Länkstig

Landsbygden har flyttat in i svensk litteratur

Publicerad

Storstaden och det urbana har länge varit norm i svensk litteratur, men plötsligt har något hänt: landsbygden har tagit över, skildringar av livet i glesbygden hyllas och vinner priser.

– Vi har levt med Klas Östergrens och Ulf Lundells arv i decennier, men det håller på att ändras nu, sa Lena Kvist, kulturchef på Borås Tidning, på konferensen Hela Sverige ska gestaltas – i litteraturen.

Spänningen mellan stad och land i svensk nutida litteratur diskuterades vid en digital heldagskonferens i regi av Göteborgs universitet och Borås Tidning den 16 november. Konferensen samlade författare, litteraturvetare, kritiker, redaktörer och andra som arbetar med litteratur.

Samtalet kom att handla både om teman, gestaltning och miljöer i senare års svensk litteratur – att den numera ofta utspelar sig i glesbygden – och vad det innebär för karriären om författaren väljer att bo på en mindre ort eller i en by i stället för i till exempel Stockholm.

Debatt om att lämna storstaden

En av inledningstalarna var Ellen Mattson, författare och ledamot i Svenska Akademien. Hon bor själv på landet utanför Ljungskile i Bohuslän, och de flesta av hennes romaner utspelar sig i området.

– När jag var en ung författare i början av 90-talet fick jag frågan ”ska du flytta till Stockholm nu?”. I dag skulle den frågan knappast ställas. I dag har vi snarare fått en debatt om att lämna storstaden, sa Ellen Mattson.

Kulturvärldens makthavare

Nästa inledningstalare var Mats Jonsson, författare och serietecknare som är uppvuxen i Ångermanland men tidigt flyttade till Stockholm. Han menar att författare dels skildrar Stockholm i sina böcker för att över huvud taget få en plats i medierna – det som utspelar sig utanför tullarna har länge ansetts ointressant – dels ofta väljer att bo i Stockholm för att ha nära till kulturvärldens makthavare.

– Den politiska och ekonomiska kulturella eliten är kopplad till Stockholm, förlagen, bokhandelskedjan, myndigheterna som ger kulturstöd och medierna som intervjuar och recenserar oss finns där, sa Mats Jonsson.

"En annan sanning"

Han beskriver sitt seriealbum Mats kamp som ”ett slags rop på hjälp” som så småningom ledde till att han återvände hem till Ångermanland efter 25 år.

– Jag hade länge en bild av att Ådalen var en loserbygd och att skogsbruket var slut. Det som väckte mig var att läsa PO Tidholm och Göran Greider. Jag insåg att skogsindustrin inte alls var slut, utan starkare än någonsin. En annan sanning hade funnits där hela tiden. Men det var rika skogsägare som tjänade på det, inte de som bodde i området.

Seriealbum om skogssamer

I dag har hans utgivning ändrat fokus. Tidigare skildrade han livet på Södermalm i Stockholm, men i år gav han ut När vi var samer – ett seriealbum där han upptäcker att han kommer från en släkt av skogssamer, något som har hållits hemligt i familjen. Framöver vill han använda den självbiografiska formen snarare för att ge andra en röst, människor på landsbygden som kanske ingen har lyssnat på förut.

– Jag har insett att den självbiografiska formen är väldigt fruktbar att använda för att prata med andra, det blir ett slags stadga i texten. Där jag bor nu kommer det fram fler och fler röster, människor knackar på hemma hos mig – framförallt gubbar men även tanter – som bara vill berätta. Det är fantastiskt! Jag funderar på att inrätta något slags studio där de får läsa in sina berättelser, det är som att kranarna bara står på.

Känner sig osynliga

Samtalet under dagen handlade en hel del om detta: att många på landsbygden saknar en röst och känner sig osynliga, att det krävs många år i Stockholm innan en person från glesbygden har lärt sig koderna och språket hos den urbana, kulturella medelklassen och först därefter kan börja göra sig hörd, att landsbygden är en vit fläck för många storstadsbor trots att det är där deras mat och el produceras.

