6. Vilka fiskarter kan vi odla i Sverige?
I odlingssystem där vattentemperatur, salthalt och vattenkvalitet med avseende på till exempel näringsämnen, kväveföreningar, koldioxid och syre, kan kontrolleras kan man odla många olika fiskarter.
En del arter är dock svåra att odla. I likhet med annan djurhållning passar olika arter bättre eller sämre för odling, ofta på grund av sina naturliga levnadssätt. Risk för sjukdom liksom tillväxttakt är andra faktorer som avgör om en art passar för odling.
Ett hållbart vattenbruk satsar på arter vars biologiska levnadssätt fungerar i odling och vars hela livscykel kan ske i odling. Det vill säga arter, som både kan avlas och födas upp i odling. Utöver dessa biologiska förutsättningar måste man också satsa på arter som är lönsamma att föda upp. Odling kan också inriktas på att föda upp och återetablera hotade arter.
I en ”Möjlighetsstudie” från 2013 beskriver Vattenbrukscentrum Väst (numera SWEMARC) ett antal lovande, svenska fiskarter lämpliga för odling längs Sveriges västkust. Kilopriset är en utgångspunkt bakom urvalet - utan lönsamhet, ingen bra odlingsverksamhet. Därutöver baseras urvalet på arternas biologiska egenskaper. Kandidatarterna som pekas ut är hälleflundra, havskatt, sjötunga, piggvar, torsk och lyrtorsk. Även regnbåge, som redan är en etablerad odlingsart i Sverige, kan bli aktuell för västkusten. Inte minst eftersom erfarenheter visar att regnbåge som sätts ut i marina odlingar har en snabbare tillväxt i havet jämfört med om den odlas i sötvatten.