Korruptionen är utbredd i många länder och kan leda till att medborgarna blir missnöjda med landets demokratiska institutioner.
– Att människor kan rösta på kandidater som vill bekämpa korruption är centralt för en välfungerande demokrati, men då måste det också finnas trovärdiga kandidater att välja på, säger Monika Bauhr, professor i statsvetenskap.
Tidigare forskning visar att ju fler kvinnor som finns i valda församlingar desto mindre är korruptionen. Det är också känt att politiska partier ibland rekryterar kvinnor för att ”städa upp” efter en korruptionsskandal i försök att återställa legitimiteten och förtroendet för politiker.
– Vi ville ta reda om allmänheten tycker att kvinnliga politiker är bättre lämpade att bekämpa korruption jämfört med manliga, och det visar sig att det stämmer, säger Monika Bauhr.
Tillsammans med kollegorna Nicholas Charron och Lena Wängnerud har hon genomfört en experimentell studie med drygt 48 000 deltagare i 25 EU-länder. Deltagarna fick information om fiktiva borgmästarkandidaters kön, ålder, riskbenägenhet, tidigare politisk erfarenhet samt vilka politikområden de prioriterade av infrastruktur, ekonomi, skolfrågor och hälso- och sjukvård. Deltagarna fick också information om kandidaternas partitillhörighet. Utifrån denna information skulle de ange vilken av de fiktiva kandidaterna de trodde bäst skulle bekämpa korruptionen.
– Även om partipolitisk tillhörighet var den avgörande faktorn för deltagarnas val av borgmästare, spelade kandidaternas kön en betydande roll, särskilt i länder med hög nivå av politisk jämställdhet som exempelvis Sverige. En majoritet av deltagarna uppgav att de skulle rösta på en kvinnlig kandidat för att motverka korruption, och många övervägde att avstå från att rösta helt om valsedeln endast innehöll två manliga kandidater.
Det finns en utbredd uppfattning om att kvinnor är mer ärliga, mer empatiska och mer försiktiga än män. Tidigare forskning har visat att kvinnliga politiker oftare intresserar sig för frågor som rör utbildning och hälso- och sjukvård jämfört med manliga politiker. Det är områden där kvinnliga politiker också traditionellt sett har haft högst trovärdighet bland allmänheten. Dessa ”kvinnliga” egenskaper värderades högt av deltagarna i undersökningen.
Resultaten visar alltså att kvinnliga borgmästare anses vara bäst lämpade att bekämpa korruption, men trovärdigheten ökade för både kvinnliga och manliga politiker när de tillskrevs ”kvinnliga” egenskaper.
– Deltagarna i studien föredrog de kandidater, både kvinnor och män, som undvek onödiga risker och som prioriterade sociala frågor framför infrastrukturprojekt, som i många länder förknippas med hög korruptionsrisk. Men trots den ökade trovärdigheten var det generellt svårare för de manliga kandidaterna att få tillräckligt med röster, särskilt från kvinnliga väljare, säger Monika Bauhr.
Text: Anna-Karin Lundell
