Slutproduktion opera: Così fan tutte

Così fan tutte

En opera av Wolfgang Amadeus Mozart

Regi: Linda Mallik
Dirigent: Finn Rosengren
Svensk översättning: Magnus Lindman

På scen:

Fiordiligi: Julia Lindgren
Dorabella: Sally Lundgren (7, 8, 11, 12 dec), Julia Nylander (16, 17 dec)
Despina: Stephania Parlantza (7,8, 16, 17 dec) Lovisa Bartov (11, 12 dec)
Ferrando: Petter Reingardt
Guglielmo: Jonas Egfors
Don Alfonso: Simon Bergvide

University of Gothenburg Symphony Orchestra:

Med studenter från masterprogrammet i symfoniskt orkesterspel samt kandidatprogrammet i klassisk musik

Violin 1:

Liina Tamminen (konsertmästare)
Joachim de Busschere (konsertmästare)
Tatu Järvilehto
Maria Fernández
Beatriz Pereira Tomáz
Adrian Littwold
Emma Dahl
Dace Buksa

Violin 2:

Esther Duerinck (ledare)
Ekin Kuzukiran (ledare)
Zofia Trybus
Emilia Solberg
Nina Katarina Saric´
Eleni Giovanis
Matej Zerovnik

Viola

Danijel Trajkovic (ledare)
Jelena Mitrovic
Patrick Rutland
Björn Winterberg

Cello

Janos Madaras
Grace Coughlan

Kontrabas

Petra Johansson
Jakob Utter

Flöjt

Raquel Olmo Hernandez
Csapó Boglárka
Christina Michael
Sonja Puolamäki

Oboe

Styliani Athanasiou
Line Rønn Ingvarsen

Klarinett

Stefano Bianchetti
Gilian Peeters
Lucio Spera

Fagott

Francesco Storari
Gabriel Sales Garcia

Horn

Weronika Pietrzak

Trumpet

Frida Lygner
Tuva Iko
Marta Cherubini

Slagverk

Herman Brynjulvsrud Haug
Andrea Radi
Marcelo Faria

Cembalo

Ruxanda Efros

Bakom scen:

Scenografi och kostymdesign: Leif Persson
Mask- och perukdesign: Kerstin Olsen
Kostymateljé: Jenny Beckman, Ina Nyholm, Amanda Siljebratt
Scenografiverkstad: Mikael Eriksson, Anton Örarbäck
Ljusdesign: Fredrik Ekström
Musikalisk instudering: Maria Ingemarsson Berg
Orkesterproducent: David Glänneskog
Scenkonstproducent: Hanne Wirde
Kommunikation: Markus Görsch och Tobias Egle
Fotograf: Johan Wingborg
Programansvarig operautbildningen: Monica Danielson
Enhetschef scenområdet: Catharina Bergil
Enhetschef klassisk musik: Daniel Stighäll

Regissörens förord:

I villorna längs med guldkusten är alla val förutbestämda. Alla ungdomar spelar tennis, alla spekulerar i aktier, alla konfirmerar sig. Deras verklighet är enkel och förutbestämd, en spegelblank yta.

Così fan tutte var W. A. Mozarts och Lorenzo da Pontes sista samarbete. Denna gång skrev da Ponte librettot utan förlaga. Det är dock lätt att urskilja teman som går igen från deras tidigare operor: förföraren Don Giovannis cyniska syn på kvinnor resonerar med Don Alfonsos, vars credo visserligen mildras senare i verket till att omfatta alla människor – hans lektion till de två unga män vars illusioner om både sina flickvänner och sig själva ska komma att krossas. Så långt kommen börjar man dock undra om det inte är en efterkonstruktion för att ta försöka ta udden av den hänsynslösa manipulation som de två unga kvinnorna – och deras kammarjungfru utsatts för.

Ett annat tema vi känner igen från klassdramat Figaros bröllop (om än inte lika utarbetat) är den kvicka kammarjungfrun Despina vars intelligens inte kan föra henne uppåt i hierarkin men är användbar på arbetsplatsen. Hennes filosofi kring hur kvinnor bör se på kärlek är lika positiv som Alfonsos är negativ.
 
Arbetet med studenterna har bestått i att utforska deras rollgestalters väg genom verket, alla de nyanser i tankar och känslor som de unga männen och kvinnorna upplever när de kastas runt i det stora bedrägeri som är verkets egentliga handling. Tre gånger försöker Guglielmo och Ferrando få sina respektive kärestor på fall. Hur glada är de när de till slut lyckas? Vad händer med systrarnas relation när de har haft ihop det med varandras fästmän? Kommer paren att välja varandra igen? Har Alfonso vunnit vadet och hur ska Despina tänka när hon ovetandes har lurat sina egna arbetsgivare? Dessa frågor har föranlett många diskussioner under arbetets gång  och det har varit en sann glädje att ta del av studenternas insiktsfulla arbete kring deras respektive karaktärer. Välkomna att ta del av en komedi som också är en tragedi!

Così fan tutte – i nutid

I villorna längs med guldkusten är alla val förutbestämda. Alla ungdomar spelar tennis, alla spekulerar i aktier, alla konfirmerar sig. Status avgör valet av partner, samt att mamma och pappa blir nöjda. Detta är utgångspunkten för våra ungdomar, Guglielmo, Dorabella, Ferrando och Fiordiligi. Deras verklighet är enkel och förutbestämd, en spegelblank yta. Alfonso är avundsjuk och pank. Han är ett par år äldre än sina gamla vänner från den rika förorten, och föreslår de unga männen ett vad där han kan bevisa att deras flickvänner kommer att vara otrogna om de får chansen. Under en dag får de lova att göra allt han säger, femtiotusen står på spel. Övertygade om sina älskades trohet antar männen vadet. Hos de unga kvinnorna arbetar Despina som passopp. När Alfonso ber henne om hjälp att introducera två nya tillbedjare för dem, mot en summa, tvekar hon inte att hjälpa till med att vidga deras vyer på kärleksfronten. Spelet kan börja.

Linda Mallik, regissör