22. Påverkar fiskodling vilda bestånd?
Odlad fisk som rymmer kan påverka vilda bestånd. Rymningar sker oftast genom förslitningsskador på nätkassar och kan innebära stora ekonomiska förluster för fiskodlaren. Stora tekniska framsteg har gjorts, både av nätkassematerial, kassarnas konstruktion liksom av övervakningen, för att minimera rymningar. I norska laxodlingar har antalet rymningar minskat dramatiskt de senaste åren.
Den odlade fisken kan påverka vild fisk på olika sätt. Om ett stort antal individer rymmer kan det bli konkurrens mellan den vilda och odlade fisken om födan i sjön eller i havet. Om den odlade fisken är en ”främmande art” kan den eventuellt etablera sig och börja konkurrera med inhemska arter. Regnbågslax är ett exempel. De små, vilda bestånd av regnbågslax man har hittat i Sverige har dock sannolikt sitt ursprung i organiserad utsättning i sjöar och vattendrag via sportfiskeföreningar, inte från rymningar.
Om det finns vilda bestånd av samma art som rymmer ifrån odlingen, kan långsiktiga, genetiska effekter på de vilda bestånden uppstå om de vilda och odlade individerna förökar sig med varandra. I Norge har man sett tydliga effekter på vilda laxstammar på grund av att odlad lax har vandrat upp till lekplatserna och förökat sig med vild lax. Den genetiska effekten som uppstår beror på att ett riktat avelsarbete har gett den odlade laxen speciella egenskaper och att den därmed inte längre har samma genetik som den vilda fisken. Den odlade fiskens gener kan föras över till den vilda fiskens avkomma. Värdefulla ”vildgener”, viktiga för den vilda fiskens överlevnad, kan då spädas ut och försvinna. Odlade laxar har dock visat sig ganska dåliga på att föröka sig och överleva i det vilda.
Import av främmande arter för odling ökar risken för spridning av sjukdomar och rymning av arter som konkurrerar med de inhemska (sk invasiva arter). Sverige har en mycket restriktiv hållning där och odling av importerade arter kräver tillstånd av Jordbruksverket.
