Sveriges bästa avhandling i sociologi

Avhandlingen skrevs under Johan Rosquists tid som doktorand vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, med Cecilia Hansen Löfstrand och Sara Uhnoo som handledare. Idag är han verksam som universitetslektor vid Institutionen för kriminologi och polisiärt arbete, Linnéuniversitetet. 

Grattis till utnämningen Johan Rosquist! 

Bild

Kan du beskriva avhandlingens innehåll och resultat?
- Avhandlingen handlar om vad som händer när svenska myndigheter konfronteras med sociala praktiker som betraktas som annorlunda mot svenska seder, bruk och regelverk. Den visar att myndigheter i samspel med politik och akademi, på olika sätt men samtidigt ofta på goda grunder, problematiserar konsekvenser av dessa praktiker. 

- Ett begrepp som ganska sent blev centralt i texten är hedersproblematik. I detta fall handlar det om det våld och förtryck som kan uppstå i hederspraktiserande familjer. Det slutar dock inte där, för när ditt sätt att förstå världen ifrågasätts och problematiseras av majoritetssamhället, så är en vanlig reaktion att du i din tur problematiserar sådana seder som är självklara i det svenska samhället, framför allt att tjejer och killar umgås socialt som en naturlig del av vardagen. Detta är svårt att tolerera inom hederspraktikens ramar. På så sätt är hedersproblematik något som har sitt ursprung i det svenska myndighetssamhället, men som späds på av de grupper som konfronteras med den.
 
- Slutsatsen är att vi hamnar i att två grupper, svenska myndigheter och hederspraktiserande familjer, utkämpar en kamp om handlingsutrymme där moraliska antaganden står i centrum. Moralen är det kitt som sammanväver grupper och samhällen, och den ger samtidigt upphov till att skuldbelägga andra grupper som omoraliska och onda.

Moralen är det kitt som sammanväver grupper och samhällen, och den ger samtidigt upphov till att skuldbelägga andra grupper som omoraliska och onda.

- Det råder ingen tvekan från min sida om att majoritetssamhället kommer att gå segrande ur den kampen, för den sida som har kontroll över lagstiftning och domstolar har stora fördelar. Samtidigt är inte lösningen på alla samhällsproblem att söka efter sätt att peka ut vissa individer och grupper som onda, tvärtom leder sådana utpekanden till ytterligare konflikter. I stället bör vi söka efter lösningar på hedersproblematik genom att samtala utanför rätten.
 
Vad vill du lyfta fram som en styrka med avhandlingen?
 - Avhandlingens främsta styrka är teorikapitlet. Det är svårt att beskriva utan att bli alltför teknisk, men något förenklat använder jag två teorier som egentligen borde vara omöjliga att kombinera: Norman Faircloughs kritiska diskursanalys och Émile Durkheims moralsociologi. 

På detta sätt visar jag sambandet mellan grupp- och samhällsmoral å ena sidan, och maktförhandlingar mellan och inom grupper och samhällen å den andra.

På detta sätt visar jag sambandet mellan grupp- och samhällsmoral å ena sidan, och maktförhandlingar mellan och inom grupper och samhällen å den andra.
 
Hur minns du arbetet med avhandlingen?
- Jag ser tillbaka på arbetet med skräckblandad förtjusning. Jag får nog beskriva det som 20% eufori och 80% frustration. Det har varit evinnerligt svårt att få alla delar på plats, och det hade varit omöjligt att reda ut om det inte vore för hängiven hjälp från två erfarna kollegor, Cecilia Hansen Löfstrand och Sara Uhnoo. Jag är dessutom medveten om att jag kan vara ganska besvärlig att ha att göra med, vilket är ytterligare en anledning att lyfta fram deras otroliga tålamod.
 
Vilka borde läsa avhandlingen? Hur kan den göra för skillnad?
 - Under mittseminariet insåg jag att studien skiftat fokus från att förstå hedersrelaterat våld till att vara en kritik mot den svenska rättens hantering av etnicitetsrelaterade frågor. I förlängningen ger detta svallvågor i svensk politik och myndighetsutövning. Därför tycker jag att avhandlingen borde läsas av politiker och andra beslutsfattare av frågor som berör migration och integration. Den gör det möjligt att förstå integrationsfrågor utifrån den sociala kontext som nyanlända kommer ifrån, utan att för den skull skuldbelägga individer eller grupper.

Den här avhandlingen gör det möjligt att förstå integrationsfrågor utifrån den sociala kontext som nyanlända kommer ifrån, utan att för den skull skuldbelägga individer eller grupper.

- Den sociala kontexten finns och är en faktor. Problematiken uppstår när svenska myndigheter och beslutsfattare lägger in normativa värderingar och ”dömer” människors tankar om och förståelse av världen, utan att först försöka förstå dem. Av samma skäl tror jag att avhandlingen är användbar även för myndighetspersoner som i sitt arbete kommer i kontakt med heder. Den ger möjlighet att närma sig ämnet med en icke-normativ ingång, vilket jag tror är en nyckel till att kunna samtala med motparter.
 
Vad anser du är viktigt att forska vidare kring?
- Vad gäller heder så har jag nyligen påbörjat en postdoc-tjänst där jag tillämpar avhandlingens metod och teoretiska ingång, men nu med utredningar som görs inom socialtjänst och familjerätt. I det stora flertalet mordfall som jag studerade under avhandlingsarbetet hade socialtjänsten varit inblandad under lång tid innan morden ägde rum. Frågan blir då: Vad kunde ha gjorts annorlunda? Jag tror att det finns lärdomar att göra i att studera hur handläggare gör när de utreder heder. Det finns även många intervjustudier som pekar på att främst handläggare inom socialtjänsten upplever stora svårigheter med de här frågorna.

I det stora flertalet mordfall som jag studerade under avhandlingsarbetet hade socialtjänsten varit inblandad under lång tid innan morden ägde rum.

- På ett vidare plan menar jag att det finns stort utrymme för att forska vidare om etnicitetsfrågor bland svenska myndigheter. I etnicitets- och invandringsdebatten har fokus länge legat på huruvida det ställs för stora eller för små krav på nyanlända. Jag vill hellre lägga fokus på vilka krav respektive icke-krav som lagts på myndigheter att på objektiv grund förstå nyanlända människors bagage. Den frågan kan och bör lyftas mer, utan att för den skull acceptera att enskilda människor och grupper planerar och genomför handlingar som betraktas som brottsliga i Sverige.