Staffan Lundén
Om Staffan Lundén
- Fil. Dr. i Arkeologi 2016
Forskningsintressen
Min forskning fokuserar på museer och kulturarv. På ett övergripande plan drivs mitt forskningsintresse av en nyfikenhet på hur olika kulturarvsbruk – särskilt de bilder, berättelser och tystnader som skapas i museiutställningar och övrig museiverksamhet – samspelar med skapandet, och utmanandet av olika identiteter avseende etnicitet, genus, klass, nation och ”den andre”. Empiriskt fokus ligger dels på museiförmål från kolonialtiden där krav på återlämnande ställts, dels på den nutida illegala handeln med kulturföremål. Forskningsetiska och vetenskapssociologiska frågor, samt frågor kring hur historiska orättvisor (och privilegier) ska hanteras i nuet är centrala aspekter.
Teoretiskt anknyter min forskning till kritiska kulturarvsstudier, kritisk museologi, postkoloniala studier, diskursanalys, representationsstudier, materialitetsstudier, vithetsstudier, genusstudier och översättningsstudier (transkulturell och transhistorisk översättning).
För närvarande arbetar jag, tillsammans med Camilla Orjuela (projektledare) och Fisseha Tefara, i forskningsprojektet People, places and plunder. Diasporas and the restitution of looted heritage. Projektet finansieras av Vetenskapsrådet.
På senare år har debatt om återlämnande av kulturföremål plundrade under kolonialtiden blivit allt intensivare. Många museer har nu inlett processer för att återlämna föremål, medan andra institutioner och politiska ledare avvisar kraven. I projektet tar vi utgångspunkt i diasporor från Nigeria, Etiopien och Indien och tre ikoniska grupper av plundrade föremål från dessa länder – Beninbronserna, Maqdalaskatterna och Koh-i-Noordiamanten. Föremålen finns idag huvudsakligen i Storbritannien, som också hyser stora grupper från dessa tre länder, men Beninbronser finns även i Sverige.
Vår centrala frågeställning är hur dessa diasporor engagerar sig i, och hur deras identitet formar och formas av debatten om återlämnande av kulturföremålen. Detta undersöks genom intervjuer med människor i diasporan och andra nyckelpersoner (tjänstemän, museipersonal m.fl.) och genom närläsning av nyhetsrapportering, debattinlägg, inlägg på sociala medier och museiutställningar. Frågor vi söker svar på inkluderar vad dessa föremål betyder för människor i diasporan, hur de ser på och engagerar sig i frågan om återlämnande, och hur debatten om återlämnade skapar, omformar –och utmanar – olika identiteter och föreställningar om föremålen och om historiska orättvisors efterverkningar i nuet.
Tidigare arbetade jag med forskningsprojektet: Dealing with difficult pasts. A comparative study of Benin exhibition in Britain, Germany, Nigeria and the USA, också det finansieras av Vetenskapsrådet.
I projektet granskade jag hur museer hanterar ”svåra” kulturarv, dvs mörka och konfliktfyllda aspekter av historien. med utgångspunkt i Beninbronserna plundrade i Benin City år 1897 i nuvarande Nigeria. Frågan studerades genom jämförande analyser av museiutställningar med Beninföremål i Nigeria, Storbritannien, Tyskland och USA. Utifrån analysen av utställningar, publikationer, arkiv och samlingar diskuterades likheter och skillnader i hur olika ”svåra” ämnen, såsom slavhandel, människooffer, kolonialism och plundring framställdes i olika uställningar.
Studien bidrar till forskningen om hur historia och kulturarv skapas och brukas och till forskningen kring utställningsanalys. Den vill också bidra till det praktiska museiarbete som har att hantera hur det förflutna framställs. Den är även av relevans för diskussionen kring äganderätten till föremål i museisamlingar.
Min avhandling Displaying Loot. The Benin objects and the British Museum (2016) tog sin utgångspunkt i frågan var hur British Museum representerar (och till och med ”skapar” eller ”gör”) Beninföremålen och även afrikansk och brittisk identitet i utställningar och publikationer, samt hur omständigheten att museets äganderätt till dessa föremål är omtvistad påverkar museets framställningar. Min analys visade att ägandekonflikten har en stark inverkan på museets framställningar. För att skydda sig från krav på återlämnande glorifierar och förvanskar museet sitt eget mörka förflutna. Analysen visade även att museets utställning tecknar bilden av afrikaner som traditionella och västerlänningar som framåtskridande.
Den samtida illegala handeln med kulturföremål har jag behandlat i ett par artiklar: "Looting and learning. Teaching about the illicit antiquities trade and professionalresponsibility in higher education" (2023), ”Perspectives on looting” (2012) och ”The scholar and the market” (2004), . Ett tema som tas upp ur olika synvinklar i dessa artiklar är hur museer och forskare varit med och legitimerat den illegala handeln med plundrade föremål. I Lundén 2012 sätts frågan om handeln som går från de fattigare till de rikare delarna av världen också in i ett större perspektiv av globala ojämlika maktrelationer.
I min forskning har jag även diskuterat representationer av det förflutna på ett av världens främsta turistmål – Akropolis i Aten – och på Stadsmuseet i Göteborg. Artikeln ”Vad berättar Akropolis?” (2016) analyserar hur Akropolis i Aten formats och omformats i olika syften genom tiderna med fokus på hur byggnaderna på Akropolis gestaltats sedan 1800-talet och på Akropolis funktion i skapandet av grekisk nationell och västerländsk europeiskt identitet.
Artikeln ”Vad skapade 1700-talets Göteborg?” (2013) handlar om vilka ”faktorer” som är med och skapar en museiutställning (personliga ställningstaganden, organisation, institutionella traditioner, materialitet i form av lokaler och samlingar, antaganden kring publikens förväntningar osv.).
Undervisning
Jag undervisar på flera kurser, bland andra på "Trafficking. (Il)legal handel med människor och kulturföremål".