Bild
Bild på en rosa anemon på havsbottnen
Havsanemoner fångar små djur som driver förbi längs med botten. Den här arten tillhör ordningen Actiniaria.
Foto: SMARTEX/NHM/NOC
Länkstig

Okända arter funna på djuphavsexpedition

Publicerad

Genomskinliga sjögurkor, skålformade svampdjur och rosa havsgrisar. Det är några av de fascinerande djur som upptäcktes vid vårens djuphavsexpedition till Stilla havet.

I mars avslutades en 45 dagar lång forskningsexpedition till Clarion Clipperton-zonen mellan Mexiko och Hawaii i östra Stilla havet. Med ombord på det brittiska forskningsfartyget James Cook var Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningsinstitutet NORCE.

– De här områdena är de minst undersökta på jorden. Uppskattningsvis är endast en av tio djurarter som lever här beskrivna av vetenskapen, säger han.

Bild på en genomskinlig sjögurka på havsbottnen
Sjögurkan med genomskinlig kropp hör till familjen Elpidiidae kallas för ”unicumber” på engelska. Man kan tydligt se tarmen och att den ätit sediment. Vad det långa utskottet används till kan vi bara gissa men troligen för att kunna ta ett par simtag.
Foto: SMARTEX/NHM/NOC

Området som har undersökts är del av de abyssala slätterna – djuphavsområden på 3 500 till 5 500 meters djup. Trots att de utgör mer än halva jordklotets yta vet vi väldigt lite om det fascinerande djurliv som finns där.

– Det här är ett av väldigt få exempel där forskare får vara med och upptäcka nya arter och ekosystem på samma sätt som man gjorde på 1700-talet. Det är väldigt spännande, säger Thomas Dahlgren.

Sjögurkor och glassvampar

Typiskt för djuren som lever i dessa områden är att de har anpassat sig till ett liv med väldigt lite näring. De flesta livnär sig på rester, så kallad marin snö, som singlar ner från det produktiva området nära ytan. Det gör att djursamhället domineras av filtrerare som svampdjur och sedimentätare som sjögurkor.

– Bristen på föda gör att det är långt mellan individerna, men artrikedomen här är förvånansvärt stor. Vi ser många spännande specialanpassningar bland djuren i dessa områden, säger Thomas Dahlgren.

Med hjälp av en fjärrstyrd farkost fotograferade teamet ombord på James Cook djuphavslivet och tog prover för framtida studier. En av arterna som fångades på bild var en bägarformad glassvamp – ett djur som tros ha den längsta livslängden av alla varelser på jorden. De kan bli upp till 15 000 år gamla.

Bild på en rosa sjögurka med flera ben
En av arterna som upptäcktes på expeditionen var den rosa havsgrisen eller ”Barbie sea pig” som den kallas på engelska. Den har fått namnet på grund av sin rosa färg och små fötter.
Foto: SMARTEX/NHM/NOC

En annan art som upptäcktes på expeditionen var en rosa havsgris – en sjögurka från släktet Amperima. Arten rör sig mycket långsamt med sina slangfötter över de öde slätterna i jakt på näringsrika sediment. Utväxterna på undersidans framända är ombildade fötter som används för att stoppa in mat i munnen.

Sjögurkorna är några av de största djuren vi hittade på expeditionen. De fungerar som dammsugare på botten och är specialister på att hitta sediment som har gått genom minst antal magar, säger Thomas Dahlgren.

Hotas av gruvdrift

Målet med expeditionen var att kartlägga den biologiska mångfalden i området där det planeras för djuphavsbrytning av sällsynta metaller som används i solpaneler, elbilsbatterier och annan grön teknik. Flera länder och företag väntar på tillstånd att ta upp de metaller som finns bundna till mineralklumpar, så kallade noduler, som ligger på havsbotten.

Forskarna vill ta reda på mer om hur brytningen påverkar djurlivet. De vill ta reda på vilka arter som finns och hur ekosystemet är uppbyggt.

– Vi behöver mer kunskap om djurlivet för att kunna skydda det. 30 procent av de aktuella havsområdena är skyddade och vi behöver veta om det är tillräckligt för att arterna som lever här inte riskerar att utrotas, säger Thomas Dahlgren.

Abyssala slätter

Bottnarna på mellan 3 500 och 5 500 meters djup kallas för abyssala slätter. Namnet till trots handlar det inte om några helt platta landskap. Här finns gott om bergsryggar och mindre undervattensberg som kan sticka upp flera hundra meter från havsbottnen, men det är i de flesta fall inte tillräckligt för att de ska registreras på de kartor vi har.

Miljön på dessa slätter är extremt näringsfattig. De näringsämnen som finns är de som spiller över från hetvattenkällor längre bort, eller som utsöndras från någon enstaka val som dött och sjunkit till botten. I övrigt kommer näringen från ytan flera kilometer upp, men endast cirka en procent når havsbotten.