Kritikern Aase Berg kom med ett försvar för Stockholm och stockholmare. Själv kommer hon från Tensta, ”där den urbana medelklassen inte ofta sätter sin fot”.

– Jag vill inflika att man inte kan måla upp en bild av landsbygden som god och storstaden som ond. Stockholm består av väldigt många inflyttade, och det finns otroligt många skikt i storstaden och otroligt många skikt på landsbygden. Det måste skildras. Ett sätt att lösa de här konflikterna är att röra sig mellan de här skikten. Det måste finnas nyanser i debatten, både i storstaden och på landsbygden, sa Aase Berg.

"En fråga om kvalitet"

En del av eftermiddagens diskussion handlade om vem som har rätt att skriva vad. Måste en författare ha personlig erfarenhet av att växa upp på landet för att skildra en sådan uppväxt i en bok? Det hänger snarast ihop med vem som har något intressant att säga och hur det sägs, tyckte flera.

– Det är en fråga om kvalitet, och det handlar om hur det är gjort snarare än vem som skriver. Reflektion, läsning, tankegångar och specifika erfarenheter ger inte per automatik bra litteratur, sa poeten Fredrik Nyberg.

Går att bortse från den urbana normen

Mats Jonsson menade att han har lärt sig mycket av flytten tillbaka hem till Ångermanland.

– En ny insikt är att man faktiskt kan bortse från den urbana normen och de urbana maktklustren och bygga något eget. Det är lätt hänt att man stirrar sig blind mot överheten. Jag får ibland känslan av att jag verkar på en scen med den urbana medelklassen som publik, men det går att bryta sig loss från det, sa Mats Jonsson.

Text: Elin Widfeldt

Hela Sverige ska gestaltas – i litteraturen

Digital konferens på Zoom, heldag den 16 november 2021.

Arrangörer var Litterär gestaltning och Jonsereds herrgård vid Göteborgs universitet, samt Borås Tidning. Konferensen byggde på en kombination av dels traditionellt Jonseredsseminarium med korta inledningstal och öppen diskussion, dels en modifiering av den typ av textsamtal som författarutbildningar använder sig av, i detta fall Litterär gestaltning.

Deltagare var författare, forskare, redaktörer, kulturjournalister, verksamhetsledare och litteraturfestivalarrangörer. De kom från Skåne i söder, Ångermanland och Västerbotten i norr, Uppland och Öland i öster, Bohuslän i väster och många platser däremellan.

Förutom gemensamma diskussioner var deltagarna under ett par timmar indelade i mindre grupper, där de hade textsamtal på fyra teman:

I: Bilvrak, reflexvästar och fylla – landsbygdsskildringen och klichéer

Textsamtal utifrån Sven Olov Karlssons Italienarenoch Karin Smirnoffs Jag for ner till bror.

Samtalsledare: Aase Berg, författare och kritiker, och Lena Ulrika Rudeke, litteraturvetare.

II: Vem är i naturen, och vem är i kulturen?

Textsamtal utifrån Felicia Stenroths Indianlekar och David Vikgrens Materialvägensägen.

Samtalsledare: Fredrik Nyberg, poet, och Elisabeth Hjorth, författare och lektor på Litterär gestaltning, Göteborgs universitet.

III: Centrum och periferi – på andra sidan den urbana slackernormen

Textsamtal utifrån David Väyrynens Marken och Agnes Lidbecks Nikes bok.

Samtalsledare: Stefan Eklund, chefredaktör, och Lena Kvist, kulturchef, båda på Borås Tidning.

IV: Arv, plats, rätt

Textsamtal utifrån Balsam Karams Händelsehorisonten, Pär Hanssons Familjekista och Stina Stoors Bli som folk.

Samtalsledare: Pernilla Berglund, författare, och Jonas Ingvarsson, docent i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet.

Konferensen var en uppföljning till tidigare Jonseredsseminarier i en större satsning på ämnesområdet ”Stad och land – mediernas ansvar” den 24 april 2019 och ”Hela Sverige gestaltas – i litteraturen” den 7 oktober 2020. Satsningen fortsätter under 2022.