Reyhaneh bjuder utställningsbesökaren att delta
När Reyhaneh Mirjahani började på HDK-Valands masterutbildning i fri konst hade hon bara en vag aning om vart hon var på väg. Det blev två år av ifrågasättande. Inte minst av konstnärsrollen. Nu har hon landat i ett konstnärskap där frågorna fortsätter att vara i fokus.
För Reyhaneh Mirjahani har den senaste tiden inneburit en del resande. Bland annat har hon medverkat på lettiska Rigabiennalens utbildningsplattform och på litauiska Nida Art Colony. Dessutom har hon ett projekt på gång i Nederländerna. Ibland händer det att hon jobbar hemifrån lägenheten i Göteborg. Men det är sällan. Hennes konstnärliga arbete är svårt att bedriva på distans. Oftast har hon samarbetspartners och nästan alltid bygger det på att både hon och publiken är på plats när verket presenteras.
Som exempel nämner hon det pågående konstprojektet An Experiment on Agency. Det sattes igång redan 2019, när hon var kvar på HDK-Valand, men fick pausas på grund av pandemin. Inte förrän i år, på kulturscenen Skogen i Göteborg, kunde hon framföra det.
I verket utforskar Reyhaneh hur deltagarbaserade installationer kan väcka frågor om våra möjligheter att påverka i den samtida sociopolitiska kontexten. Utgångspunkten är en rad etiska dilemman där inget alternativ är särskilt önskvärt och resultatet blir en ”lose-lose”-situation. Ett tema som får en extra dimension när Reyhaneh berättar om uppväxten i Iran. Hur erfarenheten av att leva i en diktatur, bosätta sig i Östeuropa och efter det komma till Skandinavien, har präglat hennes konstnärskap och vilka frågor hon väljer att arbeta med.
− Rent generellt har jag upplevt situationer där jag tvingats välja sida. Något som aldrig varit lätt eller hundra procent rätt. Den komplexiteten har jag med mig hela tiden, säger hon.
Sin kandidatexamen tog hon i skulptur på School of Fine Arts i Teheran. Sedan väntade några år i södra Polen. Det var där, i samband med en residensplats i Kielce, som hon för första gången testade att låta utställningsbesökarna delta i ett konstverk, en keramisk installation.
− Det blev succé! Och även om jag inte hade en färdig idé, så insåg jag att det var den vägen jag ville gå och samtidigt att jag ville studera vidare, säger Reyhaneh.
Att ifrågasätta konstnärens roll
Eftersom utbildningarna i Polen inte motsvarade det hon letade efter, valde hon att söka sig till Skandinavien. En av de skolor som intresserade henne var HDK-Valand.
− Här låg fokus på den sociopolitiska kontexten och konstnärsrollen. Inte på form, utan på vad man vill förmedla. Dessutom uppmuntrades vi till samarbeten, säger hon.
Reyhaneh beskriver åren på HDK-Valand som en berg-och-dalbana. Hon fick jobba mycket med sig själv och frågor som rörde konsten och konstnärens roll i samhället.
− Det var en konstant kamp med frågorna vem, hur och varför, och nu är jag glad att jag tog mig igenom det. Det ledde fram till mitt sätt att se på konsten som metod och som språk att diskutera de ämnen jag vill lyfta, säger Reyhaneh.
Konsten som objekt spelar en mycket liten roll i hennes konstnärskap. Hon började förvisso sin bana med skulptur som inriktning, men i dag är skulpturerna mer tänkbara redskap för att uppnå det hon vill. Sedan hon tog sin masterexamen 2020 har hennes arbete allt mer utvecklats mot det konceptuella och hon har även gått CuratorLab på Konstfack.
För att illustrera hur hon arbetar visar hon upp några utställningsbroschyrer – och en bok med titeln Gullbrandstorp: för Framtidsbild 2050. Den innehåller bilder och berättelser från invånarna i det lilla halländska samhället Gullbrandstorp och är det fysiska resultatet av ett offentligt konstprojekt hon nyss avslutat.
− Det var egentligen ett land art-projekt, men jag ville inte bara dyka upp i samhället, skapa något till platsen och sedan försvinna därifrån. I stället fick invånarna i Gullbrandstorp en möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter av att bo på orten, och jag tog fram ett sätt att arkivera det inför framtiden, säger Reyhaneh.
Hur ser du själv på framtiden? Vad gör du om tio år?
− Jag tar små steg i taget och ser vart det leder mig. Men jag fortsätter gärna med det jag gör i dag. Med konstnärliga projekt både i Sverige och utomlands.
Text: Camilla Adolfsson
