Sverige och kolonialismen

Grundnivå, endast gymnasiala förkunskapskrav.

Kursens huvudfokus är Sveriges koloniala historia, men den beaktar även jämförelser med och exempel från övriga Norden samt undersöker drivkrafter, ambitioner och praktiker inom ramen för en mer övergripande europeisk expansion mellan omkring 1500 och 1900. Under denna period etablerade svenska, liksom övriga nordiska eliter, en närvaro i olika delar av Amerika, Afrika samt i södra, östra och sydöstra Asien -- i vissa fall i form av bosättningar och fort, i andra i form av handelsstationer och missionsverksamhet. Handelshus i de större hamnstäderna importerade växande volymer av koloniala varor som te, socker, kaffe och tobak. Svenska skepp och sjökaptener deltog i denna handel liksom i tvångsförflyttningen av slavar över Atlanten. I jakt på rikedom, prestige och kunskap initierade nordiska institutioner forskningsexpeditioner och samlade in artefakter och kulturföremål samt drev storskaliga projekt för namngivning och kategorisering av världens flora och fauna. I jämförelse med de europeiska stormakterna kan den svenska inblandningen i kolonialismen framstå som marginell. Likväl var den mångfasetterad, utdragen och geografiskt diversifierad.

I den första delkursen placeras svensk kolonialism i ett större historiskt sammanhang i form av en introduktion till kolonialismen som historisk företeelse och som forskningsfält. Till de frågor som tas upp hör den koloniala historiens samtidsrelevans, hur begrepp som kolonialism och imperialism ska definieras samt vad som menas med eller ska räknas som "svensk" och "nordisk" kolonialism under olika perioder.

Den andra delkursen behandlar tidiga exempel på svensk och nordisk kolonialism och tar avstamp i en jämförande diskussion om projekt i andra delar av världen och det svenska rikets medeltida expansion såväl norrut in i samiska områden som österut in i dagens Finland och delar av Baltikum. Tyngdpunkten ligger på de tidiga försöken till handels- och plantagekapitalism i Nordamerika och Västafrika under 1600-talet samt de upprepade ansträngningarna att anskaffa en svensk koloni i bland annat Karibien under 1700-talet.

I den sista delkursen behandlas först Sveriges mest långvariga utomeuropeiska koloni, S:t Barthélemy, vilken betraktas ur såväl nordiskt som karibiskt och globalt perspektiv. Kolonins roll i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet som institution ägnas därvid särskild uppmärksamhet liksom de nordiska ländernas position i det globala utbytet. Vidare diskuteras olika aspekter av svensk och nordisk inblandning i den nya imperialismen i Afrika och Asien under 1800-talets senare del genom exempelvis missionärer, näringsidkare, forskningsresande, ingenjörer, militärer och sjömän samt den inomnordiska kolonialismen.

Kunskap och förståelse:

uppvisa grundläggande kunskap om Sveriges roll i den tidigmoderna europeiska expansionen och den nya imperialismen

skriftligt och muntligt analysera den svenska kolonialismens drivkrafter, praktiker och aktörer utifrån både kort- och långsiktiga perspektiv och med beaktande av nordiska, europeiska och globala sammanhang

skriftligt och muntligt redogöra för grundläggande historievetenskapliga begrepp och metodologi med särskilt fokus på koloniala relationer

Färdigheter och förmåga:

förhålla sig självständigt och kritiskt till historiska källor, historievetenskaplig litteratur och olika vetenskapliga förklaringsmodeller

jämföra, analysera och diskutera historiska fenomen i enlighet med gängse normer för vetenskaplig argumentation och, i förekommande fall, akademiskt skrivande

Värderingsförmåga och förhållningssätt:

kritiskt reflektera över sambanden mellan processer, händelser och aktörer som formade nordiska koloniala projekt och ambitioner

reflektera över olika perspektiv på Sveriges koloniala historia i ett nordiskt, europeiskt och globalt sammanhang

Undervisningen genomförs i form av föreläsningar, gruppdiskussioner och seminarier. Deltagande vid examinerande seminarier är obligatorisk. Kursen kan ges antingen på campus eller på distans.

Examination sker genom individuella skriftliga prov samt genom aktivt deltagande vid seminarier.

Om student som underkänts två gånger på samma examinerande moment önskar byte av examinator inför nästa examinationstillfälle, bör sådan begäran inlämnas skriftligt till institutionen och ska bifallas om det inte finns särskilda skäl däremot (HF 6 kap 22§).

Om student fått rekommendation från Göteborgs universitet om särskilt pedagogiskt stöd kan examinator, i det fall det är förenligt med kursens mål och förutsatt att inte orimliga resurser krävs, besluta att ge studenten en anpassad examination eller alternativ examinationsform.

I det fall en kurs har upphört eller genomgått större förändringar ska student garanteras minst tre examinationstillfällen (inklusive ordinarie examinationstillfälle) under en tid av minst ett år, dock som längst två år efter det att kursen upphört/förändrats. Vad avser praktik och verksamhetsförlagd utbildning gäller motsvarande, men med begränsning till endast ett ytterligare examinationstillfälle.

För betyget VG på hela kursen krävs VG på två av de tre delkurserna och lägst G på den återstående. För betyg G krävs lägst G på samtliga delkurser.

Resultatet och eventuella förändringar i kursens upplägg ska förmedlas både till de studenter som genomförde värderingen och till de studenter som ska påbörja kursen.