”Inget kan mäta sig med musik”
Amanda Esborn och Aston Slotter går fjärde året på musiklärarprogrammet. Här berättar de om att utvecklas tillsammans i musiken och om en institution som har positiva likheter med en folkhögskola.
Ni två spelar tillsammans, i samma ensemble, som en del av utbildningen. Berätta lite mer om det upplägget.
Amanda: För närvarande är vi fem personer i ensemblen, det är vi som går fördjupning. Just nu håller vi på med alternativ rock, och har tidigare spelat progressiv rock, groove, country, nutida popradiomusik… Ämnet heter ”Ensemble” och handlar om att utvecklas i grupp och konstnärligt i sin egen musikalitet. Det är inte så mycket vikt på pedagogik i de kurserna. Terminerna är ofta indelade i en konstnärlig 15-poängskurs – ensemble, huvudinstrument eller bruksinstrument – och 15 poäng i någonting annat, kanske ett projekt eller musikpedagogik.
Aston: Vi har skrivit egna låtar också.
Amanda: Vår lärare vill få in de genrer som sammanfattar pop och rock, som är den inriktningen vi har valt. Det är väldigt brett, och roligt att få prova på många roliga genrer. Vi är en väldigt samspelt grupp nu.
Det är roligt att få prova på många roliga genrer.
Aston: Ja, vi har haft tur med sammansättningen i klassen. Huvudinstrumenten klaffar väldigt väl för att få ihop en fungerande ensemble. Det är inte sju sångare och en flöjtist. Jag spelar gitarr.
Amanda: Och jag sjunger och spelar piano. Vi har ett band utanför Högskolan för scen och musik också, där basisten i ensemblen är med.
Aston: De som går i klassen och skolan blir lite som ditt musikernätverk och kommer antagligen att fortsätta vara det.
Ni går båda ettämnesutbildningen, med fördjupning i musik. Varför valde ni den i stället för tvåämnesutbildningen?
Amanda: Jag sökte faktiskt tvåämnesutbildningen först, men kände sedan att jag inte ville förlora de åren med musik som du får i fördjupningen. Du får ungefär tre terminer extra musik med ettämnes. Och nu när jag går fördjupning tycker jag att jag utvecklas på riktigt. Jag får tid att grotta ner mig i musiken på ett helt annat sätt.
Jag är väldigt nöjd att vara här mycket.
Aston: Jag har bara varit intresserad av ettämnes hela tiden. Det är väldigt trevligt att vara i det här musiksammanhanget hela tiden. Jag är väldigt nöjd med att vara här mycket, i den här världen.
Amanda: Jag vill inte läsa ytterligare ett ämne bara för att öka mina chanser att få ett jobb. Det skulle behöva vara ett ämne som jag tycker är minst lika viktigt i så fall, men för min del finns det inget som kan mäta sig med musik.
Aston: Musik känns som ett väldigt brett ämne. Det finns många olika musikkurser i gymnasieskolan. Det är verkligen möjligt att ha en heltidstjänst som bara musiklärare. Du jobbar ju med alla aspekter av musik: ensemble, musikteori, huvudinstrument, bruksinstrument, kör, musikproduktion…
Amanda: Musikkommunikation!
Aston: Ja, precis… arrangering, komposition.
Amanda: Det finns verkligen många kurser under musikparaplyet.
Kan ni berätta lite om hur det gick till när ni valde den här utbildningen och varför?
Aston: Jag har nog tänkt att jag skulle gå musiklärarprogrammet sen jag själv var elev på estetiska programmet på gymnasiet, inspirerad av mina musiklärare där. Det har varit en ganska rak väg ända sen tonåren för mig.
Det har alltid funnits en tanke om att jag vill jobba med musik.
Amanda: För mig har det varit en lite krokig väg, men det har alltid funnits en tanke om att jag vill jobba med musik. Ett tag fick jag för mig att jag skulle jobba med kost och träning, som också är en väldigt stor del av mig. Men jag märkte att det alltid fanns ett hål. Sen kom jag på att ”fasen, jag kanske ska bli musiklärare? Då kan jag ju jobba med musik genom att hjälpa andra att utvecklas.” Jag har alltid haft en föreställning om att jag vill jobba med människor. Förhoppningsvis blir det här det bästa av två världar, att jag får jobba både med människor och med musik.
Aston: Det finns en ganska vanlig bana: man går på folkhögskola några år och därefter musikhögskola. Jag har själv gått på folkhögskola och studerat musik. Och det kanske just är därför jag valde ettämnes. Jag tycker att sammanhållningen på Högskolan för scen och musik påminner om sammanhållningen på en folkhögskola, och det är något jag vill ha mycket av.
Amanda: Ja, exakt. Jag har också gått folkhögskola. Du kan plocka godbitar från folkistiden: bra sammanhållning, du har nära vänner och trevligt ihop, och kan gå ut och dricka öl. Det finns en väldigt fin kärlek i vår klass, men det är skönt att den är på en rimlig nivå. Och så tycker jag inte heller att vi tävlar i klassen. Jag upplever att det är lite ”kreddigare” på folkis. Det finns nån form av outtalat tävlande om vem som är bäst. Jag tycker att det känns som att det är en lite ödmjukare stämning på Högskolan för scen och musik.
Hur ser ni på läraryrket – att ni ska vara med och forma unga människor?
Aston: Det är ganska läskigt på många sätt. Man vet ju själv hur stor påverkan en lärare kan ha på dig och din syn på ett helt område. Har du haft en dålig historielärare kanske du avskyr allt som har med historia att göra. Och tvärtom. Det kan vara rätt avgörande. Jag är mest intresserad av att undervisa på gymnasiet sen. Jag vill undervisa människor som har valt musik för att de är intresserade. Det känns som en bra grund att jobba från.
Det är ganska läskigt. Man vet ju själv hur stor påverkan en lärare kan ha.
Amanda: Jag håller med, det känns lite skrämmande. Vi kommer att jobba som myndighetsutövare! Vi får ge betyg. Bara det är stort och ansvarskrävande. Jag har en ganska tydlig bild av att man som musiklärare ska vara sig själv och vara ödmjuk och älska det man gör och att det ska smitta av sig på eleverna. Att vara pedagogisk är a och o, men det måste ske på ett naturligt sätt. Jag tänker också att jag vill arbeta som lärare på gymnasiet ett tag, men sen skulle jag faktiskt kunna tänka mig att jobba på en musikhögskola någon gång i framtiden. Jag ser det som ett litet mål. Det hade inte varit fy skam att få komma tillbaka till Högskolan för scen och musik!
Text: Johan Kollén
