Musikpedagogik och estetiska uttrycksformer

Forskningsstrategi för musikpedagogik och estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap

Vid Högskolan för scen och musik finns två forsknings- och forskarutbildningsämnen riktade mot lärande och undervisning inom det konstnärliga området. Ämnet musikpedagogik vilar, tillsammans med ämnet estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap, på vetenskaplig grund. Historiskt växte musikpedagogik fram ur musikvetenskap och den gemensamma institutionen för dåvarande musikhögskolan och musikvetenskap i mitten på 1980-talet och inrättades som forskarutbildningsämne 2000. Ämnets framväxt kan spåras ur ett behov av kunskapsutveckling och forskningsanknytning av musikaliskt och musikpedagogiskt utövande

Musikpedagogik som vetenskap studerar alla former av musikaliskt lärande, inkluderande de ramar, förutsättningar, traditioner och villkor som styr dessa situationer där musik utgör de olika läroprocessernas innehåll. Sålunda behandlas problem i sammanhang där musik ingår eller ingått i uppfostran, utbildning, undervisning och annan påverkan som utövas i en viss kulturell situation.

Musikpedagogik som forskningsfält är tvärvetenskapligt till sin karaktär och använder teorier och metoder från exempelvis pedagogik, psykologi, sociologi, filosofi, antropologi, musikvetenskap samt konstnärlig forskning för att förstå och förklara musikpedagogiska fenomen. Den generella profilen inom forskarutbildningsämnet musikpedagogik kan närmast karaktäriseras som professionsforskning med inriktning mot musiklärares och musikers pedagogiska praktiker av olika slag. Doktorander och forskare i ämnet har som regel en musiklärarutbildning samt yrkeserfarenheter som både musiklärare och/eller utövande musiker på hög konstnärlig nivå. Denna ingång till forskarstudier i ämnet innebär att musikundervisning inom högre musikutbildning samt inom det professionella musiklivet är vanliga forskningsområden. Ett ytterligare område i forskningen är den ämnesdidaktiska inriktningen där relationen mellan musik och pedagogik/didaktik är en väsentlig utgångspunkt.

Musikpedagogik ligger nära institutionens andra forsknings- och forskarutbildningsämne på vetenskaplig grund, estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap, ett ämne som bildades 2005 och som finns vid två av fakultetens institutioner, Högskolan för scen och musik och HDK – Högskolan för design och konsthantverk. Ämnena avgränsas från varandra genom att, till skillnad mot musikpedagogik, är avhandlingsarbeten i ämnet estetiska uttrycksformer företrädelsevis inriktade mot didaktiska frågor knutna till förskolans/skolans eller lärarutbildningens estetiska verksamhet. Musikpedagogik är ett bredare ämne och omfattar all slags utbildning, undervisning, påverkan och uppfostran där musik ingår. Musikpedagogik betjänar i första hand högre konstnärlig utbildning, såsom musikerutbildning och musiklärarutbildning, men även lärande och undervisning utanför formella undervisningskontexter. Skillnaderna avseende forskning inom olika praktikfält mellan ämnena kompletteras av musikpedagogikens inriktning mot musikaliskt utövande till skillnad från uttrycksformernas mer didaktiskt orienterade forskning.

Forskningsinriktningar

Pedagogisk och utbildningsvetenskaplig forskning inom konstarterna vid Högskolan för scen och musik inriktas mot tre olika spår:

Forskning med inriktning mot undervisning och lärande i musik, dans och teater i skola, kulturskola och i lärarutbildning


Inom denna inriktning utvecklas kunskap i samband med konkret undervisning i skola, kulturskola och lärarutbildning, i en typ av praktiknära forskning. Flera studier med musik-, dans- och teaterdidaktiskt fokus har genomförts och genomförs vid Högskolan för scen och musik. Studier kring frågor om betyg och bedömning, praktiskt kunnande och begreppsbildningsprocesser inom konstarterna är några exempel. Förutom dessa mer didaktiska studier ryms inom denna inriktning även studier kring frågor om makt, demokrati, jämlikhet och sociala villkor för lärande i estetiska ämnen i skola och lärarutbildning. Forskningen inom denna inriktning syftar till att främja utveckling av forskningen knuten till lärarutbildning och skola. Flera av doktorandprojekten inom denna inriktning är också knutna till forskarskolan CUL, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, Göteborgs universitets fakultetsgemensamma forskarskola.

Forskning med inriktning mot högre konstnärlig kunskapsbildning 

Inriktningen mot högre konstnärlig kunskapsbildning är också pedagogiskt orienterad, eftersom studierna inom detta område fokuserar på lärande, undervisning och utbildning. Fokus ligger här i hög grad på praktisk kunskapsbildning och de specifika frågeställningarna i samband med lärandeprocesser vid musikaliskt utövande. Studier inom denna inriktning återfinns i ämnet musikpedagogik och här är undervisning i musik som konstnärligt fenomen den pedagogiskt intressanta aspekten, men även studier kring genus, bedömning, normer och kunskapssyn inom högre musikutbildning.

Forskning med inriktning mot undervisningsfrågor i ett bredare samhällsperspektiv 

Pedagogisk och utbildningsvetenskaplig forskning inom konstarterna handlar inte bara om lärande i institutionella sammanhang. En stor del av det konstnärliga lärandet idag sker utanför undervisningsinstitutionerna och detta får konsekvenser för de båda forskningsämnena vid Högskolan för scen och musik. Tvärvetenskapliga forskningsprojekt där disciplinövergripande forskningsfrågor ställs, liksom samarbete mellan olika typer av lärandemiljöer och institutioner, pekar mot denna tredje inriktning som är under utveckling.