är det ju så att bara för att vi ser väldigt mycket mer musslor så betyder inte det att miljön i havet har förbättrats, det förstår ju alla. Men det visar i alla fall att det inte är omöjligt för beståndet att återhämta sig.
Reningsverket för vattnet
Blåmusslor har en viktig funktion i havets ekosystem. De fungerar som reningsverk av vattnet, de bygger upp bankar som är viktiga för växt- och djurlivet, de är föda människor och för flera andra arter som lever i havet. Något som inte minst sjöstjärnor verkar ha dragit nytta när musselpopulationen ökat radikalt under 2024.
Bilder från publikationen Deep Sea Reporter visar hur mängder av vanlig sjöstjärna kalasar på musselbankarna, och det är också något som forskarna från Göteborgs universitet märkt av.
– Det vi ser är att i vissa miljöer är det jättemycket predatorer som äter upp blåmusslorna, bland annat sjöstjärnor och ejdrar. Sedan är det inte säkert att de hinner exploatera allt utan detta kan komma att sätta spår i populationen längre fram, säger Mats Lindegart, som räknar med att ha fler svar kring blåmusslornas livsmiljö att presentera om några år, när Cruise Speck, forskningsprojektets doktorand, lägger fram sin avhandling.
Sjöstjärnor har fest
Det verkar åtminstone klart att blåmusslor gillar att hänga. Vid bryggan på Tjärnö drar Filip Leander upp sten efter sten, och de musslor som sänktes ner i vattnet på hängande stenar finns nästan alla kvar. Men på stenarna som lades ner på botten har musslorna antingen flyttat på sig, eller fallit offer för rovdjur. Som sjöstjärnor.
En sitter till och med kvar och mumsar på musslorna, när Filip drar upp en sten.
– Det är ju tydligt att de musslor som sitter på hängande stenar överlever i betydligt högre utsträckning än de som satt på stenar som låg på botten. Och en stor orsak till det verkar vara predation. De som ligger på botten blir uppätna av bland annat sjöstjärnor, medan de som hänger klarar sig bättre, konstaterar Filip Leander.
Text: Mikael Andersson
