15. Förorenar vattenbruket?
Alla levande djur påverkar sin miljö på olika sätt. Vid djuruppfödning står ofta utsläpp av näringsämnen (närsalter) som kväve och fosfat (fosfor) i fokus. Dessa ämnen är restprodukter från ämnesomsättningen som djuren måste bli av med. Även fiskfodret kan bidra till odlingens närsaltsutsläpp genom att foderpartiklar som inte fisken äter upp, löses upp i vattnet.
I naturen tas kväve och fosfor upp av växterna som använder dem som näring för att växa. Ett överskott på näringsämnen kan ge gödande effekter i sjöar och hav. Vattenbruk är en liten näring i Sverige och svarar för en minimal del av de utsläpp av näringsämnen som sker från verksamheter utmed kusten. Fiskodlingar kan dock lokalt orsaka övergödning och påverka känsliga miljöer, allt beroende på var och hur odlingen sker. Det finns fall Sverige där näringsämnen från fiskodling har lett till försämrad vattenkvalitet.
Utsläppen av näringsämnen från fiskodling varierar stort med typ av odlingssystem. Odlingssystem som är ”slutna” på olika sätt ger lägre utsläpp av näringsämnen. Vid odling i nätkassar passerar näringen från fisken ut i vattnet. Kassar används i vatten där risken för miljöproblem är liten och där tillgången på vatten är god. I Sverige förekommer kassodlingar i näringsfattiga kraftverksmagasin samt i några av våra största sjöar. Några få kassodlingar finns utanför kusten i Västernorrlands län, men för övrigt är de få i Sverige. I Östersjön finns idag i princip inget miljöutrymme för fiskodling i kassar om inte en ökad näringstillförsel kan kompenseras.
Tillförseln av näringsämnen från en fiskodling i öppna kassar är mycket lägre idag än vad den var för 20 år sedan. Fodren har utvecklats för att innehålla mindre protein (och därmed mindre kväve). Åtgången minskar på grund av bättre utfodringsmetoder och minskat spill. Fisken har via avel dessutom blivit bättre på att tillgodogöra sig fodrets innehåll.
Det är viktigt att veta att utsläpp från odling av fisk kontrolleras av myndigheter. Fiskodling som omfattar mer än 40 ton per år är tillståndspliktig enligt miljöbalken. Det innebär att den måste ha ett tillstånd från Länsstyrelsen eller en miljödomstol, som ger den rätt att släppa ut en viss mängd näringsämnen. Här sker alltså en prövning om och hur mycket det aktuella vattenområdet tål i form av utsläpp av näringsämnen.
Relaterat innehåll:
