Länk direkt till avhandlingen
Urankoncentrationen i gamla gruvsjöar går att mäta och påverka
Gruvindustrin har varit betydande för Sveriges ekonomi, detta tack vare den mineralrika berggrunden, de stora skogstillgångarna samt den tidiga användningen av masugnar, redan från 1100-talet. Vi har endast brutit uran i en begränsad omfattning under 1950–60 talen, däremot har man under många århundraden brutit sten, mineraler och metaller i annat syfte än för att utvinna radioaktiva ämnen.
I sin avhandling har Rimon Thomas studerat de så kallade gruvsjöarna, de vattenfyllda dagbrott som gruvindustrin lämnar efter sig. Dessa sjöar kan man hitta på många platser i Sverige där de idag utnyttjas främst som badsjöar, men även som reservoarer för dricksvatten i vissa fall.
- I dessa så kallade icke-urangruvor försummas oftast mätning av radioaktivitet då radionuklider inte har varit i fokus. Internationella studier har visat att vissa mineraler kan kemiskt reagera med syret och vattnet i gruvsjön och leda till försurning och förhöjda halter av metaller i vattnet. Då vi har naturligt förekommande radionuklider i berggrunden, uppstår frågan om det kan finnas förhöjda halter av dessa radionuklider i gruvsjöar i till exempel kalkbrott och koppargruvor, säger Rimon Thomas, legitimerad sjukhusfysiker, heltidsdoktorand vid avdelningen för radiofysik, institutionen för kliniska vetenskaper.
En rätt placerad vattenpump kan minska radionuklider i vårt dricksvatten
Sammanfattningsvis visar resultaten att samtliga gruvsjöar som studerades hade urankoncentrationer i ytvattnet som var jämförbara med motsvarande i grundvatten i Sverige. Gruvsjöarna med de högsta urankoncentrationerna i ytvattnet fanns i södra delarna av landet, där främst granitbrotten hade de högsta värdena. Men resultaten visar också att i en sjö med skiktade vattenlager kan koncentrationen av radionuklider vara uppemot en faktor sex högre vid botten jämfört med ytvattnet.
- Det är främst två slutsatser som jag tycker är särskilt viktiga och intressanta. Det ena är att mätning av förhöjda stråldoser kunde användas som en indikation på förhöjda koncentrationer av radionuklider i gruvsjöarna. Då mätning av stråldoser är ganska enkelt att genomföra bör detta inkluderas i studier av sjöar generellt, särskilt då radionuklider inte ska mätas.
Det andra är att man bör mäta hur koncentrationen av radionuklider varierar längs med djupet i vattensamlingar som används som vattenreservoarer. Ett flytt av pumpen i djupled är en enkel åtgärd för att minska på koncentrationen av radionuklider som når användaren genom dricksvattnet.