Pyttesmå men viktiga – meiofauna påverkar miljön på havsbotten
Meiofauna – mikroskopiska djur som lever på havsbotten – kan både öka syreupptagningen och minska metanutsläppen från sedimentet. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet. Men deras förmågor påverkas allt mer av mikroplaster och växande miljöproblem kopplade till klimatförändringar.
De är små, men de är många och väldigt viktiga. Vart tredje djur på jorden tillhör gruppen meiofauna – djur som är mindre än 1 mm i storlek, som björndjur, hjuldjur, hoppkräftor, nematodmaskar och foraminiferer.
Meiofauna lever mellan sandkornen på våra stränder eller i leran på havsbottnen och de är så många att det kan finnas hundratals organismer i en enda matsked sediment.
– När vi går barfota längs stranden och får sand mellan tårna, då finns de där mellan sandkornen, säger Adele Mcuite, doktorand i marin kemi, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Minskar metanutsläpp
Meiofauna är svåra att studera på grund av sin minimala storlek. Därför har forskare haft väldigt begränsad kunskap om både deras biologi och deras roll i havets kemiska och biologiska processer.
För att täta kunskapsluckan introducerade Adele Maciute i sin forskning en ultrakänslig mikrosensorbaserad metod för att mäta andningen hos meiofauna som väger så lite som ~0,03 procent av vikten av en enda ögonfrans. Med hjälp av miniatyrglasflaskor på 3 mm – mindre än ett riskorn – upptäckte hon att meiofauna enbart genom att andas bidrar med cirka 3 – 33 procent till det totala syreupptaget.
– Dessutom visade resultaten att meiofauna faktiskt bidrar till att minska metanutsläppen, där större djur snarare ökar frigörandet av metan från sedimentet, säger Adele Macuite.
Mikroplaster stör naturligt beteende
Eftersom dessa små organismer tillhör de vanligaste biologiska beståndsdelarna på havsbotten, så kan de hjälpa oss att förstå hur havet mår genom hur de reagerar på stressfaktorer i miljön. Och meiofaunan är känsliga för förändrade förhållanden i sin levnadsmiljö.
Adele Macuites studier visar att redan nuvarande nivå av nedskräpning av mikroplaster inverkar på djurens rörelse genom sedimentet och stör deras naturliga beteende. Detta kan i sin tur påverka de kemiska processerna på havsbotten.
– Dessutom visade min forskning att effekter av klimatförändringarna, som ökad kusterosion och starkare vattenflöden i åar och bäckar, påverkade mångfalden i meiofaunan och gynnade koloniserande nematodarter med kortare livscykel. Fortsatta klimatförändringar kan alltså leda till att mer kortlivade och mindre arter dominerar, snarare än långlivade och större individer, säger Adele Maciute.
Kontakt
Adele Maciute
doktorand i marin kemi, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
E-post: adele.maciute@gu.se
Länk till avhandlingen: "Tiny titans: Impact of Meiofauna diversity and activity on coastal sediment biogeochemistry".
Text: Annika Wall
Marin meiofauna är ryggradslösa djur som är mindre än 1 millimeter och större än 32 mikrometer, till exempel björndjur, hoppkräftor, hjuldjur, nematodmaskar och foraminiferer. Djuren utgör en mycket viktig del av de marina ekosystemen. De äter bakterier andra mikroskopiska organismer och är själva mat för till exempel småfiskar, stora maskar och krabbor. Meiofauna reagerar olika på olika störningar och stressfaktorer i miljön. De kan därför ge en viktig inblick i hur havet mår.
Meiofaunan är den mest förekommande djurgruppen i havet, särskilt nematoder och hoppkräftor som förekommer i mycket stora antal. En grov uppskattning är att det finns tiotusen triljoner nematoder i havet (1021). Många meiofauna rör sig genom sediment, utsöndrar slem och stimulerar bakterietillväxt, vilket hjälper till att flytta näringsämnen, stabilisera sedimentkornen och därmed hindra erosion.
Källa: NOAA Ocean Exploration
